1 Ā, nō ka tae a Rāwiri rātou ko āna tāngata ki Tikiraka i te toru o ngā rā, nā, kua huaki ngā Amareki ki te tonga, ki Tikiraka anō. Patua ana a Tikiraka e rātou, tahuna ake ki te ahi; 2 whakaraua ana hoki e rātou ngā wāhine me ngā mea o reira, te iti, te rahi; kīhai i whakamatea tētahi, engari i kāhakina atu, ā, haere ana i tō rātou ara. 3 Heoi, i te taenga o Rāwiri rātou ko āna tāngata ki te pā, kua oti te tahu ki te ahi, ā, kua whakaraua atu ā rātou wāhine, ā rātou tama, ā rātou tamāhine. 4 Kātahi ka puaki te reo o Rāwiri rātou ko āna tāngata, tangi ana rātou, ā, kāhore noa ō rātou kaha ki te tangi. 5 I riro whakarau anō ngā wāhine tokorua a Rāwiri, a Ahinoama o Ietereere, rāua ko Apikaira wahine a Nāpara o Karamere. 6 Nā, mamae rawa a Rāwiri, nō te mea i kupukupu te nuinga kia ākina ia ki te kōhatu; i mamae hoki te ngākau o te iwi katoa, o tērā, o tērā, ki ā rātou tama, ki ā rātou tamāhine. Ko Rāwiri ia i whakapakari i a ia i roto i a Ihowā, i tōna Atua.

7 Nā, ka mea a Rāwiri ki a Apiātara tohunga, tama a Ahimereke, "Tēnā, maua mai te epora ki ahau." Nā, maua ana te epora e Apiātara ki a Rāwiri. 8 Nā, ka ui a Rāwiri ki a Ihowā, ka mea, "Ki te whai ahau i tēnei taua e mau rānei rātou i ahau?"

Nā, ka mea ia, "Whāia; ka mau pū hoki rātou i a koe, ā, ka riro katoa mai āu i a koe."

9 Heoi, haere ana a Rāwiri rātou ko āna tāngata e ono rau, kua tae ki te awa, ki Pehoro, ki te wāhi i noho ai te hunga i mahue iho. 10 Otiia whai tonu ana a Rāwiri rātou ko ngā tāngata e whā rau; e rua hoki ngā rau i noho; i ruha rawa hoki, tē whiti ai i te awa, i Pehoro.

11 Nā, ka tūpono atu rātou ki tētahi tangata o Īhipa i te pārae, ā, kawea ana ia ki a Rāwiri. Nā, ka hoatu he taro māna, ā, kai ana ia; i whakainu anō rātou i a ia ki te wai. 12 I hoatu anō e rātou tētahi wāhi o te keke piki me ētahi tautau karepe e rua. Nā, ka kai ia, ā, ka hoki tōna wairua ki a ia; e toru hoki ngā rā, e toru ngā pō ōna kīhai nei ia i kai i te kai, kīhai i inu i te wai.

13 Nā, ka mea a Rāwiri ki a ia, "Nā wai koe? Nō hea hoki koe?"

Anō rā ko ia, "He tamaiti ahau nō Īhipa, he pononga nā tētahi Amareki; i whakarērea hoki ahau e tōku ariki, he pānga nōku e te mate ka toru ēnei rā. 14 I huakina e mātou te tonga o ngā Kereti, me te wāhi i a Hūrā, me te tonga o Karepe; i tahuna anō e mātou a Tikiraka ki te ahi."

15 Nā, ka mea a Rāwiri ki a ia, "E taea rānei ahau te kawe e koe ki raro ki te ope rā?"

Anō rā ko ia, "Oati mai ki ahau ki te Atua hoki, e kore ahau e whakamatea e koe, e kore e tukua ki ngā ringa o tōku rangatira, ā, ka kawea koe e ahau ki raro ki taua ope."

