Jeremias 34

Profezia sulla sorte di Sedechia

1 La parola che fu rivolta dall’Eterno a Geremia, quando Nabucodonosor, re di Babilonia, tutto il suo esercito, tutti i regni della terra sottoposti al suo dominio, e tutti i popoli combattevano contro Gerusalemme e contro tutte le sue città: 2 "Così parla l’Eterno, l’Iddio d’Israele: Va’, parla a Sedechia, re di Giuda, e digli: Così parla l’Eterno: ‘Ecco, io do questa città in mano del re di Babilonia, il quale la darà alle fiamme; 3 tu non scamperai dalla sua mano, ma sarai certamente preso e sarai dato in sua mano; i tuoi occhi vedranno gli occhi del re di Babilonia; egli ti parlerà da bocca a bocca, e tu andrai a Babilonia’. 4 Tuttavia, Sedechia, re di Giuda, ascolta la parola dell’Eterno: Così parla l’Eterno riguardo a te: ‘Tu non morirai per la spada, 5 tu morirai in pace; come si bruciarono aromi per i tuoi padri, gli antichi re tuoi predecessori, così se ne bruceranno per te; si farà cordoglio per te, dicendo: Ahimè, signore! poiché sono io che pronuncio questa parola’, dice l’Eterno". 6 Il profeta Geremia disse tutte queste parole a Sedechia, re di Giuda, a Gerusalemme, 7 mentre l’esercito del re di Babilonia combatteva contro Gerusalemme e contro tutte le città di Giuda che resistevano ancora, cioè contro Lachis e Azeca, che erano tutto quello che rimaneva, in fatto di città fortificate, fra le città di Giuda.

Minacce a causa dell’asservimento degli schiavi affrancati

8 La parola che fu rivolta dall’Eterno a Geremia, dopo che il re Sedechia ebbe fatto un patto con tutto il popolo di Gerusalemme per proclamare l’emancipazione, 9 per la quale ognuno doveva rimandare in libertà il suo schiavo e la sua schiava, ebreo ed ebrea, e nessuno doveva tenere più in schiavitù nessun suo fratello giudeo. 10 Tutti i capi e tutto il popolo che erano entrati nel patto di rimandare in libertà ciascuno il proprio servo e la propria serva e di non tenerli più in schiavitù ubbidirono e li rimandarono; 11 ma poi cambiarono idea e fecero ritornare gli schiavi e le schiave che avevano liberato, e li riassoggettarono a essere loro schiavi e schiave. 12 La parola dell’Eterno fu dunque rivolta dall’Eterno a Geremia, in questi termini: 13 "Così parla l’Eterno, l’Iddio d’Israele: ‘Io stabilii un patto con i vostri padri il giorno che li feci uscire dal paese d’Egitto, dalla casa di schiavitù, e dissi loro: 14 Al termine di sette anni, ciascuno di voi rimandi libero il proprio fratello ebreo, che si sarà venduto a lui; ti serva sei anni, poi rimandalo da casa tua libero; ma i vostri padri non ubbidirono e non prestarono orecchio. 15 Voi oggi eravate tornati a fare ciò che è retto ai miei occhi, proclamando l’emancipazione ciascuno al suo prossimo, e avevate fatto un patto in mia presenza, nella casa sulla quale è invocato il mio nome; 16 ma siete tornati indietro e avete profanato il mio nome; ciascuno di voi ha fatto ritornare il suo schiavo e la sua schiava che avevate rimandato in libertà a loro piacere, e li avete assoggettati a essere vostri schiavi e schiave’. 17 Perciò, così parla l’Eterno: ‘Voi non mi avete ubbidito proclamando l’emancipazione ciascuno di suo fratello e ciascuno del suo prossimo; ecco, io proclamo la vostra emancipazione’, dice l’Eterno, ‘per andare incontro alla spada, alla peste e alla fame, e farò in modo che sarete agitati per tutti i regni della terra. 18 Darò gli uomini che hanno trasgredito il mio patto e non hanno messo in pratica le parole del patto che avevano stabilito in mia presenza, passando in mezzo alle parti del vitello che avevano tagliato in due; 19 darò, dico, i capi di Giuda e i capi di Gerusalemme, gli eunuchi, i sacerdoti e tutto il popolo del paese che passarono in mezzo alle parti del vitello, 20 in mano dei loro nemici, e in mano di quelli che cercano la loro vita; i loro cadaveri serviranno da pasto agli uccelli del cielo e alle bestie della terra. 21 Darò Sedechia, re di Giuda, e i suoi capi in mano dei loro nemici, in mano di quelli che cercano la loro vita, e in mano dell’esercito del re di Babilonia, che si è allontanato da voi. 22 Ecco, io darò l’ordine’, dice l’Eterno, ‘e li farò ritornare contro questa città; essi combatteranno contro di lei, la prenderanno, la daranno alle fiamme; io farò delle città di Giuda una desolazione senza abitanti’".

