1 Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hoshajas son, och hela folket, från de minsta till de största, 2 *Jes 37:4, Jer 37:3. till profeten Jeremia och sade: "Vi vädjar ödmjukt till dig: Be för oss till Herren din Gud för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss. 3 Låt Herren din Gud tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra."

4 Profeten Jeremia svarade dem: "Jag har lyssnat till er. Jag ska be till Herren er Gud så som ni har begärt. Vad Herren än svarar ska jag tala om för er utan att dölja något."

5 *2 Mos 19:8, 24:3, 7, Mika 1:2. Då sade de till Jeremia: "Herren ska vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som Herren din Gud sänder oss genom dig. 6 Gott eller ont så vill vi lyssna till Herren vår Guds röst, honom som vi sänder dig till, så att det går väl för oss när vi lyder Herren vår Guds röst."

7 Tio dagar senare kom Herrens ord till Jeremia. 8 Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste. 9 Han sade till dem: Så säger Herren, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom. 10 *Ps 28:5, Jer 18:7f, 24:6, 31:4, 28, 33:7. Om ni stannar kvar i detta land ska jag bygga upp er och inte slå ner er, jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ångrar det onda jag har gjort mot er. 11 *Jer 1:8, 41:18. Var inte rädda för Babels kung som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, för jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand. 12 Jag ska låta er finna barmhärtighet, och han ska förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.

13 Men om ni säger: "Vi vill inte stanna i detta land", och om ni inte lyder Herren er Guds röst, 14 utan säger: "Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo", 15 hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där, 16 då ska svärdet som ni fruktar nå er där i Egyptens land, och svälten som ni är rädda för ska följa er till Egypten, och där ska ni dö. 17 *Jer 44:12. Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där ska alla dö genom svärd, svält och pest, och ingen av dem ska slippa undan och överleva den olycka som jag ska låta drabba dem.

18 *Jer 7:20, 18:16, 24:9, 25:9, 18, 29:18, 44:8, 12. För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och harm östes över Jerusalems invånare, så ska också min harm ösas över er om ni beger er till Egypten. Ni ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni ska aldrig mer få se denna plats. 19 Herren säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er. 20 Ni bedrog er själva när ni sände mig till Herren er Gud och sade: "Be för oss till Herren vår Gud. Och vad Herren vår Gud än säger, ska du tala om för oss och vi ska göra det." 21 Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till Herren er Guds röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er. 22 Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, svält och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.

1 Then all the captains of the forces, and Johanan the son of Kareah, and Jezaniah the son of Hoshaiah, and all the people from the least even unto the greatest, came near, 2 And said unto Jeremiah the prophet, Let, we beseech thee, our supplication be accepted before thee, and pray for us unto the LORD thy God, even for all this remnant; (for we are left but a few of many, as thine eyes do behold us:)*42.2 Let…: or, Let our supplication fall before thee 3 That the LORD thy God may shew us the way wherein we may walk, and the thing that we may do. 4 Then Jeremiah the prophet said unto them, I have heard you; behold, I will pray unto the LORD your God according to your words; and it shall come to pass, that whatsoever thing the LORD shall answer you, I will declare it unto you; I will keep nothing back from you. 5 Then they said to Jeremiah, The LORD be a true and faithful witness between us, if we do not even according to all things for the which the LORD thy God shall send thee to us. 6 Whether it be good, or whether it be evil, we will obey the voice of the LORD our God, to whom we send thee; that it may be well with us, when we obey the voice of the LORD our God.

7 And it came to pass after ten days, that the word of the LORD came unto Jeremiah. 8 Then called he Johanan the son of Kareah, and all the captains of the forces which were with him, and all the people from the least even to the greatest, 9 And said unto them, Thus saith the LORD, the God of Israel, unto whom ye sent me to present your supplication before him; 10 If ye will still abide in this land, then will I build you, and not pull you down, and I will plant you, and not pluck you up: for I repent me of the evil that I have done unto you. 11 Be not afraid of the king of Babylon, of whom ye are afraid; be not afraid of him, saith the LORD: for I am with you to save you, and to deliver you from his hand. 12 And I will shew mercies unto you, that he may have mercy upon you, and cause you to return to your own land.

13 But if ye say, We will not dwell in this land, neither obey the voice of the LORD your God, 14 Saying, No; but we will go into the land of Egypt, where we shall see no war, nor hear the sound of the trumpet, nor have hunger of bread; and there will we dwell: 15 And now therefore hear the word of the LORD, ye remnant of Judah; Thus saith the LORD of hosts, the God of Israel; If ye wholly set your faces to enter into Egypt, and go to sojourn there; 16 Then it shall come to pass, that the sword, which ye feared, shall overtake you there in the land of Egypt, and the famine, whereof ye were afraid, shall follow close after you there in Egypt; and there ye shall die.*42.16 shall follow…: Heb. shall cleave after you 17 So shall it be with all the men that set their faces to go into Egypt to sojourn there; they shall die by the sword, by the famine, and by the pestilence: and none of them shall remain or escape from the evil that I will bring upon them.*42.17 So…: Heb. So shall all the men be 18 For thus saith the LORD of hosts, the God of Israel; As mine anger and my fury hath been poured forth upon the inhabitants of Jerusalem; so shall my fury be poured forth upon you, when ye shall enter into Egypt: and ye shall be an execration, and an astonishment, and a curse, and a reproach; and ye shall see this place no more.

19 The LORD hath said concerning you, O ye remnant of Judah; Go ye not into Egypt: know certainly that I have admonished you this day.*42.19 admonished…: Heb. testified against you 20 For ye dissembled in your hearts, when ye sent me unto the LORD your God, saying, Pray for us unto the LORD our God; and according unto all that the LORD our God shall say, so declare unto us, and we will do it.*42.20 ye dissembled…: or, ye have used deceit against your souls 21 And now I have this day declared it to you; but ye have not obeyed the voice of the LORD your God, nor any thing for the which he hath sent me unto you. 22 Now therefore know certainly that ye shall die by the sword, by the famine, and by the pestilence, in the place whither ye desire to go and to sojourn.*42.22 to go…: or, to go to sojourn