1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.9 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

1 Salva-nos, Senhor, pois não existe mais o piedoso; os fiéis desapareceram dentre os filhos dos homens.2 Cada um fala com falsidade ao seu próximo; falam com lábios lisonjeiros e coração dobre.3 Corte o Senhor todos os lábios lisonjeiros e a língua que fala soberbamente,4 os que dizem: Com a nossa língua prevaleceremos; os nossos lábios a nós nos pertencem; quem sobre nós é senhor?5 Por causa da opressão dos pobres, e do gemido dos necessitados, levantar-me-ei agora, diz o Senhor; porei em segurança quem por ela suspira.6 As palavras do Senhor são palavras puras, como prata refinada numa fornalha de barro, purificada sete vezes.7 Guarda-nos, ó Senhor; desta geração defende-nos para sempre.8 Os ímpios andam por toda parte, quando a vileza se exalta entre os filhos dos homens.