Jeremias 17

1 "Il peccato di Giuda è scritto con uno stilo di ferro, con una punta di diamante; è scolpito sulla tavola del loro cuore e sui corni dei vostri altari. 2 Come si ricordano dei loro figli, così si ricordano dei loro altari e dei loro idoli di Astarte presso gli alberi verdeggianti sugli alti colli. 3 O mia montagna, che domini la campagna, io darò i tuoi beni, tutti i tuoi tesori e i tuoi alti luoghi come preda, a causa dei peccati che tu hai commesso in tutti i tuoi confini! 4 E tu, per colpa tua, perderai l’eredità che io ti avevo dato, e ti farò servire i tuoi nemici in un paese che non conosci; perché avete acceso il fuoco della mia ira, ed esso arderà per sempre".

5 Così parla l’Eterno: "Maledetto l’uomo che confida nell’uomo e fa della carne il suo braccio, e il cui cuore si allontana dall’Eterno! 6 Egli è come una tamerice nel deserto: quando giunge il bene, egli non lo vede; dimora in luoghi aridi, nel deserto, in terra salata, senza abitanti. 7 Benedetto l’uomo che confida nell’Eterno, e la cui fiducia è l’Eterno! 8 Egli è come un albero piantato presso le acque, che distende le sue radici lungo il fiume; non si accorge quando viene il caldo e il suo fogliame rimane verde; nell’anno della siccità non è in affanno e non cessa di portare frutto".

9 Il cuore è ingannevole più di ogni altra cosa, e insanabilmente maligno; chi lo conoscerà? 10 "Io, l’Eterno, che investigo il cuore, che metto alla prova le reni, per retribuire ciascuno secondo le sue vie, secondo il frutto delle sue azioni". 11 Chi acquista ricchezze, ma non con giustizia, è come la pernice che cova uova che non ha fatto; nel bel mezzo dei suoi giorni egli deve lasciarle, e quando arriva la sua fine, non è che uno stolto.

12 Trono di gloria, eccelso fin dal principio, è il luogo del nostro santuario. 13 Speranza d’Israele, o Eterno, tutti quelli che ti abbandonano saranno confusi; quelli che si allontanano da te saranno scritti sulla polvere, perché hanno abbandonato l’Eterno, la sorgente delle acque vive.

14 Guariscimi, o Eterno, e sarò guarito; salvami, e sarò salvo, poiché tu sei la mia lode. 15 Ecco, essi mi dicono: "Dov’è la parola dell’Eterno? che essa si compia, dunque!". 16 Quanto a me, io non mi sono rifiutato di essere loro pastore ai tuoi ordini, né ho desiderato il giorno funesto, tu lo sai; quello che è uscito dalle mie labbra è stato manifesto davanti a te. 17 Non essere per me uno spavento; tu sei il mio rifugio nel giorno della calamità. 18 Siano confusi i miei persecutori; non sia io confuso; siano essi spaventati; non sia io spaventato; fa’ venire su loro il giorno della calamità e colpiscili con doppia distruzione!

La santificazione del sabato

19 Così mi ha detto l’Eterno: "Va’ e fermati alla porta dei figli del popolo per la quale entrano ed escono i re di Giuda, e a tutte le porte di Gerusalemme e di’ loro: 20 ‘Ascoltate la parola dell’Eterno, o re di Giuda, e tutto Giuda, e voi tutti gli abitanti di Gerusalemme, che entrate per queste porte!

21 Così parla l’Eterno: Per amore della vostra stessa vita, guardatevi dal portare un carico e dal farlo passare per le porte di Gerusalemme, in giorno di sabato; 22 e non fate uscire fuori dalle vostre case nessun carico e non fate nessun lavoro in giorno di sabato; ma santificate il giorno del sabato, come io comandai ai vostri padri. 23 Essi, però, non diedero ascolto, non prestarono orecchio, ma indurirono il loro collo per non ascoltare e per non ricevere istruzione. 24 E se voi mi date attentamente ascolto’, dice l’Eterno, ‘se non fate entrare nessun carico per le porte di questa città in giorno di sabato, ma santificate il giorno del sabato e non fate in esso nessun lavoro, 25 i re e i prìncipi che siedono sul trono di Davide entreranno per le porte di questa città montati su carri e su cavalli: vi entreranno essi, i loro prìncipi, gli uomini di Giuda, gli abitanti di Gerusalemme; e questa città sarà abitata per sempre. 26 E dalle città di Giuda, dai luoghi circostanti di Gerusalemme, dal paese di Beniamino, dalla pianura, dal monte e dal meridione, si verrà a portare olocausti, vittime, oblazioni, incenso, e a offrire sacrifici di ringraziamento nella casa dell’Eterno. 27 Ma, se non mi date ascolto e non santificate il giorno del sabato e non vi astenete dal portare dei carichi e dall’introdurli per le porte di Gerusalemme in giorno di sabato, io accenderò un fuoco alle porte della città, ed esso divorerà i palazzi di Gerusalemme, e non si estinguerà’".

Juda synd

1 Juda synd är skriven

med järnstift,

ristad med diamantspets

på deras hjärtas tavla

och på deras altares horn.

2 *Jer 3:6, 7:18. Som man tänker på sina barn,

så tänker de på sina altaren

och sina asherapålar

vid gröna träd och på höga kullar.

