Gênesis 45

Josef ger sig till känna

1 *Apg 7:13. Då kunde Josef inte behärska sig längre inför alla som stod omkring honom. Han ropade: "Gå ut härifrån allihop!" Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder. 2 Han började gråta så högt att egyptierna hörde det, och faraos husfolk hörde det också.

3 Och Josef sade till sina bröder: "Jag är Josef. Lever far än?" Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom. 4 *1 Mos 37:28, 39:1. Då sade Josef till dem: "Kom hit till mig." När de kom fram sade han: "Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten. 5 *1 Mos 50:20. Men var inte ledsna och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er. 6 I två år har det nu varit svält i landet, och det återstår fem år då man varken ska plöja eller skörda. 7 Men Gud sände mig hit före er, för att låta er bli kvar på jorden och hålla er vid liv, till räddning för många. 8 Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao*45:8fader åt faraoTroligen andlig rådgivare (jfr Dom 17:10, 1 Kung 6:21). Möjligen en referens till den egyptiska ministertiteln it-ntr ("gudafader"). och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land.

9 Skynda er hem till far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har satt mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig. Dröj inte! 10 Du ska få bo i landet Goshen*45:10landet GoshenDet östra Nildeltat, ett område med goda betesmarker som vette mot Kanaans land. Under hyksostiden (ca 1750-1550 f Kr) bodde här många semiter. och vara nära mig, du och dina barn och barnbarn, dina får och kor och allt som tillhör dig. 11 Det är fem hungerår kvar, men jag ska sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig ska lida nöd. 12 Ni ser ju med egna ögon, min bror Benjamin ser det också med egna ögon, att det är jag som talar till er med egen mun. 13 Berätta för far om all min härlighet i Egypten och om allt ni har sett. Och skynda er att föra far hit ner." 14 Han föll sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals. 15 Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Därefter samtalade hans bröder med honom.

16 När ryktet spred sig i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare. 17 Och farao sade till Josef: "Säg till dina bröder att göra så här: Lasta era djur och res hem till Kanaans land. 18 Hämta sedan er far och ert husfolk och kom hit till mig, så ska jag ge er det bästa som finns i Egyptens land och ni ska få äta av landets överflöd. 19 Du ska säga till dem att göra så här: Ta med er vagnar*45:19vagnarEgypten var berömt för sina snabba vagnar (jfr 1 Kung 10:28f), något som var ovanligt bland Kanaans enklare befolkning vid denna tid. från Egyptens land för era små barn och era hustrur, och hämta er far och kom hit. 20 Bekymra er inte om era ägodelar, för det bästa som finns i hela Egyptens land ska vara ert." 21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar som farao befallt och gav dem också reskost. 22 Och han gav dem var sin högtidsdräkt, men Benjamin gav han trehundra siklar silver*45:22trehundra siklar silverDrygt 3 kg, motsvarande trettio årslöner (Dom 17:10). och fem högtidsdräkter. 23 Till sin far skickade han också gåvor, tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsneston lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans far för resan. 24 Sedan lät han sina bröder resa, och de gav sig i väg. Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"

25 De drog upp från Egypten och kom till sin far Jakob i Kanaans land. 26 De berättade för honom: "Josef lever än, och han är härskare över hela Egyptens land!" Då blev han alldeles lamslagen, han kunde inte tro dem. 27 Men när de talade om för honom allt vad Josef hade sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick deras far Jakob nytt liv. 28 *1 Mos 46:30. Och Israel sade: "Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör."

1 NO podía ya José ✝45.1 cp. 43.31.contenerse delante de todos los que estaban al lado suyo, y clamó: Haced salir de conmigo á todos. Y no quedó nadie con él, al darse á conocer José á sus hermanos.

2 Entonces se dió á llorar á voz en grito; y oyeron los Egipcios, y oyó también la casa de Faraón.

3 Y dijo José á sus hermanos: ✝45.3 Hch. 7.13.Yo soy José: ¿vive aún mi padre? Y sus hermanos no pudieron responderle, porque estaban turbados delante de él.

