1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

1 Ó Deus, tu nos rejeitaste, tu nos esmagaste, tu tens estado indignado; oh, restabelece-nos.2 Abalaste a terra, e a fendeste; sara as suas fendas, pois ela treme.3 Ao teu povo fizeste ver duras coisas; fizeste-nos beber o vinho de aturdimento.4 Deste um estandarte aos que te temem, para o qual possam fugir de diante do arco.5 Para que os teus amados sejam livres, salva-nos com a tua destra, e responde-nos.6 Deus falou na sua santidade: Eu exultarei; repartirei Siquém e medirei o vale de Sucote.7 Meu é Gileade, e meu é Manassés; Efraim é o meu capacete; Judá é o meu cetro.8 Moabe é a minha bacia de lavar; sobre Edom lançarei o meu sapato; sobre a Filístia darei o brado de vitória.9 Quem me conduzirá à cidade forte? Quem me guiará até Edom?10 Não nos rejeitaste, ó Deus? e tu, ó Deus, não deixaste de sair com os nossos exércitos?11 Dá-nos auxílio contra o adversário, pois vão é o socorro da parte do homem.12 Em Deus faremos proezas; porque é ele quem calcará aos pés os nossos inimigos.