3 *Jer 15:13f, 20:5, 21:13. Mitt berg på fältet,

din rikedom och alla dina skatter

ska jag lämna till plundring

liksom dina offerhöjder,

på grund av synd

i hela ditt land.

4 *3 Mos 26:33f, 5 Mos 32:22, Jer 5:19. Det är ditt eget fel

att du måste avstå ifrån det arv

som jag har gett dig.

Jag ska låta dig tjäna dina fiender

i ett land som du inte känner,

för ni har tänt min vredes eld,

och den ska brinna för evigt.

Förbannelse och välsignelse

5 *2 Krön 32:8, Ps 118:8, 146:3, Jes 2:22. Så säger Herren:

Förbannad är den

som litar till människor

och söker sin styrka

i det som är kött

och vars hjärta vänder sig bort

från Herren.

6 *Jer 48:6. Han är som en torr buske på heden

och får inte se

något gott komma.

Han bor på brända platser i öknen,

på salt jord där ingen bor.

7 *Ps 2:12, 34:9, 40:5, 84:13, 146:5, Ords 16:20, 29:25, Jes 30:18. Men välsignad är den

som litar till Herren

och har Herren till sin trygghet.

8 *Ps 1:3, 92:13f. Han är som ett träd

planterat vid vatten

som sträcker sina rötter

till bäcken.

Det fruktar inte om hetta kommer,

dess löv är alltid gröna.

Det oroas inte under torra år,

och det slutar aldrig

att bära frukt.

9 Bedrägligare än allt annat är hjärtat,

det är obotligt sjukt.

Vem kan förstå det?

10 *1 Sam 16:7, Ps 7:10, Jer 11:20, 20:12, 32:19, Rom 2:6, 8:27, Upp 2:23. Jag, Herren, utforskar hjärtat

och prövar njurarna

för att ge åt var och en

efter hans vägar,

efter hans gärningars frukt.

11 *Ps 39:7, Luk 12:20. Lik en rapphöna, som ruvar på ägg

som hon inte har lagt*17:11inte har lagtAnnan översättning: "inte får kläcka".,

är den som oärligt

samlar rikedom.

När halva livet gått

måste han lämna den,

och vid livets slut

ses han som en dåre.

12 En härlighetens tron,

en urgammal höjd

är vår helgedoms plats.

13 *Ps 36:10, 69:29, Jer 2:13, Luk 10:20, Joh 4:14.Herren är Israels hopp.

Alla som överger dig

kommer på skam.

De som avfaller från mig

ska bli skrivna på marken.*17:13skrivna på markenDvs inte i himlen, i livets bok (Ps 69:29, Jes 4:3, Upp 3:5). Jfr även Joh 8:6f.

De har övergett Herren,

källan med det levande vattnet.

Jeremias bön om frälsning

14 *5 Mos 10:21, Ps 60:7, Jer 33:6. Hela mig, Herre, så blir jag helad.

Fräls mig, så blir jag frälst,

för du är min lovsång.

15 *Jes 5:19, Hes 12:22, 2 Petr 3:4. Se, de säger till mig:

"Vad blir det av Herrens ord?

Låt det inträffa!"

16 Jag har inte dragit mig undan

från att vara en herde

som följer dig,

och inte längtat efter

fördärvets dag.

Du vet själv att det som kom

över mina läppar

sades inför ditt ansikte.

17 *Jer 16:19. Bli inte till skräck för mig!

Du är min tillflykt

på den onda dagen.

18 *Ps 25:3, 35:4, 40:15f, Jer 20:11. Låt mina förföljare få skämmas,

men låt inte mig

behöva skämmas.

Låt dem bli förskräckta,

men låt inte mig bli förskräckt.

Låt den onda dagen drabba dem

och krossa dem dubbelt upp.

Sabbatsbudet

19 Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och i Jerusalems alla portar 20 *Jer 19:3, 22:2. och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och Jerusalems alla invånare som går in genom dessa portar! 21 *Neh 13:19, Matt 12:1f. Så säger Herren: Se till för era själars skull att ni inte bär någon börda på sabbatsdagen*17:21börda på sabbatsdagenJfr Neh 13:15 där det handlar om försäljning. eller tar in den genom Jerusalems portar. 22 *2 Mos 20:8f, 23:12, 31:13, 5 Mos 5:12f, Neh 13:15f. Ni ska inte bära ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen eller göra något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23 *Jer 2:30, 5:3. Men de ville inte höra eller lyssna, utan var hårdnackade så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning.

24 *2 Mos 15:26, Jes 56:2, 58:13f, Hes 20:20. Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda på sabbaten genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något arbete på den dagen, 25 *Jer 22:4. då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron dra in genom denna stads portar med vagnar och hästar, följda av sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Då ska denna stad vara bebodd för alltid. 26 *Jer 32:44, 33:13. Från Juda städer, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev*17:26Benjamins land … Låglandet, Bergsbygden och NegevOmråden nordost, sydväst, norr och söder om Jerusalem. ska man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer, rökelse och gemenskapsoffer till Herrens hus.

27 *Jer 7:20, Hes 20:47, Hos 8:14, Amos 2:5. Men om ni inte lyssnar till mitt bud att hålla sabbaten helig och inte bära in någon börda genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag tända en eld i dess portar. Den ska förtära Jerusalems borgar och inte kunna släckas.