1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.2 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.3 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.4 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.5 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.6 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.7 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.8 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;9 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.11 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.12 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.13 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.14 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;15 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.16 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.17 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.18 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.19 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.20 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.21 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.

1 Eu te louvarei, Senhor, de todo o meu coração; contarei todas as tuas maravilhas.2 Em ti me alegrarei e exultarei; cantarei louvores ao teu nome, ó Altíssimo;3 porquanto os meus inimigos retrocedem, caem e perecem diante de ti.4 Sustentaste o meu direito e a minha causa; tu te assentaste no tribunal, julgando justamente.5 Repreendeste as nações, destruíste os ímpios; apagaste o seu nome para sempre e eternamente.6 Os inimigos consumidos estão; perpétuas são as suas ruínas.7 Mas o Senhor está entronizado para sempre; preparou o seu trono para exercer o juízo.8 Ele mesmo julga o mundo com justiça; julga os povos com eqüidade.9 O Senhor é também um alto refúgio para o oprimido, um alto refúgio em tempos de angústia.10 Em ti confiam os que conhecem o teu nome; porque tu, Senhor, não abandonas aqueles que te buscam.11 Cantai louvores ao Senhor, que habita em Sião; anunciai entre os povos os seus feitos.12 Pois ele, o vingador do sangue, se lembra deles; não se esquece do clamor dos aflitos.13 Tem misericórdia de mim, Senhor; olha a aflição que sofro daqueles que me odeiam, tu que me levantas das portas da morte.14 para que eu conte todos os teus louvores nas portas da filha de Sião e me alegre na tua salvação.15 Afundaram-se as nações na cova que abriram; na rede que ocultaram ficou preso o seu pé.16 O Senhor deu-se a conhecer, executou o juízo; enlaçado ficou o ímpio nos seus próprios feitos.17 Os ímpios irão para o Seol, sim, todas as nações que se esquecem de Deus.18 Pois o necessitado não será esquecido para sempre, nem a esperança dos pobres será frustrada perpetuamente.19 Levanta-te, Senhor! Não prevaleça o homem; sejam julgadas as nações na tua presença!20 Senhor, incute-lhes temor! Que as nações saibam que não passam de meros homens!