16 Ā, nō tāna kawenga i a ia ki raro, kua wawā noa atu rātou ki te mata o te whenua katoa, e kai ana, e inu ana, e kanikani ana, mō ngā taonga nui katoa, taonga parakete, i riro i a rātou i te whenua o ngā Pirihitini, i te whenua hoki o Hūrā. 17 Nā, patua iho rātou e Rāwiri i te pūaotanga ā taea noatia te ahiahi o te aonga ake. Kīhai hoki tētahi o rātou i mawhiti, heoi anō ko ētahi taitamariki e whā rau i eke ki ngā kāmera, ā, rere ana. 18 I riro anō hoki i a Rāwiri ngā mea katoa i tangohia e ngā Amareki; i riro anō i a Rāwiri āna wāhine tokorua. 19 Kīhai hoki i ngaro tētahi o ā rātou mea; te iti, te rahi, ngā tama, ngā tamāhine, ngā taonga parakete, ngā mea katoa i tangohia e rātou; i hoki katoa mai i a Rāwiri. 20 I mau anō i a Rāwiri ngā hipi katoa me ngā kāhui; ā, ka ārahina e rātou i mua i ērā atu kararehe, i mea, "Ko te taonga parakete tēnei a Rāwiri."

21 Ā, ka tae a Rāwiri ki ngā tāngata e rua rau i ruha nei, kīhai nei i aru i a Rāwiri, i meinga rā kia noho ki te awa, ki Pehoro. Ka puta rātou ki te whakatau i a Rāwiri, ki te whakatau hoki i te iwi i a ia; ā, ka tata a Rāwiri ki aua tāngata, ka oha ia ki a rātou. 22 Kātahi ka oho ake te hunga kino katoa, ngā tāngata o Periara i roto i te hunga i haere tahi rātou ko Rāwiri, ka mea, "Kīhai rātou i haere tahi tātou, nā, e kore e hoatu ki a rātou ētahi o ngā taonga i riro mai i a tātou. Heoi anō, ko te wahine me ngā tamariki a tēnei, a tēnei, nā, mā rātou e ārahi atu, e haere."

23 Kātahi a Rāwiri ka mea, "Kaua e pēnā, e ōku tēina, ki tā Ihowā i hōmai ai ki a tātou; nāna nei hoki tātou i tiaki, ā, hōmai ana e ia ki ō tātou ringa taua ope i haere ake rā ki a tātou. 24 Ko wai hoki hei whakarongo ki tēnei mea a koutou? Ko te wāhi hoki a te tangata i haere ki te whawhai kia rite ki te wāhi a te tangata i noho ki ngā mea; kia rite tonu te wāhi mā rātou." 25 Nā, waiho tonu iho e ia tēnā hei tikanga, hei ritenga mō Īharaira nō taua rangi ā tuku iho ki tēnei rā.

26 Ā, i te taenga o Rāwiri ki Tikiraka, ka tonoa e ia ētahi o ngā taonga ki ngā kaumātua o Hūrā, ki ōna hoa, ā, ka mea, "Tēnā tētahi manaaki mō koutou nō ngā taonga a ngā hoariri o Ihowā"; 27 ki ngā tāngata hoki o Pētēre, ki o Rāmoto ki te tonga, ki ērā hoki i Iatiri; 28 ki o Aroere, ki o Hipimoto, ki o Ehetemoa, 29 ki o Rakara, ki o ngā pā o ngā Ierameeri, ki o ngā pā o ngā Keni; 30 ki o Horema, ki o Korahana, ki o Ataka, 31 ki o Heperona, ki o ngā wāhi katoa i hāereere ai a Rāwiri rātou ko āna tāngata.

1 *1 Sam 27:8f. När David och hans män kom till Siklag*30:1SiklagLåg ca 8 mil söder om Afek, motsvarande tre rejäla dagsmarscher. på tredje dagen hade amalekiterna trängt in i Negev och in i Siklag. De hade intagit Siklag och bränt det med eld. 2 Kvinnorna som var därinne*30:2Kvinnorna som var därinneAnnan översättning (så Septuaginta): "Kvinnorna och alla som var därinne"., både små och stora, hade de fört bort som fångar men inte dödat någon. Sedan hade de gett sig av. 3 När David och hans män kom till staden, fick de se att den var nerbränd med eld och att deras hustrur, söner och döttrar var bortförda som fångar. 4 Då brast David och hans män i gråt, och de grät tills de inte orkade gråta mer. 5 *1 Sam 25:42f, 27:3. Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal, var också tillfångatagna.

