Jeremias 8

1 "In quel tempo", dice l’Eterno, "si estrarranno dai loro sepolcri le ossa dei re di Giuda, e le ossa dei suoi prìncipi, le ossa dei sacerdoti, le ossa dei profeti, le ossa degli abitanti di Gerusalemme, 2 e le si esporranno davanti al sole, davanti alla luna e davanti a tutto l’esercito del cielo, i quali essi hanno amato, hanno servito, hanno seguito, hanno consultato e davanti ai quali si sono prostrati; non si raccoglieranno, non si seppelliranno, ma saranno come letame sulla faccia della terra. 3 La morte sarà preferibile alla vita per tutto il residuo che rimarrà di questa razza malvagia, in tutti i luoghi dove li avrò scacciati", dice l’Eterno degli eserciti.

4 "Tu di’ loro: ‘Così parla l’Eterno: Se uno cade non si rialza forse? Se uno si svia, non torna indietro? 5 Perché dunque questo popolo di Gerusalemme si svia di uno sviamento perenne? Essi persistono nella malafede e rifiutano di convertirsi. 6 Io sto attento e ascolto: essi non parlano come dovrebbero; nessuno si pente della sua malvagità e dice: Che ho fatto? Ognuno riprende la sua corsa, come il cavallo che si slancia alla battaglia. 7 Anche la cicogna conosce nel cielo le sue stagioni; la tortora, la rondine e la gru osservano il tempo quando devono venire, ma il mio popolo non conosce quello che l’Eterno ha ordinato. 8 Come potete voi dire: - Noi siamo saggi e la legge dell’Eterno è con noi! - Sì certo, ma la penna bugiarda degli scribi ne ha falsato il senso. 9 I saggi saranno confusi, saranno costernati, saranno presi; ecco, hanno rigettato la parola dell’Eterno; che sapienza possono avere?

10 Perciò io darò le loro mogli ad altri e i loro campi a dei nuovi padroni; poiché dal più piccolo al più grande, sono tutti avidi di guadagno; dal profeta al sacerdote, tutti praticano la menzogna. 11 Essi curano alla leggera la piaga del mio popolo; dicono: - Pace, pace -, mentre pace non c’è. 12 Essi saranno confusi perché commettono delle abominazioni: non si vergognano affatto, non sanno che cosa sia arrossire; perciò cadranno fra quelli che cadono; quando io li visiterò saranno abbattuti’, dice l’Eterno. 13 ‘Certo io li sterminerò’, dice l’Eterno. ‘Non c’è più uva sulla vite, non più fichi sul fico e le foglie sono appassite! Io ho dato loro dei nemici che passeranno sui loro corpi’".

14 Perché ce ne stiamo qui seduti? Radunatevi ed entriamo nelle città fortificate, per morire in esse! Poiché l’Eterno, il nostro Dio, ci condanna a morire, ci fa bere delle acque avvelenate, perché abbiamo peccato contro l’Eterno. 15 Noi aspettavamo la pace, ma nessun bene giunge; aspettavamo un tempo di guarigione, ed ecco il terrore! 16 Si ode da Dan lo sbuffare dei suoi cavalli; al rumore del nitrito dei suoi destrieri, trema tutto il paese; poiché vengono, divorano il paese e tutto ciò che contiene, la città e i suoi abitanti. 17 "Infatti, ecco, io mando contro di voi dei serpenti, delle vipere, contro i quali non c’è incantesimo che valga; vi morderanno", dice l’Eterno.

18 Dove trovare conforto nel mio dolore? Il mio cuore viene meno nel petto. 19 Ecco il grido di angoscia della figlia del mio popolo da terra lontana: "L’Eterno non è più in Sion? Il suo re non è più in mezzo a lei?". "Perché mi hanno provocato a ira con le loro immagini scolpite e con vanità straniere?". 20 "La mietitura è passata, l’estate è finita e noi non siamo salvati". 21 Per la piaga della figlia del mio popolo io sono tutto affranto; sono in lutto, sono in preda alla costernazione. 22 Non c’è balsamo in Galaad? Non c’è lì nessun medico? Perché dunque la piaga della figlia del mio popolo non è stata medicata?

