1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

1 Gravemente me angustiaram desde a minha mocidade, diga agora Israel;2 gravemente me angustiaram desde a minha mocidade, todavia não prevaleceram contra mim.3 Os lavradores araram sobre as minhas costas; compridos fizeram os seus sulcos.4 O Senhor é justo; ele corta as cordas dos ímpios.5 Sejam envergonhados e repelidos para trás todos os que odeiam a Sião.6 Sejam como a erva dos telhados, que seca antes de florescer;7 com a qual o segador não enche a mão, nem o regaço o que ata os feixes;8 nem dizem os que passam: A bênção do Senhor seja sobre vós; nós vos abençoamos em nome do Senhor.