1 Ma l’Eterno mi disse: "Anche se Mosè e Samuele si presentassero davanti a me, io non mi piegherei verso questo popolo; caccialo via dalla mia presenza, e che egli se ne vada! 2 E se anche ti dicono: ‘Dove ce ne andremo?’, tu risponderai loro: ‘Così dice l’Eterno: Alla morte, i destinati alla morte; alla spada, i destinati alla spada; alla fame, i destinati alla fame; alla schiavitù, i destinati alla schiavitù’. 3 Io manderò contro di loro quattro specie di flagelli", dice l’Eterno, "la spada, per ucciderli; i cani, per trascinarli; gli uccelli del cielo e le bestie della terra, per divorarli e per distruggerli. 4 E farò in modo che saranno agitati per tutti i regni della terra, a causa di Manasse, figlio di Ezechia, re di Giuda, e di tutto quello che egli ha fatto in Gerusalemme.
5 Poiché chi avrebbe pietà di te, o Gerusalemme? Chi ti compiangerebbe? Chi si incomoderebbe per domandarti come stai? 6 Tu mi hai respinto", dice l’Eterno, "ti sei tirata indietro; perciò io stendo la mano contro di te e ti distruggo; sono stanco di pentirmi. 7 Io ti ventilerò con il ventilabro alle porte del paese, priverò di figli il mio popolo e lo farò perire, poiché non si convertì dalle sue vie. 8 Le sue vedove sono più numerose della sabbia del mare; io faccio venire contro di loro, contro la madre dei giovani, un nemico che devasta in pieno mezzogiorno; faccio piombare su di lei, a un tratto, angoscia e terrore. 9 Colei che aveva partorito sette figli è languente, esala l’ultimo respiro; il suo sole tramonta mentre è ancora giorno; è coperta di vergogna, di confusione; e il rimanente di loro io lo do in balìa della spada dei loro nemici", dice l’Eterno.
10 Me infelice! o madre mia, poiché mi hai fatto nascere uomo di lite e di contesa per tutto il paese! Io non do né prendo in prestito, eppure tutti mi maledicono. 11 L’Eterno dice: "Per certo, io ti riservo un avvenire felice; io farò che il nemico ti rivolga suppliche nel tempo dell’avversità, nel tempo dell’angoscia.
12 Il ferro potrà forse spezzare il ferro del settentrione e il bronzo? 13 Le tue facoltà e i tuoi tesori io li darò gratuitamente come preda, a causa di tutti i tuoi peccati e dentro tutti i tuoi confini. 14 Li farò passare con i tuoi nemici in un paese che non conosci; perché un fuoco si è acceso nella mia ira, che arderà contro di voi".
15 Tu sai tutto, o Eterno; ricordati di me, visitami e vendicami dei miei persecutori; nella tua benevolenza, non portarmi via! riconosci che per amore tuo io porto il disonore. 16 Appena ho trovato le tue parole, io le ho divorate; e le tue parole sono state la mia gioia, il diletto del mio cuore, perché il tuo nome è invocato su di me, o Eterno, Dio degli eserciti. 17 Io non mi sono seduto nell’assemblea di quelli che ridono e non mi sono rallegrato, ma a causa della tua mano mi sono seduto solitario, perché tu mi riempivi di sdegno. 18 Perché il mio dolore è perenne e la mia piaga, incurabile, rifiuta di guarire? Vuoi tu essere per me come una sorgente illusoria, come un’acqua che non dura?
19 Perciò, così parla l’Eterno: "Se tu torni a me, io ti ricondurrò, e tu rimarrai davanti a me; e se tu separi ciò che è prezioso da ciò che è vile, tu sarai come la mia bocca; ritorneranno essi a te, ma tu non tornerai a loro. 20 Io ti farò essere per questo popolo un forte muro di bronzo; essi combatteranno contro di te, ma non potranno vincerti, perché io sarò con te per salvarti e per liberarti", dice l’Eterno. "E ti libererò dalla mano dei malvagi e ti riscatterò dalla mano dei violenti".
