1 Josafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem.

2 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Josafat och sade till honom: "Skall man hjälpa den ogudaktige? Skall du älska dem som hatar Herren? På grund av detta vilar Herrens vrede över dig.

3 Dock har något gott blivit funnet hos dig, för du har utrotat aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud."

4 Josafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Sheba till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren, deras fäders Gud.

5 Och han anställde domare i landet, i alla befästa städer i Juda, i stad efter stad.

6 Han sade till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer.

7 Låt nu fruktan för Herren vara över er. Ge akt på vad ni gör, ty hos Herren, vår Gud, finns ingen orätt, och han är inte partisk och tar ej mutor."

8 Också i Jerusalem anställde Josafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,

9 befallde han dem: "Så skall ni göra i Herrens fruktan, uppriktigt och med hängivet hjärta.

10 Så ofta någon rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, det må gälla dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då skall ni varna dem, så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så skall ni göra för att inte dra skuld över er.

11 Och se, översteprästen Amasja skall vara er ledare i allt som angår Herren, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen, och leviterna skall vara tillsyningsmän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren skall vara med den som är god."