Jeremias 4

1 "O Israele, se tu torni", dice l’Eterno, "se tu torni a me, e se togli dalla mia presenza le tue abominazioni, se non vai più vagando qua e là 2 e giuri per l’Eterno che vive, con verità, con rettitudine e con giustizia, allora le nazioni saranno benedette in lui e in lui si glorieranno". 3 Poiché così parla l’Eterno a quelli di Giuda e di Gerusalemme: "Dissodatevi un campo nuovo, e non seminate fra le spine! 4 Circoncidetevi per l’Eterno, circoncidete i vostri cuori, o uomini di Giuda e abitanti di Gerusalemme, affinché il mio furore non scoppi come un fuoco, e non si infiammi in modo che nessuno possa spegnerlo, a causa della malvagità delle vostre azioni!".

Annuncio di un’invasione straniera

5 "Annunciate in Giuda, proclamate questo in Gerusalemme e dite: ‘Suonate le trombe nel paese!’ gridate forte e dite: ‘Radunatevi ed entriamo nelle città fortificate!’. 6 Alzate la bandiera verso Sion, cercate un rifugio, non vi fermate, perché io faccio venire dal settentrione una calamità e una grande rovina". 7 Un leone balza fuori dal folto del bosco, un distruttore di nazioni si è messo in viaggio, ha lasciato il suo luogo, per ridurre il tuo paese in desolazione, al punto che le tue città saranno rovinate e prive di abitanti. 8 Perciò, vestitevi di sacchi, fate cordoglio, lamentatevi! perché l’ardente ira dell’Eterno non si è allontanata da noi. 9 "In quel giorno avverrà", dice l’Eterno, "che il cuore del re e il cuore dei capi verranno meno, i sacerdoti saranno attoniti, e i profeti stupefatti".

10 Allora io dissi: "Ahi! Signore, Eterno! tu hai dunque ingannato questo popolo e Gerusalemme dicendo: ‘Voi avrete pace’, mentre la spada penetra fino all’anima".

11 In quel tempo si dirà a questo popolo e a Gerusalemme: "Un vento ardente viene dalle alture del deserto verso la figlia del mio popolo, non per vagliare, non per mondare il grano; 12 un vento anche più impetuoso di quello verrà da parte mia; ora anche io pronuncerò la sentenza contro di loro". 13 Ecco, l’invasore sale come fanno le nuvole, e i suoi carri sono come un turbine; i suoi cavalli sono più rapidi delle aquile. Guai a noi! poiché siamo devastati! 14 Gerusalemme, purifica il tuo cuore dalla malvagità, affinché tu sia salvata. Fino a quando albergheranno in te i tuoi pensieri iniqui? 15 Poiché una voce che viene da Dan annuncia la calamità e la proclama dai colli di Efraim. 16 "Avvertitene le nazioni, fatelo sapere a Gerusalemme: degli assedianti vengono da un paese lontano e mandano le loro grida contro le città di Giuda. 17 Si sono posti contro Gerusalemme da ogni lato, come guardie di un campo, perché essa si è ribellata contro di me", dice l’Eterno. 18 "Il tuo comportamento e le tue azioni ti hanno attirato queste cose; questo è il frutto della tua malvagità; sì, è amaro; sì, è una cosa che ti arriva al cuore".

19 Le mie viscere! le mie viscere! Sento un grande dolore! Le pareti del mio cuore! Il mio cuore mi freme in petto! Io non posso tacere; poiché, anima mia, tu odi il suono della tromba, il grido di guerra. 20 Si annuncia rovina sopra rovina, poiché tutto il paese è devastato. Le mie tende sono distrutte all’improvviso, i miei padiglioni in un attimo. 21 Fino a quando vedrò la bandiera e udrò il suono della tromba?

