1 *2 Mos 32:11f, 4 Mos 14:13f, 1 Sam 7:9f, Ps 99:6, Hes 14:14f. Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel*15:1Mose och SamuelStora bedjare som bad om nåd för folket (2 Mos 32:30f, 4 Mos 14:11f, 1 Sam 7:8, 12:23). trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.

2 *Jer 43:11, Sak 11:9, Upp 13:10. Om de frågar dig: "Vart ska ni gå?" ska du svara dem: Så säger  Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen. 3 *3 Mos 26:16, 5 Mos 28:26, Jer 7:33. Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem. 4 *5 Mos 28:25, 2 Kung 21:11, 23:26, 24:3, 2 Krön 29:8, Jer 24:9. Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse*15:4ManasseUtövade våld, barnoffer och grov avgudadyrkan (se 2 Kung 21)., Hiskias son, har gjort i Jerusalem.

5 För vem har förbarmande

med dig, Jerusalem,

vem har medlidande med dig?

Vem tar en omväg för att fråga

hur det är med dig?

6 *2 Mos 32:12, 14, 5 Mos 32:15, Jes 1:4. Du har förkastat mig, säger Herren,

och vänt mig ryggen.

Därför har jag räckt ut min hand

mot dig för att förgöra dig.

Jag är trött på att hålla tillbaka.

7 Jag kastade dem med kastskovel*15:7kastskovelRensade ut agnarna från vetet (Matt 3:12 med not).

vid landets portar,

jag gjorde dem barnlösa,

jag förgjorde mitt folk –

men de vände inte om

från sina vägar.

8 Deras änkor blev fler inför mig

än sandkornen i havet.

Mödrarna till deras unga män

lät jag härjas av inkräktare

mitt på ljusa dagen.

Plötsligt lät jag ångest och skräck

drabba dem.

9 *1 Sam 2:5, Amos 8:9. Den som hade fött sju söner

svimmade och gav upp andan.

Hennes sol gick ner

medan det ännu var dag,

hon får blygas och skämmas.

De som är kvar av dem

ska jag överlämna

åt deras fienders svärd,

säger Herren.

10 *Job 3:1f, 11, 10:18, Jer 11:18f, 20:1f, 14, 26:7f, 38:6. "Ve mig, min mor,

att du fött mig,

en man som skapar strid

och osämja för hela landet!

Jag har inte lånat dem något

och de har inte gett lån till mig.

Ändå förbannar alla mig."

11 *Jer 21:1f, 37:3, 42:1f. Men Herren svarade: "Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?

13 *Ps 44:13, Jes 52:3f, Jer 17:3f. Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 *5 Mos 32:22f. Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er."

15 Herre, du förstår.

Tänk på mig

och ta hand om mig,

och ge mig hämnd

på mina förföljare.

Ryck inte bort mig,

du som är sen till vrede.

Tänk på hur jag hånas

för din skull.

16 *Ps 119:103, Hes 3:1f. Dina ord kom och jag åt dem,

ditt ord blev mitt hjärtas fröjd

och glädje,

för jag är uppkallad

efter ditt namn,

Herre Gud Sebaot.

17 *Jes 8:11, Jer 6:11, Hes 3:14. Jag har inte suttit tillsammans

med gycklare för att roa mig.

Eftersom din hand var över mig

satt jag ensam,

för du har fyllt mig med vrede.

18 *Job 6:15f, Mika 1:9, 14. Varför ska jag ständigt plågas,

och varför är mitt sår oläkbart?

Det vill inte läka.

Du har blivit för mig

som en sinande bäck,

som ett vatten

som ingen kan lita på.

19 Därför säger Herren så:

Om du vänder om

låter jag dig komma tillbaka,

och du ska få tjäna mig.

Om du skiljer det äkta

från det oäkta

ska du bli som min mun.

Folket ska vända tillbaka till dig,

men du ska inte vända tillbaka

till dem.

