Gênesis 38

Juda och Tamar

1 Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam*38:1AdullamOrt strax nordväst om Hebron i Juda bergsbygd (jfr 1 Sam 22:1). som hette Hira. 2 Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Shua. Han tog henne till sig och gick in till henne. 3 Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er. 4 Sedan blev hon havande igen och födde en son som hon gav namnet Onan. 5 Hon födde ännu en son och gav honom namnet Shela. När han föddes var Juda i Kesib.

6 Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar*38:6TamarBetyder "dadelpalm". Hon nämns i Matt 1:3 som förmoder till Jesus.. 7 *4 Mos 26:19. Men Judas förstfödde Er var ond i Herrens ögon, och Herren dödade honom. 8 *5 Mos 25:5f, Rut 4:5, Matt 22:24. Då sade Juda till Onan: "Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe*38:8i din brors ställeSvågeräktenskap reglerades senare i 5 Mos 25:5f (jfr Rut 4:5 med not). och skaffa avkomma åt din bror." 9 Men Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, så han lät säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. 10 Det Onan gjorde var ont i Herrens ögon, och han dödade också honom. 11 Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: "Stanna som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen." Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där.

12 En lång tid därefter dog Shuas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. 13 När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, 14 lade hon av sig änkekläderna*38:14änkeklädernaTecken på en änkas särskilda rätt till försörjning (5 Mos 24:19f, Rut 2)., tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Shela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom.

15 *Ords 7:6f. När Juda fick se henne trodde han att hon var prostituerad*38:15prostitueradKananeiska "tempelflickor" (vers 21) bar brudslöja som brudar till Baal och erbjöd fruktbarhetsriter. Seden blev strängt förbjuden bland israeliterna (5 Mos 23:17)., eftersom hon hade täckt för sitt ansikte. 16 *3 Mos 18:15, 20:12. Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: "Får jag gå in till dig?" Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: "Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?" 17 Han sade: "Jag skickar dig en killing ur min hjord." Hon svarade: "Ja, om du ger mig pant tills du skickar den." 18 Han sade: "Vad ska jag då ge dig i pant?" Hon svarade: "Din signetring*38:18signetringAnvändes för namnteckning, en intimt personlig ägodel (jfr Höga V 8:6). med kedja och staven som du har i handen." Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. 19 Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.

20 Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. 21 Han frågade männen på platsen var tempelflickan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelflicka där. 22 Och han kom tillbaka till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelflicka där." 23 Då sade Juda: "Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne."

24 Ungefär tre månader senare fick Juda höra: "Din sonhustru Tamar har begått otukt och dessutom blivit havande genom sin otukt." Då sade Juda: "För ut henne och bränn henne*38:24bränn henneDet strängaste straffet som senare endast gällde prästdöttrar (3 Mos 21:9).!" 25 Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: "Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven." 26 Och Juda kände igen dem och sade: "Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela." Men han låg aldrig mer med henne*38:26låg aldrig mer med henneOrdagrant: "kände henne aldrig mer" (jfr not till 4:1)..

27 *1 Mos 25:24f. När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 28 Vid födseln stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: "Han kom ut först." 29 *1 Krön 2:4, Matt 1:3. Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: "Varför har du trängt dig fram?" Och han fick namnet Peres. 30 Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.

1 Y ACONTECIÓ en aquel tiempo, que Judá descendió de con sus hermanos, ✝38.1 cp. 19.3. 2 R. 4.8.y fuése á un varón Adullamita, que se llamaba Hira.

2 Y vió allí Judá la hija de un hombre Cananeo, el cual se llamaba ✝38.2 1 Cr. 2.3.Súa; y tomóla, y entró á ella:

3 La cual concibió, y parió un hijo; y llamó su nombre ✝38.3 cp. 46.12. Nm. 26.19.Er.

4 Y concibió otra vez, y parió un hijo, y llamó su nombre Onán.

5 Y volvió á concebir, y parió un hijo, y llamó su nombre Sela. Y estaba en Chezib cuando lo parió.

6 Y Judá tomó mujer para su primogénito Er, la cual se llamaba Thamar.

7 Y Er, el primogénito de Judá, fué malo á los ojos de Jehová, ✝38.7 1 Cr. 2.3.y quitóle Jehová la vida.

8 Entonces Judá dijo á Onán: ✝38.8 Dt. 25.5. Mt. 22.24.Entra á la mujer de tu hermano, y despósate con ella, y suscita simiente á tu hermano.

