1 È meglio un tozzo di pane secco con la pace, che una casa piena di carni con la discordia.
2 Il servo intelligente dominerà sul figlio che fa vergogna e avrà parte all’eredità insieme con i fratelli.
3 Il crogiuolo è per l’argento e il fornello per l’oro, ma chi prova i cuori è l’Eterno.
4 Il malvagio dà ascolto alle labbra inique, e il bugiardo dà retta alla cattiva lingua.
5 Chi deride il povero oltraggia colui che lo ha fatto; chi si rallegra della sventura degli altri non rimarrà impunito.
6 I figli dei figli sono la corona dei vecchi, e i padri sono la gloria dei loro figli.
7 Un parlare solenne non si addice all’uomo da nulla; quanto meno si addicono a un principe labbra bugiarde!
8 Il regalo è una pietra preziosa agli occhi di chi lo possiede; dovunque si volga, egli riesce.
9 Chi copre gli sbagli si procura amore, ma chi ci torna sempre su, disunisce gli amici migliori.
10 Un rimprovero fa più impressione all’uomo intelligente, che cento percosse allo stolto.
11 Il malvagio non cerca che ribellione, ma un messaggero crudele gli sarà mandato contro.
12 Meglio imbattersi in un’orsa derubata dei suoi piccoli, che in un insensato nella sua follia.
13 Il male non si allontanerà dalla casa di chi rende male per bene.
14 Cominciare una contesa è dare la stura all’acqua; perciò ritirati prima che la lite si inasprisca.
15 Chi assolve il colpevole e chi condanna il giusto sono entrambi in abominio all’Eterno.
16 A che serve il denaro in mano allo stolto? Ad acquistare saggezza? Ma se non ha senno.
17 L’amico ama in ogni tempo, è nato per essere un fratello nella sventura.
18 L’uomo privo di senno dà la mano e si fa garante per altri davanti al suo prossimo.
19 Chi ama le liti ama il peccato; chi alza troppo la sua porta, cerca la rovina.
20 Chi ha il cuore falso non trova bene, e chi ha la lingua perversa cade nella sciagura.
21 Chi genera uno stolto ne avrà dolore, il padre dell’uomo da nulla non avrà gioia.
22 Un cuore allegro è un buon rimedio, ma uno spirito abbattuto fiacca le ossa.
23 L’empio accetta regali di nascosto per pervertire le vie della giustizia.
24 La sapienza sta davanti a chi ha intelligenza, ma gli occhi dello stolto vagano agli estremi confini della terra.
25 Il figlio stolto è il dolore del padre e l’amarezza di colei che lo ha partorito.
26 Non è bene condannare il giusto, fosse anche a un’ammenda, né colpire i prìncipi per la loro onestà.
27 Chi modera le sue parole possiede la scienza e chi ha lo spirito calmo è un uomo prudente.
28 Anche lo stolto, quando tace, passa per saggio; chi tiene chiuse le labbra è un uomo intelligente.
1 Ps 37:16, Ords 15:16f, 16:8. Bättre en torr brödbit med ro
än huset fullt
av festmat17:1festmatOrdagrant: "slaktoffer" (jfr 7:14 och not till 3 Mos 3:1). och gräl.
2 Klok tjänare får råda över
odåga till son
och dela arvet med bröderna.
3 Ps 7:10, 26:2, Jer 11:20, 17:10. Degeln prövar silvret
och ugnen guldet,
Herren prövar hjärtan.
4 En ond människa lyssnar till
onda tungor,
en lögnare lånar sitt öra
åt fördärvligt prat.
5 Job 31:29, Ords 14:31, 22:2, 24:17. Den som hånar den fattige
smädar hans Skapare,
den som är skadeglad
blir inte ostraffad.
6 Ps 128:6. Barnbarn är de gamlas krona,
barnens stolthet är deras fäder.
7 Stora ord passar inte dåren,
än mindre lögnaktigt tal en furste.
8 Mutan är som en amulett
i givarens ögon,
vart han än vänder sig
har han framgång.
9 Ords 10:12, 16:28, Jak 5:20, 1 Petr 4:8. Den som skyler en synd
främjar17:9främjarAnnan översättning: "söker". kärlek,
den som ältar en sak
skiljer vänner åt.
10 Pred 7:6. En tillrättavisning
tar mer på den förståndige
än hundra slag på dåren.
11 Upprorsmakaren vill bara ont17:11Upprorsmakaren vill bara ontAnnan översättning: "Den som är ond vill bara göra uppror".,
en grym budbärare
ska sändas mot honom.
12 Hellre möta en björn
som mist sina ungar
än en dåre i hans oförnuft.
13 Ps 35:12, Jer 18:20, Rom 12:17, 1 Tess 5:15, 1 Petr 3:9. Om någon lönar gott med ont
lämnar ondskan aldrig hans hus.
14 Att börja ett gräl
är att öppna en dammlucka,
sluta innan striden bryter ut.
15 2 Mos 23:7, 5 Mos 25:1, Ords 18:5, Jes 5:23, Hes 13:19, 22f. Den som friar en brottsling
och den som fördömer
en rättfärdig
är båda avskyvärda för Herren.
16 Vad hjälper pengar i dårens hand?
Kan han köpa vishet
när han saknar vett?
17 Ords 18:24. En väns kärlek består alltid,
en broder föds för att hjälpa i nöd.
18 Ords 6:1, 11:15, 20:16, 22:26, 27:13. Utan vett är den som ger handslag
och går i borgen för sin nästa.
19 Ords 16:18, 18:12. Den som älskar synd älskar strid,
den som gör sin port hög
söker sin undergång.
20 Ords 11:20. Den som har falskt hjärta
finner ingen lycka,
den som har oärlig tunga
faller i olycka.
21 Ords 10:1, 15:20. Den som har en odåga till son
får sorg,
en dåres far har ingen glädje.
22 Ords 14:30, 15:13, 18:14. Glatt hjärta ger god läkedom,
brutet mod
suger märgen ur benen.
23 2 Mos 23:8, 5 Mos 16:19. Den gudlöse
tar fram mutor ur fickan17:23tar fram mutor ur fickanAnnan översättning: "tar emot mutor i fickan" (ordagrant: "mantelvecket").
för att vränga rättens vägar.
24 Pred 2:14. Den förståndige
har visheten för ögonen,
dårens blick går till jordens ände.
25 Ords 15:20, 19:13. En dåraktig son
är en grämelse för sin far
och en bitter sorg
för den mor som fött honom.
26 Att bötfälla den oskyldige
är illa nog,
men att slå ädla män
strider mot all rätt.
27 Ords 10:19, Matt 5:37, Jak 1:19. Den som har vett spar sina ord,
en förståndig man
håller huvudet kallt.
28 Job 13:5, Klag 3:28. Också dåren anses vis
när han tiger,
klok när han stänger sina läppar.