13 För du har skapat mina njurar [mitt inre],
du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]
14 Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
15 Min kropp (skelett) var inte dold för dig
när jag formades i det fördolda.
När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,
16 såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]
innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.
17 Hur ofattbara (dyrbara)
är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]!
Hur ofantligt stor
är inte summan av dem alla!
18 Om jag skulle räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
är jag fortfarande hos dig.
[Följande fyra verser utelämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför den komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.]