1 På den tiden, säger Herren, ska man kasta ut Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar 2 *5 Mos 4:19, 17:3, 2 Kung 21:3. och strö ut dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken. 3 Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.

Ett avfall utan motstycke

4 Säg också till dem: Så säger Herren:

Om någon faller,

reser han sig då inte igen?

Och om någon går vilse,

vänder han då inte om?

5 *Jer 5:23, 9:6. Varför vänder de sig ständigt bort,

detta Jerusalems folk?

De håller fast vid sitt svek,

de vägrar att vända om.

6 Jag har lyssnat och hört efter.

De talar det som inte är rätt.

Ingen enda ångrar sin ondska,

ingen säger: "Vad har jag gjort?"

Alla viker av i egen riktning,

likt hästar som störtar sig ut

i striden.

7 *Jes 1:3. Till och med storken under himlen

vet sin bestämda tid,

och turturduvan, svalan och tranan

passar tiden

när de ska komma tillbaka.

Men mitt folk

känner inte Herrens domslut.

8 Hur kan ni säga: "Vi är visa,

vi har Herrens lag?"

Visst! De skriftlärdas lögnpenna

har förvandlat lagen till lögn.

9 *5 Mos 4:6, Job 5:13, 1 Kor 3:19. De visa ska komma på skam,

bli förskräckta och fångade.

Se, de har förkastat Herrens ord.

Vad har de då för vishet?

10 *Jes 56:11, Jer 6:12f. Därför ska jag ge deras hustrur

åt andra

och deras åkrar åt erövrare,

för alla söker de oärlig vinst,

hög som låg.

Profet och präst,

alla handlar de lögnaktigt.

11 *Hes 13:10. De tar det lätt med att bota

dottern mitt folks skada

och säger: "Allt är väl, allt är väl!"

Men allt är inte väl.

12 De ska få skämmas

för att de har gjort något

så avskyvärt.

Ändå känner de ingen skam

och förstår inte att blygas.

Därför ska de falla

bland dem som faller.

När tiden kommer

och jag straffar dem

ska de komma på fall,

säger Herren.

13 *Jes 5:5f, Mika 7:1, Matt 21:19, Luk 13:6f. Jag ska rycka bort och förgöra dem,

säger Herren.

Inga druvor blir kvar

på vinstockarna

och inga fikon på fikonträden,

till och med löven är vissnade.

Det jag gav dem

ska tas ifrån dem.

14 *Jer 4:5, 9:15, 23:15. Varför sitter vi här?

Låt oss samlas

och gå in i de befästa städerna

och möta slutet där,

för Herren vår Gud

låter oss förgås.

Han ger oss förgiftat vatten

att dricka,

för vi har syndat mot Herren.

15 *Jer 14:19. Vi väntade på välgång,

men inget gott kommer,

på en tid med läkedom,

men se, skräck råder.

16 *Dom 5:22, Jer 4:15f, 5:17, 6:23. Från Dan hörs hans hästar frusta,

när hans hingstar gnäggar

bävar hela landet.

De kommer och slukar landet

med allt som finns där,

staden och alla som bor i den.

17 *4 Mos 21:6, 5 Mos 32:24, Ps 58:5f. Se, jag sänder ormar bland er,

giftormar som inte kan besvärjas,

och de ska bita er, säger Herren.

Profetens stora sorg

18 Var ska jag få lindring i min sorg?

Mitt hjärta är sjukt i mig.

19 *Mika 4:9. Hör, dottern mitt folk

ropar från fjärran land:

"Finns inte Herren mer i Sion?

Är hennes kung inte längre där?"

Varför har de retat mig till vrede

med sina bilder,

med sina främmande avgudar?

20 "Skördetiden är förbi,*8:20Skördetiden är förbiDen belägrade staden kunde inte fylla på sitt matförråd.

sommaren är över,

men vi har inte blivit räddade."

21 Jag är förkrossad,

för dottern mitt folk har krossats.

Jag sörjer, förfäran har gripit mig.

22 *Jer 30:17, 46:11. Finns det ingen balsam i Gilead*8:22balsam i GileadKanske mastix, en doftande kåda med medicinska egenskaper.,

finns där ingen läkare?

Varför blir dottern mitt folk

inte botad?