1 "Andate per le vie di Gerusalemme, guardate, informatevi e cercate per le sue piazze se vi trovate un uomo, se ce n’è uno solo che operi giustamente, che cerchi la fedeltà; e io perdonerò Gerusalemme. 2 Anche quando dicono: ‘Com’è vero che l’Eterno vive’, è certo che giurano il falso". 3 O Eterno, i tuoi occhi non cercano forse la fedeltà? Tu li colpisci, e quelli non sentono nulla; tu li consumi, e quelli rifiutano di ricevere la correzione; essi hanno reso il loro volto più duro della roccia, rifiutano di convertirsi. 4 Io dicevo: "Questi non sono che miseri; sono insensati perché non conoscono la via dell’Eterno, la legge del loro Dio; 5 io andrò dai grandi e parlerò loro, perché essi conoscono la via dell’Eterno, la legge del loro Dio"; ma anche loro, tutti quanti, hanno spezzato il giogo, hanno rotto i legami. 6 Perciò il leone della foresta li uccide, il lupo del deserto li distrugge, il leopardo sta in agguato presso le loro città; chiunque ne uscirà sarà sbranato, perché le loro trasgressioni sono numerose, le loro infedeltà sono aumentate.
7 "Perché ti dovrei perdonare? I tuoi figli mi hanno abbandonato, e giurano per degli dèi che non esistono. Io li ho saziati e loro si danno all’adulterio, e si affollano nelle case di prostituzione. 8 Sono come tanti stalloni ben pasciuti e focosi; ognuno di loro nitrisce dietro la moglie del prossimo. 9 Non li dovrei punire per queste cose?" dice l’Eterno; "non dovrei vendicarmi di una simile nazione?".
10 "Salite sulle sue mura e distruggete, ma non la finite del tutto; portate via i suoi tralci, perché non sono dell’Eterno! 11 Poiché la casa d’Israele e la casa di Giuda mi hanno tradito", dice l’Eterno. 12 Rinnegano l’Eterno, e dicono: "Non esiste; nessun male ci verrà addosso, noi non vedremo né spada né fame; 13 i profeti non sono che vento, e nessuno parla in essi. Ciò che minacciano sia fatto a loro!".
14 Perciò così parla l’Eterno, l’Iddio degli eserciti: "Perché avete detto quelle parole, ecco, io farò che la mia parola sia come fuoco nella tua bocca, che questo popolo sia come legno, e che quel fuoco lo divori. 15 Ecco, io faccio venire da lontano una nazione contro di voi, casa d’Israele", dice l’Eterno, "una nazione valorosa, una nazione antica, una nazione della quale tu non conosci la lingua e non comprendi le parole. 16 La sua faretra è un sepolcro aperto; tutti quanti sono dei prodi. 17 Essa divorerà i tuoi raccolti e il tuo pane, divorerà i tuoi figli e le tue figlie, divorerà le tue pecore e i tuoi buoi, divorerà le tue vigne e i tuoi fichi; abbatterà con la spada le tue città fortificate nelle quali confidi. 18 Ma anche in quei giorni", dice l’Eterno, "io non ti finirò del tutto. 19 E quando direte: ‘Perché l’Eterno, il nostro Dio, ci ha fatto tutto questo?’, tu risponderai loro: ‘Come voi mi avete abbandonato e avete servito degli dèi stranieri nel vostro paese, così servirete degli stranieri in un paese che non è vostro’".
20 "Annunciate questo alla casa di Giacobbe, proclamatelo in Giuda, e dite: 21 ‘Ascoltate ora questo, o popolo stolto e senza cuore, che ha occhi e non vede, che ha orecchi e non ode. 22 Non mi temerete?’", dice l’Eterno, "non temerete voi davanti a me che ho posto la sabbia come limite al mare, barriera eterna, che esso non oltrepasserà mai? I suoi flutti si agitano, ma sono impotenti; rumoreggiano, ma non la sormontano. 23 Ma questo popolo ha un cuore indocile e ribelle; si voltano indietro e se ne vanno. 24 Non dicono nel loro cuore: ‘Temiamo l’Eterno, il nostro Dio, che dà la pioggia a suo tempo: la pioggia della prima e dell’ultima stagione, che ci mantiene le settimane fissate per la mietitura’. 25 Le vostre iniquità hanno sconvolto queste cose e i vostri peccati vi hanno privato del benessere. 26 Poiché fra il mio popolo si trovano degli empi che spiano, come cacciatori in agguato; essi tendono tranelli, acchiappano uomini. 27 Come una gabbia è piena di uccelli, così le loro case sono piene di frode; perciò diventano grandi e si arricchiscono. 28 Ingrassano, hanno il volto lucente, oltrepassano ogni limite di male. Non difendono la causa, la causa dell’orfano, eppure prosperano; e non fanno giustizia nei processi dei poveri. 29 E non dovrei punire queste cose?" dice l’Eterno, "non dovrei vendicarmi di una simile nazione?
