Jeremias 12

1 Tu sei giusto, o Eterno, quando io discuto con te; tuttavia io proporrò le mie ragioni: Perché prospera la via degli empi? Perché sono tutti a loro agio quelli che agiscono perfidamente? 2 Tu li hai piantati, essi hanno messo radice, crescono e portano anche frutto; tu sei vicino alla loro bocca, ma lontano dal loro intimo. 3 E tu, o Eterno, tu mi conosci, tu mi vedi, tu provi quale sia il mio cuore verso di te. Trascinali al macello come pecore, e preparali per il giorno del massacro! 4 Fino a quando farà cordoglio il paese, e si seccherà l’erba di tutta la campagna? Per la malvagità degli abitanti, le bestie e gli uccelli sono sterminati. Poiché quelli dicono: "Egli non vedrà la nostra fine". 5 Se, correndo con dei pedoni, questi ti stancano, come potrai gareggiare con i cavalli? Se non ti senti al sicuro che in terra di pace, come farai quando il Giordano sarà in piena? 6 Perché perfino i tuoi fratelli e la casa di tuo padre ti tradiscono; anche loro ti gridano dietro a piena voce: non fidarti di loro quando ti diranno delle buone parole.

Il paese devastato. Profezia contro i devastatori

7 "Io ho lasciato la mia casa, ho abbandonato la mia eredità; ho dato ciò che ho di più caro nelle mani dei suoi nemici. 8 La mia eredità è diventata per me come un leone nella foresta; ha mandato contro di me il suo ruggito; perciò l’ho odiata. 9 La mia eredità è stata per me come l’uccello rapace screziato; gli uccelli rapaci si gettano contro di lei da ogni parte. Andate, radunate tutte le bestie della campagna, fatele venire a divorare! 10 Molti pastori guastano la mia vigna, calpestano la porzione che mi è toccata, riducono la mia deliziosa porzione in un deserto desolato. 11 La riducono in una desolazione; e, tutta desolata, fa cordoglio davanti a me; tutto il paese è desolato, perché nessuno lo prende a cuore. 12 Su tutte le alture del deserto giungono devastatori, perché la spada dell’Eterno divora il paese da un’estremità all’altra; non c’è pace per nessuno. 13 Hanno seminato grano, e raccolgono spine; si sono affannati senza nessun profitto. Vergognatevi di ciò che raccogliete a causa dell’ira ardente dell’Eterno!".

14 Così parla l’Eterno contro tutti i miei malvagi vicini, che toccano l’eredità che io ho dato in possesso al mio popolo Israele: "Ecco, io li sradicherò dal loro paese, sradicherò la casa di Giuda di mezzo a loro; 15 ma, dopo che li avrò sradicati, avrò di nuovo compassione di loro e li ricondurrò ciascuno nella sua eredità, ciascuno nel suo paese. 16 Se impareranno accuratamente le vie del mio popolo e a giurare per il mio nome dicendo: ‘l’Eterno vive’, come hanno insegnato al mio popolo a giurare per Baal, saranno saldamente stabiliti in mezzo al mio popolo. 17 Ma, se non danno ascolto, io sradicherò quella nazione; la sradicherò e la distruggerò", dice l’Eterno.

Undran över Herrens handlande

1 *Job 21:7, Ps 73:3, Hab 1:13, Mal 3:15. Rättfärdig är du, Herre,

när jag vill gå till rätta

med dig.

Ändå måste jag tala med dig

om dina domslut.

Varför lyckas de ogudaktiga så väl?

Varför lever alla trolösa

så trygga?

2 *Jes 29:13, Hes 33:31. Du planterar dem och de slår rot,

de växer och bär frukt.

Du är nära i deras mun,

men långt från deras inre.

3 *Ps 139:1f, Jer 11:20, Jak 5:5. Men du, Herre, känner mig.

Du ser mig och prövar

hur mitt hjärta är mot dig.

Ryck bort dem som får till slakt

och förbered dem för dagen

då de dödas.

4 *Jes 24:6, Jer 9:10, Hos 4:3, Hab 3:17. Hur länge ska landet sörja

och hela markens gräs

torka bort,

så att både fyrfotadjur och fåglar

går under för invånarnas ondska?

De säger: "Han kan inte se

vår framtid."

Guds svar

5 *Sak 11:3. Om du springer ikapp med fotfolk

och de tröttar ut dig,

hur skulle du då kunna

tävla med hästar?

Du känner dig trygg i fredligt land,

men hur ska du klara dig

i snåren vid Jordan*12:5snåren vid JordanVid denna tid tätbevuxen terräng (2 Kung 6:2) med farliga djur som lejon.?

6 *Jer 9:4. Dina bröder och din fars hus

är också trolösa mot dig,

de ropar för full hals

bakom din rygg.

Lita inte på dem,

även om de talar vänligt

med dig.

7 Jag har övergett mitt hus,

lämnat mitt arv

och gett min älskade

i fiendens hand.

8 Min arvedel blev

som ett lejon i skogen mot mig.

Hon höjde sin röst mot mig,

därför hatar jag henne.

9 *Jes 56:9, Jer 2:14f. Min arvedel har blivit för mig

som en spräcklig rovfågel

som angrips av andra rovfåglar*12:9en spräcklig rovfågel som angrips av andra rovfåglarSvårtolkad vers. Andra handskrifter (Septuaginta): "en hyenas grotta med andra grottor".

runt omkring.

Gå och samla markens alla djur

och låt dem komma för att äta!

10 *Jer 6:3, 23:1. Många herdar

har fördärvat min vingård

och trampat ner mitt land.

De har gjort mitt härliga land

till en öde öken,

till en ödemark.

11 Sörjande och öde

ligger det framför mig.

Hela landet ligger öde,

för ingen bryr sig om det.

12 Över alla kala höjder i öknen

rycker plundrare fram,

för Herrens svärd slukar allt

från landets ena ände

till den andra.

Ingen kan känna sig trygg.

13 *3 Mos 26:16, 5 Mos 28:38, Hos 8:7, Mika 6:15, Hagg 1:6. De har sått vete men skördat törne.

Förgäves tröttar de ut sig.

Ni kommer att skämmas

över er gröda

på grund av Herrens

brinnande vrede.

Upprättelse för Israels grannar

14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.

15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 *5 Mos 6:13, 10:20, Jes 2:19f, Jer 4:2, Ef 2:19f. Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: "Så sant Herren lever", liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.