9 Y sabiendo Onán que la simiente no había de ser suya, sucedía que cuando entraba á la mujer de su hermano vertía en tierra, por no dar simiente á su hermano.

10 Y desagradó en ojos de Jehová lo que hacía, y también quitó á él la vida.

1 Judá y Thamar.

2 José en casa de Potiphar.

11 Y Judá dijo á Thamar su nuera: ✝38.11 Rt. 1.13.Estáte viuda en casa de tu padre, hasta que crezca Sela mi hijo; porque dijo: Que quizá no muera él también como sus hermanos. Y fuése Thamar, ✝38.11 Lv. 22.13.y estúvose en casa de su padre.

12 Y pasaron muchos días, y murió la hija de Súa, mujer de Judá; ✝38.12 cp. 24.67. 2 S. 13.39.y Judá se consoló, y subía á los trasquiladores de sus ovejas á Timnath, él y su amigo Hira el Adullamita.

13 Y fué dado aviso á Thamar, diciendo: He aquí tu suegro sube á Timnath á trasquilar sus ovejas.

14 Entonces quitó ella de sobre sí los ✝38.14 ver. 19vestidos de su viudez, y cubrióse con un velo, y arrebozóse, y se puso *38.14 Heb. Perahe-naim.a la puerta de las aguas que están junto al camino de Timnath; ✝38.14 vers. 11,26porque veía que había crecido Sela, y ella no era dada á él por mujer.

15 Y vióla Judá, y túvola por ramera, porque había ella cubierto su rostro.

16 Y apartóse del camino hacia ella, y díjole: Ea, pues, ahora entraré á ti; porque no sabía que era su nuera; y ella dijo: ¿Qué me has de dar, si entrares á mí?

17 El respondió: Yo te enviaré del ganado un cabrito de las cabras. Y ella dijo: Hasme de dar prenda hasta que lo envíes.

18 Entonces él dijo: ¿Qué prenda te daré? Ella respondió: ✝38.18 ver. 25Tu anillo, y tu manto, y tu bordón que tienes en tu mano. Y él se los dió, y entró á ella, la cual concibió de él.

19 Y levantóse, y fuése: ✝38.19 ver. 14y quitóse el velo de sobre sí, y vistióse las ropas de su viudez.

20 Y Judá envió el cabrito de las cabras por mano de su amigo el Adullamita, para que tomase la prenda de mano de la mujer; mas no la halló.

21 Y preguntó á los hombres de aquel lugar, diciendo: ¿Dónde está la ramera de las aguas junto al camino? Y ellos le dijeron: No ha estado aquí ramera.

22 Entonces él se volvió á Judá, y dijo: No la he hallado; y también los hombres del lugar dijeron: Aquí no ha estado ramera.

23 Y Judá dijo: Tómeselo para sí, porque no seamos menospreciados: he aquí yo he enviado este cabrito, y tú no la hallaste.

24 Y acaeció que al cabo de unos tres meses fué dado aviso á Judá, diciendo: Thamar tu nuera ✝38.24 Jue. 19.2.ha fornicado, y aun cierto está preñada de las fornicaciones. Y Judá dijo: Sacadla, ✝38.24 Lv. 21.9. Dt. 22.21. Jn. 8.5.y sea quemada.

25 Y ella cuando la sacaban, envió á decir á su suegro: Del varón cuyas son estas cosas, estoy preñada: y dijo más: Mira ahora cuyas son estas cosas, ✝38.25 ver. 18el anillo, y el manto, y el bordón.

26 Entonces Judá los reconoció, y dijo: ✝38.26 1 S. 24.18.Más justa es que yo, ✝38.26 ver. 14por cuanto no la he dado á Sela mi hijo. Y nunca más la conoció.

27 Y aconteció que al tiempo del parir, he aquí había dos en su vientre.

28 Y sucedió, cuando paría, que sacó la mano el uno, y la partera tomó y ató á su mano un hilo de grana, diciendo: Este salió primero.

29 Empero fué que tornando él á meter la mano, he aquí su hermano salió; y ella dijo: ¿Por qué has hecho sobre ti rotura? ✝38.29 cp. 46.12. Nm. 26.20. 1 Cr. 2.4. Mt. 1.3.Y llamó su nombre *38.Heb. Rotura.Phares.

30 Y después salió su hermano, el que tenía en su mano el hilo de grana, y llamó su nombre Zara.