22 Rädda (fräls) mig från

lejonets gap,

från vildoxarnas (bufflarnas) horn,

du har svarat (bönhört) mig!

[Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.

Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

23 Jag ska dokumentera ditt namn (återge med matematisk exakthet – hebr. safar) [sjunga ditt lov]

för mina bröder (landsmän),

mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.

[Heb 2:12]

24 Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahveh), lovsjung honom (hebr. halleluhu).

Alla ni Jakobs barn,

ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt],

och bäva (stå i förundran) inför honom,

alla ni Israels barn.