4 Entonces dijo José á sus hermanos: Llegaos ahora á mí. Y ellos se llegaron. Y él dijo: Yo soy José vuestro hermano ✝45.4 cp. 37.28.el que vendisteis para Egipto.

5 Ahora pues, no os entristezcáis, ni os pese de haberme vendido acá; ✝45.5 cp. 50.20. Sal. 105.16,17.que para preservación de vida me envió Dios delante de vosotros:

6 Que ya ha habido dos años de hambre en medio de la tierra, y aun ✝45.6 cp. 41.30.quedan cinco años en que ni habrá ✝45.6 Ex. 34.21.arada ni siega.

7 Y Dios me envió delante de vosotros, para que vosotros quedaseis en la tierra, y para daros vida por medio de grande salvamento.

1 José abraza á sus hermanos,

2 y envía á decir á su padre

8 Así pues, no me enviasteis vosotros acá, sino Dios, que me ha puesto por padre de Faraón, y por señor de toda su casa, y por gobernador en toda la tierra de Egipto.

9 Daos priesa, id á mi padre y decidle: Así dice tu hijo José: Dios me ha puesto por señor de todo Egipto; ven á mí, no te detengas:

10 ✝ 45.10 cp. 46.34 y 47.1 y 50.8. Ex. 8.22. Y habitarás en la tierra de Gosén, y estarás cerca de mí, tú y tus hijos, y los hijos de tus hijos, tus ganados y tus vacas, y todo lo que tienes.

11 Y allí te ✝45.11 cp. 47.12.alimentaré, pues aun quedan cinco años de hambre, porque no perezcas de pobreza tú y tu casa, y todo lo que tienes:

12 Y he aquí, vuestros ojos ven, y los ojos de mi hermano Benjamín, ✝45.12 cp. 42.23.que mi boca os habla.

13 Haréis pues saber á mi padre toda mi gloria en Egipto, y todo lo que habéis visto: y daos priesa, ✝45.13 Hch. 7.14.y traed á mi padre acá.

14 Y echóse sobre el cuello de Benjamín su hermano, y lloró; y también Benjamín lloró sobre su cuello.

15 Y besó á todos sus hermanos, y lloró sobre ellos: y después sus hermanos hablaron con él.

16 Y oyóse la noticia en la casa de Faraón, diciendo: Los hermanos de José han venido. Y plugo en los ojos de Faraón y de sus siervos.

17 Y dijo Faraón á José: Di á tus hermanos: Haced esto: cargad vuestras bestias, é id, volved á la tierra de Canaán;

18 Y tomad á vuestro padre y vuestras familias, y venid á mí, que ✝45.18 cp. 47.6.yo os daré lo bueno de la tierra de Egipto y comeréis la grosura de la tierra.

19 Y tú manda: Haced esto: ✝45.19 cp. 46.5.tomaos de la tierra de Egipto carros para vuestros niños y vuestras mujeres; y tomad á vuestro padre, y venid.

20 Y no se os dé nada de vuestras alhajas, porque el bien de la tierra de Egipto será vuestro.

21 E hiciéronlo así los hijos de Israel: y dióles José carros conforme á la orden de Faraón, y suministróles víveres para el camino.

22 A cada uno de todos ellos dió ✝45.22 2 R. 5.5.mudas de vestidos, y á Benjamín dió trescientas piezas de plata, ✝45.22 cp. 43.34.y cinco mudas de vestidos.

23 Y á su padre envió esto: diez asnos cargados de lo mejor de Egipto, y diez asnas cargadas de trigo, y pan y comida, para su padre en el camino.

24 Y despidió á sus hermanos, y fuéronse. Y él les dijo: No riñáis por el camino.

25 Y subieron de Egipto, y llegaron á la tierra de Canaán á Jacob su padre.

26 Y diéronle las nuevas, diciendo: José vive aún; y él es señor en toda la tierra de Egipto. Y su corazón se desmayó; pues no los creía.

27 Y ellos le contaron todas las palabras de José, que él les había hablado; y ✝45.27 vers. 19,21viendo él los carros que José enviaba para llevarlo, el espíritu de Jacob su padre revivió.

28 Entonces dijo Israel: Basta; José mi hijo vive todavía: iré, y le veré antes que yo muera.