6 David var i stor fara, för folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade kraft hos Herren sin Gud. 7 *1 Sam 23:9. David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: "Bär hit efoden till mig." Då kom Ebjatar med efoden till David. 8 *1 Sam 23:2, 2 Sam 5:19. David frågade Herren: "Ska jag jaga rövarbandet? Kan jag hinna upp dem?" Herren svarade honom: "Jaga dem, för du kommer att hinna upp dem och rädda alla."

9 Då gav sig David i väg med sina sexhundra man, och de kom till bäckravinen Besor*30:9bäckravinen BesorVar på sina ställen upp till 100 meter bred och utgjorde landets sydgräns. där en del av dem tvingades stanna kvar. 10 David fortsatte jakten med fyrahundra man, men tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäckravinen Besor.

11 Ute på fältet fann de en egyptier som de tog med sig till David. När de gav honom bröd att äta och vatten att dricka 12 och dessutom gav honom en bit fikonkaka och två russinkakor att äta, fick han livsanden tillbaka. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.

13 "Vem tillhör du och varifrån är du?" frågade David honom. "Jag är en egyptisk pojke*30:13pojkeHebr. náar syftar på någon som står under en annans auktoritet, oavsett ålder., tjänare hos en amalekitisk man", svarade han. "Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk. 14 *Jos 14:13f, 15:13f, Hes 25:16, Sef 2:5. Vi hade trängt in i kereteernas*30:14kereteernaTroligen kreter som följt med filisteerna och bosatt sig söder om deras område. del av Negev och i området som tillhör Juda och i Kalebs del*30:14Kalebs delKalebs städer Hebron och Debir (jfr Jos 14:14, 15:15f) låg inne på Juda stams område. Hans dotter Aksa bosatte sig i Negevöknen (Jos 15:18f). av Negev, och vi hade bränt Siklag med eld." 15 David frågade honom: "Vill du föra mig ner till det där rövarbandet?" Han svarade: "Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så ska jag föra dig ner till rövarbandet."

16 Så förde han honom dit, och de låg utspridda överallt på marken och åt och drack och firade allt det stora byte de hade tagit från filisteernas land och från Juda land. 17 Och David högg ner dem ända från skymningen till aftonen dagen därpå. Inte en enda av dem kom undan, utom fyrahundra unga män som satt upp på kamelerna och flydde. 18 Och David räddade allt som amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur. 19 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son eller dotter, inget av bytet eller något av det som de hade tagit. Allt förde David tillbaka. 20 David tog också alla fåren och korna, och dessa drev man framför den övriga boskapen*30:20dessa drev man framför den övriga boskapenAnnan översättning: "man gick före boskapen". och ropade: "Här är Davids byte!"

21 När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och därför stannat kvar vid bäckravinen Besor, gick dessa för att möta David och folket som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem. 22 Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: "Eftersom de inte följde med oss tänker vi inte ge dem något av bytet som vi räddat. Nej, var och en får ta sin hustru och sina barn och gå." 23 Men David svarade: "Så ska ni inte göra, mina bröder, med det som Herren har gett oss. Han bevarade oss och gav rövarbandet som anföll oss i vår hand. 24 *4 Mos 31:26f, Jos 22:8. Och vem lyssnar på er i den här saken? Nej, de som drar ut i striden ska ha samma lott som de som stannar vid trossen. De ska dela lika." 25 Så blev det från den dagen och i fortsättningen, för David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag.

26 När David kom till Siklag sände han en del av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner, och lät säga: "Här är en gåva till er av bytet från Herrens fiender." 27 Han sände gåvor till dem i Betel*30:27BetelMöjligen avses Betul (Jos 19:4), eftersom det mer kända Betel ligger norr om Juda stams område., till dem i Ramot i Negev, till dem i Jattir, 28 Aroer, Sifamot, Eshtemoa, 29 Rakal, jerachmeeliternas städer, keniternas städer, 30 Horma, Bor-Ashan, Atak, 31 Hebron och till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.