1 Nā, tērā kua riro te āka a te Atua i ngā Pirihitini, kua mauria atu i Epenētere ki Aharoro. 2 Nā, ka mau ngā Pirihitini ki te āka a te Atua, ā, kawea ana e rātou ki te whare o Rakono, whakatūria ake ki te taha o Rakono. 3 Ā, nō te marangatanga ake o ngā Aharori i te aonga ake, nā, kua taka, kua tāpapa iho a Rakono ki te whenua ki mua i te āka a Ihowā. Nā, ka mau rātou ki a Rakono, whakanohoia ake ana e rātou ki tōna wāhi anō. 4 Nā, i tō rātou marangatanga ake i te ata tonu o tētahi rā, nā, kua taka a Rakono, kua tāpapa ki te whenua ki mua i te āka a Ihowā; ā, ko te mātenga o Rakono me ngā kapu e rua o ōna ringa, e takoto mutu ana i runga i te paepae o te tatau; ko te tumutumu anake o Rakono i mahue ki a ia. 5 Koia ngā tohunga o Rakono me te hunga katoa e haere ana ki te whare o Rakono tē takahi ai ki runga ki te paepae o Rakono ki Aharoro, ā mohoa noa nei.

6 Ka pēhia ia ngā Aharori e te ringa o Ihowā, ā, hunā iho rātou e ia; i patua hoki rātou e ia ki te pukupuku, arā a Aharoro me ōna rohe. 7 Ā, nō te kitenga o ngā tāngata o Aharoro i taua meatanga, ka mea rātou, "E kore te āka a te Atua o Īharaira e noho ki a tātou; he uaua mai hoki tōna ringa ki a tātou, ki tō tātou atua hoki, ki a Rakono." 8 Heoi, ka unga tāngata rātou hei huihui i ngā rangatira katoa o ngā Pirihitini ki a rātou. Nā, ka mea, "Me aha mātou ki te āka a te Atua o Īharaira?"

Ā, ka mea rātou, "Me kawe te āka a te Atua o Īharaira ki Kāta." Nā, kawea ana e rātou te āka a te Atua o Īharaira ki reira.

9 Ā, nō te kawenga atu, kātahi ka pā te ringa o Ihowā ki te pā, nui atu te aituā; i patua hoki e ia ngā tāngata o te pā, te iti, te rahi, ā, whakaputaputa ana te pukupuku i runga i a rātou. 10 Nā, ka tukua e rātou te āka a te Atua ki Ekerono.

Ā, i te taenga atu o te āka a te Atua ki Ekerono, nā, ka karanga ngā Ekeroni, ka mea, "Kua kawea mai e rātou te āka a te Atua o Īharaira ki a tātou, hei whakamate i a tātou, i tō tātou iwi." 11 Koia rātou ka unga tāngata atu, ka huihui i ngā rangatira katoa o ngā Pirihitini, ā, ka mea, "Ungā atu te āka a te Atua o Īharaira kia whakahokia ki tōna wāhi, kei whakamatea mātou me tō mātou iwi." He aituā whakamate hoki kei te pā katoa; he pēhi rawa te ringa o te Atua ki reira. 12 Nā, ko ngā tāngata kīhai i mate, i patua ki te pukupuku, ā, kake ana te auē o te pā ki te rangi.

1 Filisteerna tog Guds ark och förde den från Eben-Ezer till Ashdod*5:1AshdodStad nära kusten, 5 mil väster om slagfältet, där filisteiska lämningar har grävts ut.. 2 *Dom 16:23. De bar in Guds ark i Dagons*5:2DagonOrientalisk sädesgud, enligt en äldre teori med fiskstjärt (hebr. dag) i filisteisk version. tempel och ställde den bredvid Dagon. 3 När ashdoditerna tidigt nästa dag kom dit, fick de se Dagon ligga framstupa på marken framför Herrens ark. Då tog de Dagon och reste upp honom igen på hans plats. 4 Men när de kom dit tidigt nästa morgon, såg de återigen Dagon ligga framstupa framför Herrens ark. Dagons huvud och hans båda händer*5:4Dagons huvud … händerDe mer synliga delarna tillverkades ibland i ädlare material än den övriga statyn (jfr Dan 2:32 med not) varför fogen blev ömtålig. Halshuggning symboliserade ett totalt nederlag (jfr 17:51f). låg avbrutna på tröskeln, bara kroppen satt kvar på honom. 5 I Ashdod trampar man därför än i dag inte på Dagons tröskel*5:5tröskelVidskepelsen kring tröskeln var senare allmänt spridd (Sef 1:9)., varken Dagons präster eller någon annan som går in i Dagons tempel.

6 Herrens hand var tung över ashdoditerna. Han sände förödelse*5:6förödelseAnnan översättning: "skräck". bland dem och slog dem med bölder*5:6bölderGrundtextens ord antyder att det kan ha gällt bölder i underlivet. Septuaginta nämner också råttor i denna vers (jfr 6:4). i Ashdod och bygden däromkring. 7 När Ashdods invånare såg detta sade de: "Israels Guds ark får inte stanna hos oss, för hans hand är tung över oss och vår gud Dagon." 8 De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: "Vad ska vi göra med Israels Guds ark?" De svarade: "Låt Israels Guds ark flyttas till Gat." Då flyttade de Israels Guds ark dit. 9 Men när de hade flyttat den dit, sände Herrens hand mycket stor förvirring i staden. Han slog stadens folk, både små och stora, med bölder.

10 Då sände de Guds ark till Ekron. Men när Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: "De har skickat hit Israels Guds ark till oss för att döda oss och vårt folk!" 11 De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: "Sänd bort Israels Guds ark, så att den får komma tillbaka till sin plats igen och inte dödar oss och vårt folk." En dödlig förvirring hade nämligen uppstått i hela staden. Guds hand låg mycket tung över den. 12 De av invånarna som inte dog drabbades av bölder, och ropet från staden steg mot himlen.