1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.2 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.7 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

1 Exaltar-te-ei, ó Senhor, porque tu me levantaste, e não permitiste que meus inimigos se alegrassem sobre mim.2 Ó Senhor, Deus meu, a ti clamei, e tu me curaste.3 Senhor, fizeste subir a minha alma do Seol, conservaste-me a vida, dentre os que descem à cova.4 Cantai louvores ao Senhor, vós que sois seus santos, e louvai o seu santo nome.5 Porque a sua ira dura só um momento; no seu favor está a vida. O choro pode durar uma noite; pela manhã, porém, vem o cântico de júbilo.6 Quanto a mim, dizia eu na minha prosperidade: Jamais serei abalado.7 Tu, Senhor, pelo teu favor fizeste que a minha montanha permanecesse forte; ocultaste o teu rosto, e fiquei conturbado.8 A ti, Senhor, clamei, e ao Senhor supliquei:9 Que proveito haverá no meu sangue, se eu descer à cova? Porventura te louvará o pó? Anunciará ele a tua verdade?10 Ouve, Senhor, e tem compaixão de mim! O Senhor, sê o meu ajudador!11 Tornaste o meu pranto em regozijo, tiraste o meu cilício, e me cingiste de alegria;12 para que a minha alma te cante louvores, e não se cale. Senhor, Deus meu, eu te louvarei para sempre.