Provérbios 13

1 Il figlio saggio ascolta l’istruzione di suo padre, ma il beffardo non ascolta rimproveri.

2 Per il frutto delle sue labbra uno gode del bene, ma il desiderio dei perfidi è la violenza.

3 Chi custodisce la sua bocca preserva la propria vita; chi apre troppo le labbra va incontro alla rovina.

4 L’anima del pigro desidera, e non ha nulla, ma l’anima dei diligenti sarà soddisfatta pienamente.

5 Il giusto odia la menzogna, ma l’empio getta sugli altri calunnie e vergogna.

6 La giustizia protegge l’uomo che cammina nell’integrità, ma l’empietà abbatte il peccatore.

7 C’è chi fa il ricco e non ha nulla; c’è chi fa il povero e ha grandi beni.

8 La ricchezza di un uomo serve come riscatto della sua vita, ma il povero non ode mai minacce.

9 La luce dei giusti è gaia, ma la lampada degli empi si spegne.

10 Dall’orgoglio non viene che contesa, ma la sapienza è con chi dà retta ai consigli.

11 La ricchezza male acquistata va diminuendo, ma chi accumula a poco a poco la aumenta.

12 La speranza insoddisfatta fa languire il cuore, ma il desiderio adempiuto è un albero di vita.

13 Chi disprezza la parola si costituisce, di fronte a essa, debitore, ma chi rispetta il comandamento sarà ricompensato.

14 L’insegnamento del saggio è una fonte di vita per schivare le insidie della morte.

15 Buon senno procura favore, ma il procedere dei perfidi è nocivo.

16 Ogni uomo accorto agisce con conoscenza, ma l’insensato fa sfoggio di follia.

17 Il messo malvagio cade in sciagure, ma l’ambasciatore fedele porta guarigione.

18 Miseria e vergogna a chi rifiuta la correzione, ma chi dà retta alla riprensione è onorato.

19 Il desiderio adempiuto è dolce all’anima, ma agli insensati fa orrore evitare il male.

20 Chi va con i saggi diventa saggio, ma il compagno degli insensati diventa cattivo.

21 Il male perseguita i peccatori, ma il giusto è ricompensato con il bene.

22 L’uomo buono lascia un’eredità ai figli dei suoi figli, ma la ricchezza del peccatore è riservata al giusto.

23 Il campo lavorato dal povero dà cibo in abbondanza, ma c’è chi perisce per mancanza di equità.

24 Chi risparmia la verga odia suo figlio, ma chi lo ama, lo corregge per tempo.

25 Il giusto ha di che mangiare a sazietà, ma il ventre degli empi manca di cibo.

1 *Ords 1:8, 10:17, 12:1, 14:6, 15:5, 12. En vis son hör

sin fars förmaning,

en hånare lyder ingen tillsägelse.

2 *Ords 12:14, 18:20. Av munnens frukt får man njuta gott,

men de trolösa hungrar efter våld.

3 *Ords 10:19, 18:21, 21:23, Jak 3:2. Den som vaktar sin tunga

bevarar sitt liv,

den pratsamme råkar i olycka.

4 *Ords 10:4, 12:24, 27, 19:15, 21:5. Den late är full av begär

men får inget,

de flitigas hunger blir rikt mättad.

5 *Ps 119:163. Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal,

den gudlöse beter sig

avskyvärt och skamligt.

6 *Ords 10:30, 11:3, 6. Rättfärdighet bevarar den hederlige,

ondska fäller syndaren.

7 *Ords 12:9. Den ene vill verka rik

men har ingenting,

den andre vill verka fattig

men äger mycket.

8 Den rike måste ge sin rikedom

som lösen för sitt liv,

men den fattige

hör inte av något hot.

9 *Job 18:5, Ps 97:11, Ords 20:20, 24:20. De rättfärdigas ljus lyser klart,

men de gudlösas lampa slocknar.

10 *Ords 11:2, 28:25, Jak 3:17. Övermod skapar bara gräl,*13:10Övermod skapar bara grälAndra handskrifter (Septuaginta): "Den tommes övermod skapar gräl".

vishet finns hos dem

som tar emot råd.

11 Lätt fånget är lätt förgånget,

men den som samlar

efter hand får mycket.

12 Utdragen väntan tär på hjärtat,

uppfylld önskan är ett livets träd.

13 *1 Sam 2:30, Ords 16:20, Joh 12:48. Den som föraktar ordet

fördärvar sig själv,*13:13fördärvar sig självAnnan översättning: "får betala för det".

den som respekterar budet

blir belönad.

14 *Ps 18:5f, Ords 10:11, 14:27, 18:4. Den vises undervisning

är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror.

15 *Ords 12:8, Pred 9:11. Gott förstånd för med sig välvilja,

de trolösas väg är alltid sig lik.*13:15är alltid sig likAndra handskrifter (Septuaginta): "är deras undergång".

16 *Ords 12:23, 15:2, Pred 10:3. Den kloke handlar med förstånd,

dåren blottar sin dumhet.

17 *Ords 25:13. En gudlös budbärare

faller i olycka,

ett pålitligt sändebud ger läkedom.

18 *Ords 10:17, 12:1, 15:5, 32. Fattigdom och skam

får den som föraktar förmaning,

men den som tar vara

på tillrättavisning blir ärad.

19 *Job 28:28, Ords 29:27. Uppfylld önskan är ljuv för själen,

men dårar avskyr

att överge sin ondska.

20 Den som vandrar med de visa

blir vis,

den som umgås med dårar

går det illa.

21 Syndare förföljs av olycka,

de rättfärdigas lön blir lycka.

22 *Job 27:16f, Ords 28:8, Pred 2:26. Den gode lämnar arv

åt barnbarnen,

men syndarens egendom

förvaras åt den rättfärdige.

23 De fattigas nyodling ger riklig föda,

men den sopas bort när orätt råder.

24 *Ords 3:12, 22:15, 23:13f, 29:15, Hebr 12:7. Den som spar på riset

hatar sin son,

den som älskar honom

fostrar honom i tid.

25 *Ps 132:15, Ords 10:3. Den rättfärdige äter och blir mätt,

de gudlösa får gå med tom mage.