Jó 10

1 "My soul is weary of my life.

I will give free course to my complaint.

I will speak in the bitterness of my soul.

2 I will tell God, ‘Do not condemn me.

Show me why you contend with me.

3 Is it good to you that you should oppress,

that you should despise the work of your hands,

and smile on the counsel of the wicked?

4 Do you have eyes of flesh?

Or do you see as man sees?

5 Are your days as the days of mortals,

or your years as man’s years,

6 that you inquire after my iniquity,

and search after my sin?

7 Although you know that I am not wicked,

there is no one who can deliver out of your hand.

8 "‘Your hands have framed me and fashioned me altogether,

yet you destroy me.

9 Remember, I beg you, that you have fashioned me as clay.

Will you bring me into dust again?

10 Haven’t you poured me out like milk,

and curdled me like cheese?

11 You have clothed me with skin and flesh,

and knit me together with bones and sinews.

12 You have granted me life and loving kindness.

Your visitation has preserved my spirit.

13 Yet you hid these things in your heart.

I know that this is with you:

14 if I sin, then you mark me.

You will not acquit me from my iniquity.

15 If I am wicked, woe to me.

If I am righteous, I still will not lift up my head,

being filled with disgrace,

and conscious of my affliction.

16 If my head is held high, you hunt me like a lion.

Again you show yourself powerful to me.

17 You renew your witnesses against me,

and increase your indignation on me.

Changes and warfare are with me.

18 "‘Why, then, have you brought me out of the womb?

I wish I had given up the spirit, and no eye had seen me.

19 I should have been as though I had not been.

I should have been carried from the womb to the grave.

20 Aren’t my days few?

Stop!

Leave me alone, that I may find a little comfort,

21 before I go where I will not return from,

to the land of darkness and of the shadow of death;

22 the land dark as midnight,

of the shadow of death,

without any order,

where the light is as midnight.’"

1 *Job 7:11, 16. Jag är trött på livet,

jag vill släppa fram

min klagan,

jag talar i min själs bitterhet.

2 Jag vill säga till Gud:

Fördöm mig inte.

Låt mig veta varför du anklagar mig.

3 Gläds du åt att förtrycka,

att förkasta dina händers verk

och låta ditt ljus skina

över de gudlösas rådslag?

4 *1 Sam 16:7, Job 28:24, 34:21. Har du ögon som en varelse av kött,

ser du så som människor ser?

5 Är dina dagar

som en människas dagar,

dina år som en mans levnadstid?

6 Du letar ju efter min skuld

och söker min synd,

7 du som vet att jag är oskyldig

och att ingen kan rädda ur din hand.

8 *Ps 119:73, 139:13f. Dina händer har format mig

och gjort varje del av mig,

och ändå vill du fördärva mig!

9 *1 Mos 2:7, 3:19, 23, Ps 103:14. Tänk på hur du formade mig

som lera,

och nu låter du mig bli stoft igen!

10 Du hällde ut mig som mjölk

och lät mig stelna som ost.

11 Du klädde mig med hud och kött

och vävde mig samman

av ben och senor.

12 *Job 33:4, Apg 17:28. Liv och nåd gav du mig,

din omsorg bevarade min ande.

13 Men detta gömde du i ditt hjärta

– jag vet att du tänkte så –

14 att om jag syndade,

skulle du vakta på mig

och inte lämna min skuld ostraffad.

15 Ve mig om jag är skyldig!

Men är jag oskyldig

kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,

för jag fylls av skam

och ser mitt lidande.

16 *Jes 38:13. Och höjde jag huvudet

skulle du jaga mig som ett lejon

och åter visa din förunderliga

makt mot mig.

17 Du skulle föra fram

nya vittnen mot mig

och låta mig känna

din vrede mer och mer,

du skulle sända här efter här

mot mig.

18 *Job 3:3, 11, Jer 20:14. Varför tog du mig ut ur moderlivet?

Om jag ändå hade dött

innan något öga såg mig!

19 Om jag ändå aldrig varit till,

utan förts från moderlivet

till graven!

20 *Job 14:1, Ps 39:14. Min tid är kort.

Låt mig vara, lämna mig i fred

så att jag får en stund av glädje

21 innan jag går bort

för att aldrig komma tillbaka,

till mörkrets

och dödsskuggans land,

22 till ett land med dunkel

som djupaste natt,

till dödsskugga och förvirring

där ljuset är som djupaste natt.