Gênesis 31

Jakob flyr från Laban

1 Jakob fick höra hur Labans söner sade: "Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far." 2 Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. 3 *1 Mos 28:15. Då sade Herren till Jakob: "Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig."

4 Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, 5 och han sade till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. 7 *1 Mos 29:25, 31:29, Ps 105:14. Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. 8 När han sade: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9 Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.

10 När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Jag är här. 12 Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13 *1 Mos 28:12f, 32:9. Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland."

14 Då sade Rakel och Lea: "Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15 Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick*31:15gjort slut på det han fickEn brudgåva sparades annars normalt som en ekonomisk trygghet ifall dottern skulle bli änka eller frånskild. i betalning för oss. 16 Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig."

17 Jakob bröt då upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna 18 och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.

19 *Dom 17:5, 18:14, 17, 1 Sam 19:13, Hos 3:4. Men Laban hade gått för att klippa sina får*31:19klippa sina fårPå våren före lamningen. Klippningen kombinerades med en fest (1 Sam 25:2).. Då stal Rakel sin fars husgudar*31:19husgudarHebr. terafím var statyetter, ofta små (vers 34), som förknippades med familjers folktro och vidskepelse (Sak 10:2). De rensades ut vid omvändelser till Herren (2 Kung 23:24) men är relativt vanliga som arkeologiska fynd.. 20 Och Jakob smög sig i väg från aramén Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. 21 Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden*31:21flodenDvs Eufrat. och ställde sin färd mot Gileads bergsbygd.

Laban förföljer Jakob

22 På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd*31:23Gileads bergsbygdHögplatån öster om floden Jordan, nästan framme i Kanaans land.. 24 Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: "Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont."

25 När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. 26 Då sade Laban till Jakob: "Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar likt fångar tagna med svärd. 27 Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa. 28 Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig som en dåre. 29 Jag har makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont. 30 Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?"

31 Jakob svarade Laban: "Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld. 32 Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det." Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.

33 Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält. 34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem. 35 Hon sade till sin far: "Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan resa mig för dig. Jag har det som kvinnor brukar ha."*31:35har det som kvinnor brukar haUnder menstruationen höll sig kvinnor avskilda och skulle inte beröras (se 3 Mos 15:19f). Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.

36 Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: "Vad är mitt brott, vad är min synd, eftersom du förföljer mig så våldsamt? 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.

38 I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord. 39 *2 Mos 22:12f. Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta*31:39ersättaHerden var personligt ansvarig för varje djur (jfr not till Amos 3:12). Villkoren som Jakob beskriver är i linje med samtida mesopotamiska herdeavtal. det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. 40 Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde ifrån mig.

41 I tjugo år*31:41I tjugo årKanske 1929-1909 f Kr. har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. 42 Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."

Jakob och Laban försonas

43 Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött? 44 Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig."

45 Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46 Sedan sade han till sitt folk: "Samla ihop sten." Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. 47 Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.*31:47Jegar-Sahaduta … GaledBetyder "edsröse" på hebreiska och arameiska. Jfr Gilead (vers 23).

48 Och Laban sade: "Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig." Så fick det namnet Galed. 49 Men det kallades också Mispa*31:49MispaBetyder "vaktplats" eller "utkik"., för han sade: "Herren ska hålla vakt mellan mig och dig när vi inte längre ser varandra. 50 Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande."

51 Laban sade vidare till Jakob: "Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. 52 Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden. 53 Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud*31:53deras fars GudTera (11:27, 31) hade tidigare dyrkat avgudar (Jos 24:2).." Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.

54 Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. 55 På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.

1 Y OÍA él las palabras de los hijos de Labán, que decían: Jacob ha tomado todo lo que era de nuestro padre; y de lo que era de nuestro padre ha adquirido toda esta ✝31.1 Sal. 49.16,17.grandeza.

1 Jacob huye de casa de Labán,

2 y éste le sigue y alcanza.

2 Miraba también Jacob ✝31.2 cp. 4.5.el semblante de Labán, y veía que no era para con él como ayer y antes de ayer.

3 También Jehová dijo á Jacob: ✝31.3 cp. 28.15 y 32.9.Vuélvete á la tierra de tus padres, y á tu parentela; que yo seré contigo.

4 Y envió Jacob, y llamó á Rachêl y á Lea al campo á sus ovejas,

5 Y díjoles: ✝31.5 ver. 2Veo que el semblante de vuestro padre no es para conmigo como ayer y antes de ayer: ✝31.5 ver. 3mas el Dios de mi padre ha sido conmigo.

6 Y ✝31.6 vers. 38-41. cp. 30.29.vosotras sabéis que con todas mis fuerzas he servido á vuestro padre:

7 Y vuestro padre me ha engañado, ✝31.7 ver. 41y me ha mudado el salario ✝31.7 Nm. 14.22. Neh. 4.12. Job 19.3. Zac. 8.23.diez veces: pero Dios no le ha permitido que me hiciese mal.

