1 Job again took up his parable, and said,
2 "As God lives, who has taken away my right,
the Almighty, who has made my soul bitter
3 (for the length of my life is still in me,
and the spirit of God is in my nostrils);
4 surely my lips will not speak unrighteousness,
neither will my tongue utter deceit.
5 Far be it from me that I should justify you.
Until I die I will not put away my integrity from me.
6 I hold fast to my righteousness, and will not let it go.
My heart will not reproach me so long as I live.
7 "Let my enemy be as the wicked.
Let him who rises up against me be as the unrighteous.
8 For what is the hope of the godless, when he is cut off,
when God takes away his life?
9 Will God hear his cry when trouble comes on him?
10 Will he delight himself in the Almighty,
and call on God at all times?
11 I will teach you about the hand of God.
I will not conceal that which is with the Almighty.
12 Behold, all of you have seen it yourselves;
why then have you become altogether vain?
13 "This is the portion of a wicked man with God,
the heritage of oppressors, which they receive from the Almighty.
14 If his children are multiplied, it is for the sword.
His offspring will not be satisfied with bread.
15 Those who remain of him will be buried in death.
His widows will make no lamentation.
16 Though he heap up silver as the dust,
and prepare clothing as the clay;
17 he may prepare it, but the just will put it on,
and the innocent will divide the silver.
18 He builds his house as the moth,
as a booth which the watchman makes.
19 He lies down rich, but he will not do so again.
He opens his eyes, and he is not.
20 Terrors overtake him like waters.
A storm steals him away in the night.
21 The east wind carries him away, and he departs.
It sweeps him out of his place.
22 For it hurls at him, and does not spare,
as he flees away from his hand.
23 Men will clap their hands at him,
and will hiss him out of his place.
Domínio Público. Esta tradução bíblica de domínio público é trazida a você por cortesia de eBible.org.
Jobs sluttal (Kap 27-31)
1 Job fortsatte sin framställning. Han sade:
2 Rut 1:20, Job 34:5. Så sant Gud lever,
han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige
som har förbittrat min själ:
3 Så länge min ande är i mig
och Guds livsande i min näsa,
4 ska mina läppar inte tala orätt
eller min tunga tala svek.
5 Aldrig ger jag er rätt,
till min död vidhåller jag
min oskuld.
6 Job 13:18, Apg 24:16, 1 Kor 4:4, 2 Tim 1:3. Jag håller fast vid min rättfärdighet
och släpper den inte.
Mitt hjärta förebrår mig inte
för någon av mina dagar.
7 Låt min fiende stå som den skyldige,
min motståndare som orättfärdig.
8 Job 8:13, Luk 12:20. För vad har den gudlöse för hopp
när livet skärs av,
när Gud tar hans själ?
9 Job 35:12f, Ords 28:9, Mika 3:4, Joh 9:31. Kommer Gud att höra hans rop
när nöden drabbar honom?
10 Kan han glädja sig
över den Allsmäktige?
Kan han ständigt åkalla Gud?
11 Jag vill lära er om Guds hand,
den Allsmäktiges tankar
vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
varför kommer ni då
med tomt prat?
13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,
det arv som våldsverkaren
får av den Allsmäktige:
14 2 Kung 10:7, Job 18:19, 20:10. Får han många barn
ska de falla för svärd,
hans avkomlingar får inte
mätta sig med bröd.
15 De som undkommer
läggs i graven av pest
och deras änkor gråter inte
över dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög
som lera,
17 Job 20:18, Ords 13:22, 28:8, Pred 2:26. så får de rättfärdiga klä sig
i det han har samlat,
och silvret får de oskyldiga dela.
18 Han bygger sitt hus som en mal,
likt en hydda27:18hyddaTillfälligt skydd vid åkrarna under skördetiden för den som vaktade sin skörd mot tjuvar. som väktaren
gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
och sedan aldrig mer –
när han öppnar sina ögon
är allt borta.
20 Fasorna griper honom
som vattenmassor,
stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden lyfter honom
och han är borta,
den sveper i väg honom
från hans plats.
22 Den vräker sig mot honom
utan förskoning,
han försöker fly för dess kraft.
23 Klag 2:15, Nah 3:19. Den klappar sina händer27:23klappar sina händerKan syfta på en hånfull gest (jfr 34:37, Hes 25:6). mot honom
och visslar åt honom
från hans plats.