1 I puta mai anō te kupu a Ihowā ki ahau, i mea: 2 "E te tama a te tangata, anga atu tōu mata ki Hiruhārama, kia māturuturu iho tāu kupu ki ngā wāhi tapu, poropititia he hē mō te whenua o Īharaira; 3 mea atu hoki ki te whenua o Īharaira: ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā: Nanā, hei hoariri ahau mōu, ka maunu anō i ahau tāku hoari i roto i tōna takotoranga, ka hātepea atu e ahau te tangata tika rāua ko te tangata hē i roto i a koe. 4 Nā, ka hātepea atu nei e ahau i roto i a koe te tangata tika rāua ko te tangata hē, ka maunu anō tāku hoari i roto i tōna takotoranga ki ngā kikokiko katoa i te tonga tae noa ki te raki. 5 Ā, ka mōhio ngā kikokiko katoa, nāku, nā Ihowā, i unu tāku hoari i roto i tōna takotoranga; e kore anō e hoki ā muri iho.’

6 "Nā reira, auē, e te tama a te tangata. Auē ki tō rātou aroaro, me te whati tōu hope, me te tangi tīwerawera. 7 Ā, ki te mea rātou ki a koe, ‘He aha koe i auē ai?’ kātahi koe ka mea, ‘Mō te rongo; kei te haere mai hoki; ā, ngohe iho ngā ngākau katoa, ngoikore katoa ngā ringa, ka hē anō ngā wairua katoa, ko ngā turi katoa kei te wai te rite.’ Nanā, te haere mai nei, ka oti anō hoki, e ai tā te Ariki, tā Ihowā."

8 I puta mai anō te kupu a Ihowā ki ahau, i mea: 9 "E te tama a te tangata, poropiti atu, kī atu: Ko te kupu tēnei a Ihowā; kī atu:

‘He hoari, he hoari,

whakakoi rawa, oro rawa –

10 I whakakoia ai kia nui ai te parekura;

i orohia ai kia uira ai!

" ‘Kia koa koia tātou? Ko te tokotoko ia o tāku tama e whakahāwea ana ki ngā rākau katoa.

11 I hoatu anō e ia kia orohia,

hei mea e maua e te ringa.

Ko te hoari, āe, kua oti te whakakoi, kua oti te oro,

kia hoatu ai ki te ringa o te kaipatu.

12 E tangi, auē, e te tama a te tangata;

nō te mea kei runga i tāku iwi,

kei runga i ngā rangatira katoa o Īharaira;

kua tukua atu rātou ki te hoari

me tāku iwi.

Mō reira papaki ki tōu hūhā.

13 " ‘He whakamātautau hoki ia; ā, ka pēhea rā mehemea ka kore te tokotoko whakahāwea, e ai tā te Ariki, tā Ihowā.’

14 Ko koe nā, e te tama a te tangata, poropiti atu;

pakipaki i ōu ringa.

Tukua kia tuatoru whakakoromeketanga o te hoari,

o te hoari nāna ngā tūpāpaku.

Ko te hoari ia nāna te tangata rahi –

tērā e tūpāpaku nei i ōna patunga,

tae tonu atu ki ō rātou rūma o roto rawa.

15 Kua oti te mata o te hoari te whakatika atu e ahau

ki ō rātou kūwaha katoa,

kia ngohengohe ai ō rātou ngākau,

kia maha ai ō rātou tūtukitanga.

Ananā! Kua oti te whakakanapa,

koi tonu, hei mea mō te patu.

16 Huihui i a koe, ka anga ki matau,

tātai i a koe, ka anga ki mauī,

ki te wāhi e ū atu ai tōu mata.

17 Ka papaki anō ahau i ōku ringa,

ka whakarite i tōku weriweri.

Nāku, nā Ihowā, te kupu."

