1 Om du vill vända tillbaka, Israel,

säger Herren,

vänd då om till mig.

Om du tar bort

dina avskyvärda gudar

från min åsyn

ska du slippa irra runt som flykting.

2 *1 Mos 22:18, 5 Mos 6:13, Jes 65:16, 2 Kor 10:17. Du ska svära i sanning,

rätt och rättfärdighet:

"Så sant Herren lever",

och då ska hednafolken

välsigna sig i honom

och ha sin ära i honom.

3 *Hes 18:31, Hos 10:12, Matt 13:7, 22. Så säger Herren

till Juda män och till Jerusalem:

Bryt er ny mark!

Så inte bland törnen.

4 *5 Mos 10:16, 30:6, Jes 65:5, Jer 21:12, Rom 2:28f, Kol 2:11. Omskär er för Herren,

ta bort ert hjärtas förhud,

ni Juda män

och Jerusalems invånare.

Annars ska min vrede

bryta fram som en eld

och brinna så att ingen kan släcka,

för era onda gärningars skull.

5 *Jer 8:14. Förkunna i Juda

och ropa och säg det i Jerusalem,

blås i hornet i landet,

ropa med hög röst och säg:

"Låt oss samlas

och gå in i de befästa städerna*4:5de befästa städernaHit samlades byarnas folk i orostid (jfr Ps 48).!"

6 *Jer 1:14, 6:1, Jes 62:10. Res ett baner i riktning mot Sion,

sök skydd, stanna inte!

För jag ska låta olyckan komma

från norr med stor förödelse.

7 *Jes 5:29, Jer 2:15, 5:6, 25:38, 50:17, 44. Ett lejon kommer fram ur sitt snår,

en folkfördärvare*4:7en folkfördärvareTroligen Nebukadnessar, som kom efter Josias tid (se 2 Kung 24-25). bryter upp.

Han går ut ur sin boning

för att göra ditt land

till en ödemark.

Då läggs dina städer i ruiner

så att ingen kan bo där.

8 *Jes 5:25, Jer 6:26, 30:24. Klä er därför i säcktyg,

klaga och jämra er,

för Herrens brinnande vrede

har inte vänt sig bort från oss.

9 På den dagen, säger Herren,

ska kungen och furstarna

tappa modet,

prästerna bli förfärade

och profeterna vara bestörta.

10 *2 Kung 22:18f, Jer 6:14, 14:13f. Men jag sade*4:10jag sadeAndra handskrifter (Septuaginta): "de sade" (men jfr 14:13).: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det ska gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!

11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn*4:11kasta säd eller rensa kornNormalt skilde vinden agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not), men ökenstormen sopade bort dem båda (rättfärdiga och orättfärdiga)., 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!

13 *Jes 5:28, Klag 4:19, Hab 1:8. Se, han stiger upp som ett moln,

hans vagnar är som en stormvind,

hans hästar är snabbare än örnar.

Ve oss, vi är förlorade!

14 *Jes 1:16, Matt 9:4, Apg 22:16. Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,

Jerusalem, så att du blir räddad!

Hur länge ska onda tankar

bo i ditt bröst?

15 *Jer 8:16. Från Dan*4:15DanIsraels nordligaste stad som först mötte invasionshären. hörs en röst ropa,

från Efraims berg

en som bådar olycka.

16 Kungör för folken,

tala om för Jerusalem:

En belägringshär kommer

från fjärran land

och höjer sitt rop mot Juda städer.

17 *Jer 5:23, 6:3, Luk 19:43. Som väktare kring ett åkerfält

omringar de henne,

för hon har varit upprorisk

mot mig, säger Herren.

18 *Ps 107:17, Jes 50:1, Jer 2:17, 19, Hos 13:9. Din väg och dina gärningar

vållar dig detta.

Din ondska gör att det blir så bittert,

att plågan träffar dig

ända in i hjärtat.

19 *Jes 16:11, 22:4, Jer 9:1. O, mitt inre, mitt inre!

Jag vrider mig av smärta

i mitt hjärtas djup.

Mitt hjärta klagar i mig,

jag kan inte tiga,

för min själ har hört

hornstötar och stridsrop.

20 Katastrof på katastrof ropas ut,

hela landet läggs öde.

Plötsligt blir mina tält förstörda,

på ett ögonblick mina tältdukar.

21 Hur länge ska jag se stridsbaneret

och höra hornstötarna?

22 *5 Mos 32:6, Jes 1:3, Jer 5:21, Rom 16:19. Mitt folk är dåraktigt,

de känner mig inte.

De är oförnuftiga barn

och förstår ingenting.

De är skickliga på att göra ont,

men de förstår inte att göra gott.

23 *1 Mos 1:2, Jes 5:30, 24:19, 50:3. Jag såg på jorden,

och den var öde och tom,

upp mot himlen,

och där fanns inget ljus.

24 *Jer 10:10, Nah 1:5. Jag såg på bergen, och de bävade

och alla höjder vacklade.

25 *Jer 9:10, 12:4, Sef 1:2f. Jag såg mig om,

och där fanns ingen människa,

himlens alla fåglar hade flytt.

26 Jag såg mig om,

och det bördiga landet

var en öken,

alla dess städer var ödelagda

inför Herrens ansikte,

för hans brinnande vrede.

27 *3 Mos 26:44, Jer 5:18, 30:11, 46:28. För så säger Herren:

Hela landet ska bli en ödemark,

men jag ska inte göra slut

på det helt.

