1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;13 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.
1 Somente em Deus espera silenciosa a minha alma; dele vem a minha salvação.2 Só ele é a minha rocha e a minha salvação; é ele a minha fortaleza; não serei grandemente abalado.3 Até quando acometereis um homem, todos vós, para o derrubardes, como a um muro pendido, uma cerca prestes a cair?4 Eles somente consultam como derrubá-lo da sua alta posição; deleitam-se em mentiras; com a boca bendizem, mas no íntimo maldizem.5 Ó minha alma, espera silenciosa somente em Deus, porque dele vem a minha esperança.6 Só ele é a minha rocha e a minha salvação; é a minha fortaleza; não serei abalado.7 Em Deus está a minha salvação e a minha glória; Deus é o meu forte rochedo e o meu refúgio.8 Confiai nele, ó povo, em todo o tempo; derramai perante ele o vosso coração; Deus é o nosso refúgio.9 Certamente que os filhos de Adão são vaidade, e os filhos dos homens são desilusão; postos na balança, subiriam; todos juntos são mais leves do que um sopro.10 Não confieis na opressão, nem vos vanglorieis na rapina; se as vossas riquezas aumentarem, não ponhais nelas o coração.11 Uma vez falou Deus, duas vezes tenho ouvido isto: que o poder pertence a Deus.12 A ti também, Senhor, pertence a benignidade; pois retribuis a cada um segundo a sua obra.