8 Si él decía así: ✝31.8 cp. 30.32.Los pintados serán tu salario; entonces todas las ovejas parían pintados: y si decía así: Los listados serán tu salario; entonces todas las ovejas parían listados.

9 ✝ 31.9 vers. 1,16 Así quitó Dios el ganado de vuestro padre, y diómelo á mí.

10 Y sucedió que al tiempo que las ovejas se recalentaban, alcé yo mis ojos y vi en sueños, y he aquí los machos que cubrían á las hembras eran listados, pintados y abigarrados.

11 Y díjome el ángel de Dios en sueños: Jacob. Y yo dije: Heme aquí.

12 Y él dijo: Alza ahora tus ojos, y verás todos los machos que cubren á las ovejas listados, pintados y abigarrados; porque ✝31.12 Ex. 3.7.yo he visto todo lo que Labán te ha hecho.

13 ✝ 31.13 cp. 28.18,19,20. cp. 35.7. Yo soy el Dios de Beth-el, donde tú ungiste el título, y donde me hiciste un voto. ✝31.13 ver. 3. cp. 32.9.Levántate ahora, y sal de esta tierra, y vuélvete á la tierra de tu naturaleza.

14 Y respondió Rachêl y Lea, y dijéronle: ✝31.14 2 S. 20.1. 1 R. 12.16.¿Tenemos ya parte ni heredad en la casa de nuestro padre?

15 ¿No nos tiene ya como por extrañas, ✝31.15 cp. 29.15,27 y 30.26.pues que nos vendió, y aun se ha comido del todo nuestro *31.15 Heb. dinero.precio?

16 Porque toda la riqueza que Dios ha quitado á nuestro padre, nuestra es y de nuestros hijos: ahora pues, haz todo lo que Dios te ha dicho.

17 Entonces se levantó Jacob, y subió sus hijos y sus mujeres sobre los camellos.

18 Y puso en camino todo su ganado, y toda su hacienda que había adquirido, el ganado de su ganancia que había obtenido en Padan-aram, para volverse á Isaac su padre en la tierra de Canaán.

19 Y Labán había ido á trasquilar sus ovejas: y Rachêl hurtó los *31.19 Heb. teraphim vers. 34,35. Jue. 17.5. 1 S. 15.23 y 19.13,16. Ez. 21.21. Os. 3.4.ídolos de su padre.

20 Y recató Jacob el corazón de Labán Arameo, en no hacerle saber que se huía.

21 Huyó, pues, con todo lo que tenía; y levantóse, y pasó el ✝31.21 Ex. 23.31. Sal. 72.8. Is. 27.12.río, y ✝31.21 2 R. 12.17. Lc. 9.51,53.puso su rostro al monte de Galaad.

22 Y fué dicho á Labán al tercero día como Jacob se había huído.

23 Entonces tomó á sus hermanos consigo, y fué tras él camino de siete días, y alcanzóle en el monte de Galaad.

24 Y ✝31.24 cp. 20.3.vino Dios á Labán Arameo en sueños aquella noche, y le dijo: Guárdate ✝31.24 cp. 24.50.que no hables á Jacob descomedidamente.

25 Alcanzó pues Labán á Jacob, y éste había fijado su tienda en el monte: y Labán plantó la con sus hermanos en el monte de Galaad.

26 Y dijo Labán á Jacob: ¿Qué has hecho, que me hurtaste el corazón, y has traído á mis hijas como prisioneras de guerra?

27 ¿Por qué te escondiste para huir, y me hurtaste, y no me diste noticia, para que yo te enviara con alegría y con cantares, con tamborín y vihuela?

28 Que aun no me dejaste besar ✝31.28 ver. 55. Rt. 1.9,14. 1 R. 19.20. Hch. 20.37.mis hijos y mis hijas. Ahora locamente has hecho.

29 Poder ✝31.29 Dt. 28.32. Neh. 5.5. Pr. 3.27. Mi. 2.1.hay en mi mano para haceros mal: ✝31.29 ver. 53. cp. 28.13.mas el Dios de vuestro padre me habló anoche diciendo: Guárdate que no hables á Jacob descomedidamente.

30 Y ya que te ibas, porque tenías deseo de la casa de tu padre, ✝31.30 ver. 19. Jue. 18.24.¿por qué me hurtaste mis dioses?

1 Hacen Labán y Jacob

2 alianza en Mizpa.