30 Cose spaventevoli e orribili si fanno nel paese: 31 i profeti profetizzano falsamente; i sacerdoti governano agli ordini dei profeti; e il mio popolo ha piacere che sia così. E cosa farete voi quando verrà la fine?".
Dom över otrohet och orättfärdighet
1 1 Mos 18:23f, Hes 22:30. Gå runt på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda
som gör rätt och frågar
efter trohet.
Då ska jag förlåta staden.
2 Men även om de säger:
"Så sant Herren lever",
så svär de ändå falskt.
3 Jes 1:5, 9:13, Jer 2:30, 17:23, Sef 3:2.Herre, är det inte trohet
dina ögon söker?
Du slog dem,
men de kände ingen smärta.
Du gjorde slut på dem,
men de vägrade
att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor
hårdare än klippan
och vägrade omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
för de känner inte Herrens väg,
sin Guds domslut.
5 Ps 2:3, Jer 2:20. Nu går jag till de stora
och talar med dem.
De måste ju känna Herrens väg
och sin Guds domslut.
Men också de har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 Jer 4:7, Hos 13:7. Därför ska lejonet från skogen
slå dem
och stäppvargen
slita sönder dem.
Leoparden ska lura
vid deras städer
och alla som går ut
ska rivas ihjäl,
för deras brott är många
och deras avfall svåra5:6svåraAnnan översättning: "talrika"..
7 5 Mos 32:15, Jer 2:11, Hos 13:6, Gal 4:8. Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar
som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de var otrogna
och samlades i skaror
vid horhusen.
8 Hes 22:10f. De liknar välnärda,
brunstiga hingstar,
var och en gnäggar
efter sin nästas hustru.
9 Jer 9:9, 44:22. Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett folk som detta?
10 Jer 2:21, 4:27, 39:8. Dra upp mot hennes
vingårdsterrasser
och förstör dem,
men gör inte slut på henne helt.
Riv bort hennes rankor,
de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
både Israels hus och Juda hus,
säger Herren.
12 5 Mos 29:19, Ps 10:4, Jes 28:15, Jer 14:13, 2 Petr 2:1. De har förnekat Herren och sagt:
"Han finns inte där.
Inget ont ska drabba oss,
svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger ska drabba
dem själva."
14 Jer 23:29, Hebr 4:12. Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Eftersom ni talar på det sättet,
se, därför ska jag göra
mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden ska förtära dem.
15 5 Mos 28:49f, Jes 5:26f, 28:11, 33:19, Jer 1:15, 6:1, 22f. Se, jag ska sända ett hednafolk
mot er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk,
ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner
och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
de är alla krigare.
17 3 Mos 26:16, 5 Mos 28:31f. De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
de ska sluka dina söner och döttrar,
de ska sluka dina får och kor,
de ska sluka dina vinstockar
och fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
ska de förstöra med svärd.
18 Jer 4:27. Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren. 19 5 Mos 29:24f, Jer 16:10f, 17:4. Om ni då frågar: "Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?" ska du svara dem: "Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert."
20 Kungör det för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 Jes 6:9f, 42:18f, Jer 6:10, Matt 13:14. Hör detta,
du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 Job 26:10, 38:8f, Ps 104:9. Skulle ni inte frukta mig,
säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand
till gräns för havet,
till en evig gräns
som det inte kan överskrida.
Hur dess vågor än svallar
förmår de inget,
och hur de än brusar
kan de inte komma över den.
23 Jes 1:4, Jer 6:28. Men detta folk har ett motsträvigt
och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort
och gått sin egen väg.
24 3 Mos 26:4, 5 Mos 11:14, Apg 14:17. De säger inte i sina hjärtan:
"Låt oss frukta Herren vår Gud,
som ger regn i rätt tid
både höst och vår
och som skänker oss
de bestämda skördeveckorna."
25 Jes 59:2, Jer 3:3, 4:18. Era missgärningar
har nu bringat detta i olag,
era synder håller det goda
borta från er,
26 för bland mitt folk
finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll
liksom jägaren ligger på lur,
de sätter snaror
och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 2 Mos 22:22, Ps 73:7, Jes 1:23, Jer 7:6, Sak 7:10. Deras onda gärningar
har ingen gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte
för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige
att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett hednafolk som detta?
30 Jer 23:14, Hos 6:10. Förfärliga och fruktansvärda saker
sker i landet.
31 Jes 10:3, Jer 23:25f, Hes 13:6, 22:28, Matt 13:2f. Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad ska ni göra
när slutet på det kommer?