1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

1 Das profundezas clamo a ti, ó Senhor.2 Senhor, escuta a minha voz; estejam os teus ouvidos atentos à voz das minhas súplicas.3 Se tu, Senhor, observares as iniqüidades, Senhor, quem subsistirá?4 Mas contigo está o perdão, para que sejas temido.5 Aguardo ao Senhor; a minha alma o aguarda, e espero na sua palavra.6 A minha alma anseia pelo Senhor, mais do que os guardas pelo romper da manhã, sim, mais do que os guardas pela manhã.7 Espera, ó Israel, no Senhor! pois com o Senhor há benignidade, e com ele há copiosa redenção;8 e ele remirá a Israel de todas as suas iniqüidades.