20 *Jer 1:8, 18f, 6:27, Hes 3:8f. Jag ska göra dig till en fast

kopparmur mot detta folk.

De ska strida mot dig,

men de kan inte besegra dig,

för jag är med dig

för att hjälpa dig och rädda dig,

säger Herren.

21 Jag ska rädda dig

ur de ondas våld

och befria dig

ur våldsmännens hand.

1 Then said the LORD unto me, Though Moses and Samuel stood before me, yet my mind could not be toward this people: cast them out of my sight, and let them go forth. 2 And it shall come to pass, if they say unto thee, Whither shall we go forth? then thou shalt tell them, Thus saith the LORD; Such as are for death, to death; and such as are for the sword, to the sword; and such as are for the famine, to the famine; and such as are for the captivity, to the captivity. 3 And I will appoint over them four kinds, saith the LORD: the sword to slay, and the dogs to tear, and the fowls of the heaven, and the beasts of the earth, to devour and destroy.*15.3 kinds: Heb. families 4 And I will cause them to be removed into all kingdoms of the earth, because of Manasseh the son of Hezekiah king of Judah, for that which he did in Jerusalem.*15.4 cause…: Heb. give them for a removing 5 For who shall have pity upon thee, O Jerusalem? or who shall bemoan thee? or who shall go aside to ask how thou doest?*15.5 how…: Heb. of thy peace? 6 Thou hast forsaken me, saith the LORD, thou art gone backward: therefore will I stretch out my hand against thee, and destroy thee; I am weary with repenting. 7 And I will fan them with a fan in the gates of the land; I will bereave them of children, I will destroy my people, since they return not from their ways.*15.7 children: or, whatsoever is dear 8 Their widows are increased to me above the sand of the seas: I have brought upon them against the mother of the young men a spoiler at noonday: I have caused him to fall upon it suddenly, and terrors upon the city.*15.8 the mother…: or, the mother city a young man spoiling, etc, or, the mother and the young men 9 She that hath borne seven languisheth: she hath given up the ghost; her sun is gone down while it was yet day: she hath been ashamed and confounded: and the residue of them will I deliver to the sword before their enemies, saith the LORD.

10 Woe is me, my mother, that thou hast borne me a man of strife and a man of contention to the whole earth! I have neither lent on usury, nor men have lent to me on usury; yet every one of them doth curse me. 11 The LORD said, Verily it shall be well with thy remnant; verily I will cause the enemy to entreat thee well in the time of evil and in the time of affliction.*15.11 cause…: or, intreat the enemy for thee 12 Shall iron break the northern iron and the steel? 13 Thy substance and thy treasures will I give to the spoil without price, and that for all thy sins, even in all thy borders. 14 And I will make thee to pass with thine enemies into a land which thou knowest not: for a fire is kindled in mine anger, which shall burn upon you.

15 O LORD, thou knowest: remember me, and visit me, and revenge me of my persecutors; take me not away in thy longsuffering: know that for thy sake I have suffered rebuke. 16 Thy words were found, and I did eat them; and thy word was unto me the joy and rejoicing of mine heart: for I am called by thy name, O LORD God of hosts.*15.16 I am…: Heb. thy name is called upon me 17 I sat not in the assembly of the mockers, nor rejoiced; I sat alone because of thy hand: for thou hast filled me with indignation. 18 Why is my pain perpetual, and my wound incurable, which refuseth to be healed? wilt thou be altogether unto me as a liar, and as waters that fail?*15.18 fail: Heb. be not sure?

19 Therefore thus saith the LORD, If thou return, then will I bring thee again, and thou shalt stand before me: and if thou take forth the precious from the vile, thou shalt be as my mouth: let them return unto thee; but return not thou unto them. 20 And I will make thee unto this people a fenced brasen wall: and they shall fight against thee, but they shall not prevail against thee: for I am with thee to save thee and to deliver thee, saith the LORD. 21 And I will deliver thee out of the hand of the wicked, and I will redeem thee out of the hand of the terrible.