Provérbios 14

1 La donna saggia costruisce la sua casa, ma la stolta l’abbatte con le proprie mani.

2 Chi cammina nella rettitudine teme l’Eterno, ma chi è pervertito nelle sue vie lo disprezza.

3 Nella bocca dello stolto germoglia la superbia, ma le labbra dei saggi sono la loro custodia.

4 Dove mancano i buoi il granaio è vuoto, ma l’abbondanza della raccolta sta nella forza del bue.

5 Il testimone fedele non mente, ma il testimone falso spaccia menzogne.

6 Il beffardo cerca la sapienza e non la trova, ma per l’uomo intelligente la scienza è cosa facile.

7 Vattene lontano dallo stolto; sulle sue labbra certo non hai trovato scienza.

8 La sapienza dell’uomo accorto sta nel discernere la propria strada, ma la follia degli stolti non è che inganno.

9 Gli insensati si burlano delle colpe commesse, ma il favore dell’Eterno sta fra gli uomini retti.

10 Il cuore conosce la propria amarezza e alla sua gioia non può prendere parte un estraneo.

11 La casa degli empi sarà distrutta, ma la tenda degli uomini retti fiorirà.

12 C’è una via che all’uomo sembra dritta, ma finisce per condurre alla morte.

13 Anche ridendo, il cuore può essere triste; e la gioia può finire in dolore.

14 Lo sviato di cuore avrà la ricompensa del suo modo di vivere, l’uomo onesto quella delle sue opere.

15 L’ingenuo crede tutto quello che si dice, ma l’uomo prudente bada ai suoi passi.

16 Il saggio teme ed evita il male, ma lo stolto è arrogante e presuntuoso.

17 Chi è pronto all’ira commette follie, e l’uomo pieno di malizia diventa odioso.

18 Gli sciocchi ereditano stoltezza, ma i prudenti si incoronano di scienza.

19 I malvagi si inchinano davanti ai buoni, e gli empi alle porte dei giusti.

20 Il povero è odiato anche dal suo compagno, ma gli amici del ricco sono molti.

21 Chi disprezza il prossimo pecca, ma beato chi ha pietà dei miseri!

22 Quelli che meditano il male non sono forse traviati? ma quelli che meditano il bene trovano grazia e fedeltà.

23 In ogni fatica c’è profitto, ma il chiacchierare conduce alla povertà.

24 La corona dei saggi è la loro ricchezza, ma la follia degli stolti non è che follia.

25 Il testimone veritiero salva delle vite, ma chi spaccia bugie non fa che ingannare.

26 C’è grande sicurezza nel timore dell’Eterno; egli sarà un rifugio per i figli di chi lo teme.

27 Il timore dell’Eterno è fonte di vita e fa evitare le insidie della morte.

28 La moltitudine del popolo è la gloria del re, ma la scarsezza dei sudditi è la rovina del principe.

29 Chi è lento all’ira ha un grande buon senso, ma chi è pronto ad andare in collera mostra la sua follia.

30 Un cuore calmo è la vita del corpo, ma l’invidia è la carie delle ossa.

31 Chi opprime il povero oltraggia colui che lo ha fatto, ma chi ha pietà del bisognoso, lo onora.

32 L’empio è travolto dalla sua sventura, ma il giusto spera anche nella morte.

33 La sapienza riposa nel cuore dell’uomo intelligente, ma in mezzo agli stolti si riconosce subito.

34 La giustizia innalza una nazione, ma il peccato è la vergogna dei popoli.

35 Il favore del re è per il servo prudente, ma la sua ira è per chi lo disonora.

1 *Ords 12:4, 19:14, 31:10f. Visa kvinnor*14:1Visa kvinnorAnnan översättning: "Kvinnors vishet". Jfr kap 9.

bygger upp hemmet,

dårskapen river det

med egna händer.

2 Den som vördar Herren lever ärligt,

den som föraktar honom

går krokiga vägar.

3 I dårens mun är högmodets käpp,

men de visa bevaras

genom sina läppar.

4 Utan dragdjur blir krubban tom,

men oxars kraft ger riklig skörd.

5 *Ords 6:19, 12:17, 14:25, 19:15. Ett sant vittne ljuger inte,

ett falskt vittne främjar lögn.