22 "Veramente il mio popolo è stolto, non mi conosce; sono dei figli insensati e non hanno intelligenza; sono sapienti per fare il male; ma il bene non lo sanno fare". 23 Io guardo la terra, ed ecco è desolata e deserta; i cieli, e sono senza luce. 24 Guardo i monti, ed ecco tremano e tutti i colli sono agitati. 25 Guardo, ed ecco non c’è uomo; tutti gli uccelli del cielo sono volati via. 26 Guardo, ed ecco il Carmelo è un deserto; tutte le sue città sono abbattute davanti all’Eterno, davanti alla sua ira ardente.

27 Poiché così parla l’Eterno: "Tutto il paese sarà desolato, ma io non lo finirò del tutto. 28 Per questo motivo, la terra fa cordoglio, e i cieli di sopra si oscurano; perché io l’ho detto, l’ho stabilito e non me ne pento, non ritratterò". 29 Al rumore dei cavalieri e degli arcieri tutte le città sono in fuga; tutti entrano nel folto dei boschi, montano sulle rocce; tutte le città sono abbandonate e non c’è più nessun abitante. 30 E tu che stai per essere devastata, che fai? Hai un bel vestirti di scarlatto, un bel metterti i tuoi ornamenti d’oro, un bell’ingrandirti gli occhi con il belletto! Invano ti abbellisci; i tuoi amanti ti disprezzano, vogliono la tua vita. 31 Poiché io odo delle grida come di una donna che è nei dolori; un’angoscia come quella di una donna nel suo primo parto; è la voce della figlia di Sion, che sospira ansimando e stende le mani: "Ahi, povera me! La mia anima viene meno davanti agli assassini".

1 Om du vill vända tillbaka, Israel,

säger Herren,

vänd då om till mig.

Om du tar bort

dina avskyvärda gudar

från min åsyn

ska du slippa irra runt som flykting.

2 *1 Mos 22:18, 5 Mos 6:13, Jes 65:16, 2 Kor 10:17. Du ska svära i sanning,

rätt och rättfärdighet:

"Så sant Herren lever",

och då ska hednafolken

välsigna sig i honom

och ha sin ära i honom.

3 *Hes 18:31, Hos 10:12, Matt 13:7, 22. Så säger Herren

till Juda män och till Jerusalem:

Bryt er ny mark!

Så inte bland törnen.

4 *5 Mos 10:16, 30:6, Jes 65:5, Jer 21:12, Rom 2:28f, Kol 2:11. Omskär er för Herren,

ta bort ert hjärtas förhud,

ni Juda män

och Jerusalems invånare.

Annars ska min vrede

bryta fram som en eld

och brinna så att ingen kan släcka,

för era onda gärningars skull.

Kommande dom

5 *Jer 8:14. Förkunna i Juda

och ropa och säg det i Jerusalem,

blås i hornet i landet,

ropa med hög röst och säg:

"Låt oss samlas

och gå in i de befästa städerna*4:5de befästa städernaHit samlades byarnas folk i orostid (jfr Ps 48).!"

6 *Jer 1:14, 6:1, Jes 62:10. Res ett baner i riktning mot Sion,

sök skydd, stanna inte!

För jag ska låta olyckan komma

från norr med stor förödelse.

7 *Jes 5:29, Jer 2:15, 5:6, 25:38, 50:17, 44. Ett lejon kommer fram ur sitt snår,

en folkfördärvare*4:7en folkfördärvareTroligen Nebukadnessar, som kom efter Josias tid (se 2 Kung 24-25). bryter upp.

Han går ut ur sin boning

för att göra ditt land

till en ödemark.

Då läggs dina städer i ruiner

så att ingen kan bo där.

8 *Jes 5:25, Jer 6:26, 30:24. Klä er därför i säcktyg,

klaga och jämra er,

för Herrens brinnande vrede

har inte vänt sig bort från oss.

9 På den dagen, säger Herren,

ska kungen och furstarna

tappa modet,

prästerna bli förfärade

och profeterna vara bestörta.

10 *2 Kung 22:18f, Jer 6:14, 14:13f. Men jag sade*4:10jag sadeAndra handskrifter (Septuaginta): "de sade" (men jfr 14:13).: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det ska gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!

