1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

1 Senhor, tu me sondas, e me conheces.2 Tu conheces o meu sentar e o meu levantar; de longe entendes o meu pensamento.3 Esquadrinhas o meu andar, e o meu deitar, e conheces todos os meus caminhos.4 Sem que haja uma palavra na minha língua, eis que, ó Senhor, tudo conheces.5 Tu me cercaste em volta, e puseste sobre mim a tua mão.6 Tal conhecimento é maravilhoso demais para mim; elevado é, não o posso atingir.7 Para onde me irei do teu Espírito, ou para onde fugirei da tua presença?8 Se subir ao céu, tu aí estás; se fizer no Seol a minha cama, eis que tu ali estás também.9 Se tomar as asas da alva, se habitar nas extremidades do mar,10 ainda ali a tua mão me guiará e a tua destra me susterá.11 Se eu disser: Ocultem-me as trevas; torne-se em noite a luz que me circunda;12 nem ainda as trevas são escuras para ti, mas a noite resplandece como o dia; as trevas e a luz são para ti a mesma coisa.13 Pois tu formaste os meus rins; entreteceste-me no ventre de minha mãe.14 Eu te louvarei, porque de um modo tão admirável e maravilhoso fui formado; maravilhosas são as tuas obras, e a minha alma o sabe muito bem.15 Os meus ossos não te foram encobertos, quando no oculto fui formado, e esmeradamente tecido nas profundezas da terra.16 Os teus olhos viram a minha substância ainda informe, e no teu livro foram escritos os dias, sim, todos os dias que foram ordenados para mim, quando ainda não havia nem um deles.17 E quão preciosos me são, ó Deus, os teus pensamentos! Quão grande é a soma deles!18 Se eu os contasse, seriam mais numerosos do que a areia; quando acordo ainda estou contigo.19 Oxalá que matasses o perverso, ó Deus, e que os homens sanguinários se apartassem de mim,20 homens que se rebelam contra ti, e contra ti se levantam para o mal.21 Não odeio eu, ó Senhor, aqueles que te odeiam? e não me aflijo por causa dos que se levantam contra ti?22 Odeio-os com ódio completo; tenho-os por inimigos.23 Sonda-me, ó Deus, e conhece o meu coração; prova-me, e conhece os meus pensamentos;24 vê se há em mim algum caminho perverso, e guia-me pelo caminho eterno.