6 Hånaren söker vishet

men finner ingen,

men för den kloke

kommer kunskapen lätt.

7 *Ords 23:9. Håll dig borta från dåren,

du finner aldrig förstånd

på hans läppar.

8 *Ords 15:14, Ef 5:15. Den klokes vishet

gör att han förstår sin väg,

men dårars oförnuft bedrar.

9 *Ords 21:27. Dårarna hånar skuldoffret*14:9skuldoffretSkulle rena från skuld och återupprätta gemenskap. Se 3 Mos 6, Jes 53:10.,

men bland de ärliga finns nåd.

10 Hjärtat känner sin egen sorg,

en främling kan inte

dela dess glädje.

11 *Job 8:22, Ords 10:30, 11:28, 12:7, 21. De gudlösas hus raseras,

de ärligas boning blomstrar.

12 *Ords 16:25, Rom 6:21. En väg kan verka rätt

för en människa,

men till slut leda till döden.

13 *Pred 2:1f, 7:4. Även under skratt

kan hjärtat värka,

och glädje kan sluta i sorg.

14 Den avfällige mättas

av sina egna vägar,

och en god man håller sig borta

från honom.*14:14håller sig borta från honomAnnan översättning: "av sina".

15 Den okunnige tror varje ord,

den kloke ger akt på sina steg.

16 *1 Mos 39:7f, Job 1:1, Ords 28:14. Den vise fruktar och skyr det onda,

dåren är övermodig och sorglös.

17 *Ords 12:16, 16:32, Jak 1:20. En otålig man begår dumheter,

en som gör onda planer

blir hatad.*14:17en som gör onda planer blir hatadAndra handskrifter (Septuaginta): "en klok man står ut".

18 De okunniga ärver dårskap,

de kloka blir krönta med kunskap.

19 *Upp 3:9. Onda måste buga sig för goda,

gudlösa vid den rättfärdiges portar.

20 *Ords 19:4, 7. Den fattige blir avskydd

även av sina närmaste,

men den rike har många vänner.

21 *Ps 41:2, Ords 11:12, 19:17. Den som föraktar sin nästa syndar,

lycklig är den som förbarmar sig

över de betryckta.

22 *Ps 7:15f, 36:5, Mika 2:1, 2 Tim 1:16f. De som tänker ut ont far vilse,

de som tänker ut gott

får nåd och sanning.

23 *Ords 10:4, 12:24, 21:5. Av all möda kommer någon vinst,

tomt prat leder till fattigdom.

24 De visas krona är deras rikedom,

dårarnas dumhet är dumhet.

25 *Ords 12:17. Ett sant vittne räddar liv,

den som främjar lögn bedrar.

26 *2 Mos 20:6, Ords 18:10, 20:7. Den som vördar Herren

har ett tryggt fäste,

hans barn får där en tillflykt.

27 *Ords 10:11, 13:14. Vördnad för Herren

är en källa till liv,

en hjälp att undgå dödens snaror.

28 Talrik skara är kungens ära,

brist på folk blir furstens fördärv.

29 *Ords 12:16, 14:17, 15:18, 19:11, 29:22, Kol 3:8. Den som är tålmodig

har gott förstånd,

den som är otålig går långt

i dårskap.

30 Sinnesro ger kroppen liv,

avund är röta i benen.

31 *Job 31:15, Ords 17:5, 22:2. Den som förtrycker den fattige

smädar hans Skapare,

den som förbarmar sig

över de behövande ärar honom.

32 *Ps 36:13, 73:18f, Ords 6:15. Den gudlöse kommer på fall

genom sin ondska,

den rättfärdige har en tillflykt

vid sin död*14:32vid sin dödAndra handskrifter (Septuaginta): "i sin hederlighet"..

33 I den klokes hjärta bor visheten,

bland dårarna blir den uppenbar*14:33uppenbarAndra handskrifter (Septuaginta): "inte uppenbar"..

34 Rättfärdighet upphöjer ett folk,

men synd är folkens vanära.

35 *1 Mos 41:38f. En förståndig tjänare

vinner kungens välvilja,

den som handlar skamligt

drabbas av hans vrede.