31 Y Jacob respondió, y dijo á Labán: Porque tuve miedo; pues dije, que quizás me quitarías por fuerza tus hijas.

32 En quien hallares tus dioses, ✝31.32 cp. 44.9.no viva: delante de nuestros hermanos reconoce lo que yo tuviere tuyo, y llévatelo. Jacob no sabía que Rachêl los había hurtado.

33 Y entró Labán en la tienda de Jacob, y en la tienda de Lea, y en la tienda de las dos siervas, y no los halló, y salió de la tienda de Lea, y vino á la tienda de Rachêl.

34 Y tomó Rachêl los ídolos, y púsolos en una albarda de un camello, y sentóse sobre ellos: y tentó Labán toda la tienda y no los halló.

35 Y ella dijo á su padre: No se enoje mi señor, porque no me puedo ✝31.35 Lv. 19.32.levantar delante de ti; pues estoy con la costumbre de las mujeres. Y él buscó, pero no halló los ídolos.

36 Entonces Jacob se enojó, y regañó con Labán; y respondió Jacob y dijo á Labán: ¿Qué prevaricación es la mía? ¿cuál es mi pecado, que con tanto ardor has venido en seguimiento mío?

37 Pues que has tentado todos mis muebles, ¿qué has hallado de todas las alhajas de tu casa? Ponlo aquí denlante de mis hermanos y tuyos, y juzguen entre nosotros ambos.

38 Estos veinte años he estado contigo: tus ovejas y tus cabras nunca abortaron, ni yo comí carnero de tus ovejas.

39 ✝ 31.39 Ex. 22.12, etc. Nunca te traje lo arrebatado por las fieras; yo pagaba el daño; lo hurtado así de día como de noche, de mi mano lo requerías.

40 De día me consumía el calor, y de noche la helada, y el sueño se huía de mis ojos.

41 Así he estado veinte años en tu casa: ✝31.41 cp. 29.27,28.catorce años te serví por tus dos hijas, y seis años por tu ganado; y ✝31.41 ver. 7has mudado mi salario diez veces.

42 ✝ 31.42 Sal. 124.1,2. Si el Dios de mi padre, el Dios de Abraham, ✝31.42 ver. 53y el temor de Isaac, no fuera conmigo, de cierto me enviarías ahora ✝31.42 cp. 29.32.vacío: vió Dios mi aflicción y el trabajo de mis manos, ✝31.42 ver. 29y reprendióte anoche.

43 Y respondió Labán, y dijo á Jacob: Las hijas son hijas mías, y los hijos, hijos míos son, y las ovejas son mis ovejas, y todo lo que tú ves es mío: ¿y que puedo yo hacer hoy á estas mis hijas, ó á sus hijos que ellas han parido?

44 Ven pues ahora, ✝31.44 cp. 26.28.hagamos alianza yo y tú; ✝31.44 Jos. 24.27.y sea en testimonio entre mí y entre ti.

45 Entonces Jacob ✝31.45 cp. 28.18.tomó una piedra, y levantóla por título.

46 Y dijo Jacob á sus hermanos: Coged piedras. Y tomaron piedras é hicieron un majano; y comieron allí sobre aquel majano.

47 Y llamólo Labán *31.47 Siriaco. Majano del testimonio.Jegar Sahadutha: y lo llamó Jacob *31.47 Heb. Majano del testimonio.Galaad.

48 Porque Labán dijo: ✝31.48 ver. 44. Jos. 24.27.Este majano es testigo hoy entre mí y entre ti; por eso fué llamado su nombre Galaad.

49 Y *31.49 Heb. Atalaya. Jue. 11.29. 1 S. 7.5.Mizpa, por cuanto dijo: Atalaye Jehová entre mí y entre ti, cuando nos apartáremos el uno del otro.

50 Si afligieres mis hijas, ó si tomares otras mujeres además de mis hijas, nadie está con nosotros; mira, ✝31.50 Jue. 11.10. 1 S. 12.5. Job 16.19. Jer. 42.5. Mi. 1.2.Dios es testigo entre mí y entre ti.

51 Dijo más Labán á Jacob: He aquí este majano, y he aquí este título, que he erigido entre mí y ti.

52 Testigo sea este majano, y testigo sea este título, que ni yo pasaré contra ti este majano, ni tú pasarás contra mí este majano ni este título, para mal.

53 El Dios de Abraham, y el Dios de Nachôr juzgue entre nosotros, el Dios de sus padres. Y Jacob juró por ✝31.53 ver. 42el temor de Isaac su padre.

54 Entonces Jacob inmoló víctimas en el monte, y llamó á ✝31.54 ver. 37sus hermanos á comer pan: y comieron pan, y durmieron aquella noche en el monte.

55 Y levantóse Labán de mañana, y besó ✝31.55 vers. 28,43sus hijos y sus hijas, y los bendijo; y retrocedió y volvióse á su lugar.