28 Därför sörjer jorden

och himlen ovanför mörknar,

för vad jag har talat och beslutat

ska jag inte ångra eller ta tillbaka.

29 För larmet av ryttare och bågskyttar

flyr hela staden.

Man ger sig in i skogssnåren

och upp bland klipporna.

Alla städer är övergivna,

ingen människa bor i dem mer.

30 *2 Kung 9:30, Hes 23:9f. Du ödelagda, vad vill du göra?

Även om du klär dig i scharlakan

och smyckar dig*4:30smyckar digSå försökte Isebel möta krigaren Jehu (2 Kung 9:30, jfr också Hes 23:40).

med smycken av guld,

om du förstorar dina ögon

med smink,

så gör du dig vacker förgäves.

Dina älskare föraktar dig,

de vill ta ditt liv.

31 *Jer 6:24, Klag 1:17. För jag hör rop

som från en födande kvinna,

ångestrop

som från en förstföderska.

Det är dottern Sions röst.

Hon flämtar,

hon räcker ut sina händer:

"O, ve mig!

Mitt liv tynar bort

inför mördare."

1 If thou wilt return, O Israel, saith the LORD, return unto me: and if thou wilt put away thine abominations out of my sight, then shalt thou not remove. 2 And thou shalt swear, The LORD liveth, in truth, in judgment, and in righteousness; and the nations shall bless themselves in him, and in him shall they glory.

3 For thus saith the LORD to the men of Judah and Jerusalem, Break up your fallow ground, and sow not among thorns. 4 Circumcise yourselves to the LORD, and take away the foreskins of your heart, ye men of Judah and inhabitants of Jerusalem: lest my fury come forth like fire, and burn that none can quench it, because of the evil of your doings.

5 Declare ye in Judah, and publish in Jerusalem; and say, Blow ye the trumpet in the land: cry, gather together, and say, Assemble yourselves, and let us go into the defenced cities. 6 Set up the standard toward Zion: retire, stay not: for I will bring evil from the north, and a great destruction.*4.6 retire: or, strengthen*4.6 destruction: Heb. breaking 7 The lion is come up from his thicket, and the destroyer of the Gentiles is on his way; he is gone forth from his place to make thy land desolate; and thy cities shall be laid waste, without an inhabitant. 8 For this gird you with sackcloth, lament and howl: for the fierce anger of the LORD is not turned back from us. 9 And it shall come to pass at that day, saith the LORD, that the heart of the king shall perish, and the heart of the princes; and the priests shall be astonished, and the prophets shall wonder. 10 Then said I, Ah, Lord GOD! surely thou hast greatly deceived this people and Jerusalem, saying, Ye shall have peace; whereas the sword reacheth unto the soul. 11 At that time shall it be said to this people and to Jerusalem, A dry wind of the high places in the wilderness toward the daughter of my people, not to fan, nor to cleanse, 12 Even a full wind from those places shall come unto me: now also will I give sentence against them.*4.12 a full…: or, a fuller wind than those*4.12 give…: Heb. utter judgments 13 Behold, he shall come up as clouds, and his chariots shall be as a whirlwind: his horses are swifter than eagles. Woe unto us! for we are spoiled. 14 O Jerusalem, wash thine heart from wickedness, that thou mayest be saved. How long shall thy vain thoughts lodge within thee? 15 For a voice declareth from Dan, and publisheth affliction from mount Ephraim. 16 Make ye mention to the nations; behold, publish against Jerusalem, that watchers come from a far country, and give out their voice against the cities of Judah. 17 As keepers of a field, are they against her round about; because she hath been rebellious against me, saith the LORD. 18 Thy way and thy doings have procured these things unto thee; this is thy wickedness, because it is bitter, because it reacheth unto thine heart.

19 My bowels, my bowels! I am pained at my very heart; my heart maketh a noise in me; I cannot hold my peace, because thou hast heard, O my soul, the sound of the trumpet, the alarm of war.*4.19 my very…: Heb. the walls of my heart 20 Destruction upon destruction is cried; for the whole land is spoiled: suddenly are my tents spoiled, and my curtains in a moment. 21 How long shall I see the standard, and hear the sound of the trumpet? 22 For my people is foolish, they have not known me; they are sottish children, and they have none understanding: they are wise to do evil, but to do good they have no knowledge. 23 I beheld the earth, and, lo, it was without form, and void; and the heavens, and they had no light. 24 I beheld the mountains, and, lo, they trembled, and all the hills moved lightly. 25 I beheld, and, lo, there was no man, and all the birds of the heavens were fled. 26 I beheld, and, lo, the fruitful place was a wilderness, and all the cities thereof were broken down at the presence of the LORD, and by his fierce anger. 27 For thus hath the LORD said, The whole land shall be desolate; yet will I not make a full end. 28 For this shall the earth mourn, and the heavens above be black: because I have spoken it, I have purposed it, and will not repent, neither will I turn back from it. 29 The whole city shall flee for the noise of the horsemen and bowmen; they shall go into thickets, and climb up upon the rocks: every city shall be forsaken, and not a man dwell therein. 30 And when thou art spoiled, what wilt thou do? Though thou clothest thyself with crimson, though thou deckest thee with ornaments of gold, though thou rentest thy face with painting, in vain shalt thou make thyself fair; thy lovers will despise thee, they will seek thy life.*4.30 face: Heb. eyes 31 For I have heard a voice as of a woman in travail, and the anguish as of her that bringeth forth her first child, the voice of the daughter of Zion, that bewaileth herself, that spreadeth her hands, saying, Woe is me now! for my soul is wearied because of murderers.