Folket måste straffas
1 2 Mos 32:11f, 4 Mos 14:13f, 1 Sam 7:9f, Ps 99:6, Hes 14:14f. Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel15:1Mose och SamuelStora bedjare som bad om nåd för folket (2 Mos 32:30f, 4 Mos 14:11f, 1 Sam 7:8, 12:23). trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.
2 Jer 43:11, Sak 11:9, Upp 13:10. Om de frågar dig: "Vart ska ni gå?" ska du svara dem: Så säger Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen. 3 3 Mos 26:16, 5 Mos 28:26, Jer 7:33. Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem. 4 5 Mos 28:25, 2 Kung 21:11, 23:26, 24:3, 2 Krön 29:8, Jer 24:9. Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse15:4ManasseUtövade våld, barnoffer och grov avgudadyrkan (se 2 Kung 21)., Hiskias son, har gjort i Jerusalem.
5 För vem har förbarmande
med dig, Jerusalem,
vem har medlidande med dig?
Vem tar en omväg för att fråga
hur det är med dig?
6 2 Mos 32:12, 14, 5 Mos 32:15, Jes 1:4. Du har förkastat mig, säger Herren,
och vänt mig ryggen.
Därför har jag räckt ut min hand
mot dig för att förgöra dig.
Jag är trött på att hålla tillbaka.
7 Jag kastade dem med kastskovel15:7kastskovelRensade ut agnarna från vetet (Matt 3:12 med not).
vid landets portar,
jag gjorde dem barnlösa,
jag förgjorde mitt folk –
men de vände inte om
från sina vägar.
8 Deras änkor blev fler inför mig
än sandkornen i havet.
Mödrarna till deras unga män
lät jag härjas av inkräktare
mitt på ljusa dagen.
Plötsligt lät jag ångest och skräck
drabba dem.
9 1 Sam 2:5, Amos 8:9. Den som hade fött sju söner
svimmade och gav upp andan.
Hennes sol gick ner
medan det ännu var dag,
hon får blygas och skämmas.
De som är kvar av dem
ska jag överlämna
åt deras fienders svärd,
säger Herren.
Profetkallets vånda
10 Job 3:1f, 11, 10:18, Jer 11:18f, 20:1f, 14, 26:7f, 38:6. "Ve mig, min mor,
att du fött mig,
en man som skapar strid
och osämja för hela landet!
Jag har inte lånat dem något
och de har inte gett lån till mig.
Ändå förbannar alla mig."
11 Jer 21:1f, 37:3, 42:1f. Men Herren svarade: "Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?
13 Ps 44:13, Jes 52:3f, Jer 17:3f. Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 5 Mos 32:22f. Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er."
15 Herre, du förstår.
Tänk på mig
och ta hand om mig,
och ge mig hämnd
på mina förföljare.
Ryck inte bort mig,
du som är sen till vrede.
Tänk på hur jag hånas
för din skull.
16 Ps 119:103, Hes 3:1f. Dina ord kom och jag åt dem,
ditt ord blev mitt hjärtas fröjd
och glädje,
för jag är uppkallad
efter ditt namn,
Herre Gud Sebaot.
17 Jes 8:11, Jer 6:11, Hes 3:14. Jag har inte suttit tillsammans
med gycklare för att roa mig.
Eftersom din hand var över mig
satt jag ensam,
för du har fyllt mig med vrede.
18 Job 6:15f, Mika 1:9, 14. Varför ska jag ständigt plågas,
och varför är mitt sår oläkbart?
Det vill inte läka.
Du har blivit för mig
som en sinande bäck,
som ett vatten
som ingen kan lita på.
19 Därför säger Herren så:
Om du vänder om
låter jag dig komma tillbaka,
och du ska få tjäna mig.
Om du skiljer det äkta
från det oäkta
ska du bli som min mun.
Folket ska vända tillbaka till dig,
men du ska inte vända tillbaka
till dem.
20 Jer 1:8, 18f, 6:27, Hes 3:8f. Jag ska göra dig till en fast
kopparmur mot detta folk.
De ska strida mot dig,
men de kan inte besegra dig,
för jag är med dig
för att hjälpa dig och rädda dig,
säger Herren.
21 Jag ska rädda dig
ur de ondas våld
och befria dig
ur våldsmännens hand.