Varning till Sidkia

1 *2 Kung 25:1. Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar angrep Jerusalem*34:1när Babels kung … angrep JerusalemTroligen på våren 588 f Kr (jfr 2 Kung 25:1). och alla dess lydstäder, med hela sin här och med alla riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk. Han sade: 2 *2 Kung 25:9, 2 Krön 36:11f, Jer 21:10, 32:3f, 38:3. Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Juda kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna upp den i eld. 3 *Jer 21:7, 32:4, 38:23, 39:6f. Själv ska du inte komma undan hans hand, utan du ska gripas och lämnas i hans hand och stå inför Babels kung öga mot öga. Han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska komma till Babel.

4 Men hör Herrens ord, du Juda kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö genom svärd. 5 *2 Krön 16:14, Jer 22:18. I frid ska du dö. Och liksom man har tänt eldar*34:5tänt eldarHedersbetygelse känd från Assyrien (inte kremering). Jfr 2 Krön 16:14. för dina fäder, kungarna som har varit före dig, så ska man också tända eldar för dig och ropa: "Ack, ve, herre!" och hålla dödsklagan över dig. För detta har jag talat, säger Herren.

6 Profeten Jeremia sade allt detta till Juda kung Sidkia i Jerusalem, 7 *Jos 15:35, 39, 2 Krön 11:5, 9. medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu var kvar i Juda – Lakish och Aseka*34:7Lakish och AsekaBefästa städer ca 5 och 3 mil sydväst om Jerusalem. I Lakish har hittats brev skrivna på krukskärvor där soldater rapporterar att Asekas signaleld har slocknat.. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.

Brott mot avtalet om att frige slavar

8 Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de skulle utropa frihet, 9 *2 Mos 21:2, 3 Mos 25:39f, 5 Mos 15:12, Neh 5:11f. så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna och inte ha sin judiske broder till slav. 10 Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter det och frigav dem. 11 Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.

12 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 13 Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: 14 *2 Mos 21:2, 3 Mos 25:39f, 5 Mos 15:12. När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder*34:14frige sin hebreiske broderSe budet i 5 Mos 15:12., som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst.

Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. 15 Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. 16 Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.

17 Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 18 *1 Mos 15:10. Jag ska utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken*34:18delade kalven i två styckenJfr 1 Mos 15:9f. Troligen en symbol för det straff som skulle drabba den som bryter det ingångna förbundet. och gick mellan dem. 19 Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, 20 *5 Mos 28:26, Jer 7:33, 16:4, 19:7, 21:7. dem ska jag utlämna åt deras fiender, till dem som vill ta deras liv. Och deras döda kroppar ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21 *Jer 37:5, 52:10. Jag ska utlämna Juda kung Sidkia och hans furstar i deras fienders hand, till dem som vill ta deras liv, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort*34:21dragit bortFör att möta en egyptisk undsättningsexpedition sommaren 588 f Kr (37:5f). ifrån er. 22 *2 Kung 25:9, Jer 4:7, 37:8. Se, jag ska befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De ska belägra den, inta den och bränna ner den. Jag ska göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.