11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn*4:11kasta säd eller rensa kornNormalt skilde vinden agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not), men ökenstormen sopade bort dem båda (rättfärdiga och orättfärdiga)., 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!

13 *Jes 5:28, Klag 4:19, Hab 1:8. Se, han stiger upp som ett moln,

hans vagnar är som en stormvind,

hans hästar är snabbare än örnar.

Ve oss, vi är förlorade!

14 *Jes 1:16, Matt 9:4, Apg 22:16. Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,

Jerusalem, så att du blir räddad!

Hur länge ska onda tankar

bo i ditt bröst?

15 *Jer 8:16. Från Dan*4:15DanIsraels nordligaste stad som först mötte invasionshären. hörs en röst ropa,

från Efraims berg

en som bådar olycka.

16 Kungör för folken,

tala om för Jerusalem:

En belägringshär kommer

från fjärran land

och höjer sitt rop mot Juda städer.

17 *Jer 5:23, 6:3, Luk 19:43. Som väktare kring ett åkerfält

omringar de henne,

för hon har varit upprorisk

mot mig, säger Herren.

18 *Ps 107:17, Jes 50:1, Jer 2:17, 19, Hos 13:9. Din väg och dina gärningar

vållar dig detta.

Din ondska gör att det blir så bittert,

att plågan träffar dig

ända in i hjärtat.

19 *Jes 16:11, 22:4, Jer 9:1. O, mitt inre, mitt inre!

Jag vrider mig av smärta

i mitt hjärtas djup.

Mitt hjärta klagar i mig,

jag kan inte tiga,

för min själ har hört

hornstötar och stridsrop.

20 Katastrof på katastrof ropas ut,

hela landet läggs öde.

Plötsligt blir mina tält förstörda,

på ett ögonblick mina tältdukar.

21 Hur länge ska jag se stridsbaneret

och höra hornstötarna?

22 *5 Mos 32:6, Jes 1:3, Jer 5:21, Rom 16:19. Mitt folk är dåraktigt,

de känner mig inte.

De är oförnuftiga barn

och förstår ingenting.

De är skickliga på att göra ont,

men de förstår inte att göra gott.

23 *1 Mos 1:2, Jes 5:30, 24:19, 50:3. Jag såg på jorden,

och den var öde och tom,

upp mot himlen,

och där fanns inget ljus.

24 *Jer 10:10, Nah 1:5. Jag såg på bergen, och de bävade

och alla höjder vacklade.

25 *Jer 9:10, 12:4, Sef 1:2f. Jag såg mig om,

och där fanns ingen människa,

himlens alla fåglar hade flytt.

26 Jag såg mig om,

och det bördiga landet

var en öken,

alla dess städer var ödelagda

inför Herrens ansikte,

för hans brinnande vrede.

27 *3 Mos 26:44, Jer 5:18, 30:11, 46:28. För så säger Herren:

Hela landet ska bli en ödemark,

men jag ska inte göra slut

på det helt.

28 Därför sörjer jorden

och himlen ovanför mörknar,

för vad jag har talat och beslutat

ska jag inte ångra eller ta tillbaka.

29 För larmet av ryttare och bågskyttar

flyr hela staden.

Man ger sig in i skogssnåren

och upp bland klipporna.

Alla städer är övergivna,

ingen människa bor i dem mer.

30 *2 Kung 9:30, Hes 23:9f. Du ödelagda, vad vill du göra?

Även om du klär dig i scharlakan

och smyckar dig*4:30smyckar digSå försökte Isebel möta krigaren Jehu (2 Kung 9:30, jfr också Hes 23:40).

med smycken av guld,

om du förstorar dina ögon

med smink,

så gör du dig vacker förgäves.

Dina älskare föraktar dig,

de vill ta ditt liv.

31 *Jer 6:24, Klag 1:17. För jag hör rop

som från en födande kvinna,

ångestrop

som från en förstföderska.

Det är dottern Sions röst.

Hon flämtar,

hon räcker ut sina händer:

"O, ve mig!

Mitt liv tynar bort

inför mördare."