18 I puta mai anō hoki te kupu a Ihowā ki ahau, i mea: 19 "Ko koe hoki, e te tama a te tangata, whakaritea ētahi ara mōu kia rua, hei haerenga mai mō te hoari a te kīngi o Papurōna. Ka puta mai rāua e rua i te whenua kotahi; waitohungia hoki tētahi wāhi, waitohungia i te ahunga mai o te ara ki te pā. 20 Whakaritea he ara e haere mai ai te hoari ki Rapa o ngā tama a Āmona, ki a Hūrā, ki ērā i Hiruhārama, i te pā taiepa. 21 I tū hoki te kīngi o Papurōna ki te pekanga o te ara, ki te ahunga mai o ngā ara e rua, ki te ui ki ngā tūāhu. I rurutia hoki e ia āna pere, i uia he tikanga ki ngā whakapakoko, i titiro ki te ate. 22 I tōna ringa matau ko te tūāhu mō Hiruhārama, hei whakarite i ngā mea wāwāhi, hei mea e hāmama ai te māngai i te parekura, e ara ai te reo i te hāmamatanga, hei whakarite i ngā mea wāwāhi mō ngā kūwaha, kia haupūria ake anō he pukepuke, kia hangā he taumaihi. 23 Ā, ki tā rātou, hei tūāhu teka tēnā ki tā rātou titiro, ki tā te hunga rā i oati i ngā oati; otiia ka maharatia e ia te kino, kia mau ai rātou.

24 "Nā reira ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: ‘Nā, kua meinga nā e koutou tō koutou kino kia maharatia, i tō koutou hē ka hurahia, i ō koutou hara ka kitea i roto i ā koutou mahi katoa – nā, ka maharatia nā koutou, ka mau koutou i te ringa.

25 " ‘Nā, ko koe, e te mea kino kua tūpāpaku nā, e te rangatira o Īharaira, nōu nei te rā kua tae mai, i te wā o te hē i te mutunga; 26 ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā. Whakarērea atu te pōtae, waiho atu te karauna; e kore tēnei e pēnei tonu ā muri ake. Ko te iti whakanuia ake, ko te nui whakaititia iho. 27 Ka porohurihia e ahau, ka porohurihia, ka porohurihia. (E kore noa iho anō tēnei.) Kia tae mai rā anō te tangata māna; ā, māku e hoatu ki a ia.’

28 "Ko koe hoki, e te tama a te tangata, poropiti atu, mea atu: Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā mō ngā tama a Āmona, mō tā rātou tāwai; mea atu anō:

‘Ko te hoari, ko te hoari, kua oti te unu;

oro rawa mō te patu, kia kai ai, koia i uira ai.

29 Me te teka mai a aua matakite ki a koe,

me te hōmai teka a te tūāhu ki a koe,

kia hoatu ai koe ki runga ki ngā kakī o te hunga i patua,

o te hunga kino kua tae mai nei tō rātou rā,

i te wā o te hē i te mutunga.

30 Meinga kia hoki atu ia ki tōna takotoranga.

Hei te wāhi i hangā ai koe,

hei te whenua i whānau ai koe,

hei reira ahau whakawā ai i a koe.

31 Ka ringihia anō e ahau tōku riri ki runga ki a koe;

ka pupuhi anō ahau ki runga ki a koe

ki te ahi o tōku riri;

ka hoatu anō koe e ahau ki te ringa o ngā tāngata pōauau,

e mōhio ana ki te whakangaro.

32 Ka waiho koe hei wahie mō te ahi;

ka heke ōu toto ki waenganui o te whenua.

Heoi anō maharatanga ki a koe;

nāku hoki, nā Ihowā te kupu.’ "

1 Herrens ord kom till mig:

2 "Människobarn, vänd ditt an­sikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. 3 Säg till Israels land: Så säger Herren: Se, jag är emot dig och ska dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig. 4 Eftersom jag ska utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig, ska mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt levande från söder till norr. 5 Alla ska veta att jag, Herren, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det ska inte sättas tillbaka igen. 6 Men du, män­niskobarn, ska sucka så att dina höfter brister. Under bitter smärta ska du sucka inför deras ögon.

7 *Hes 7:17. När de frågar dig: Varför suckar du?, ska du svara: På grund av ett budskap som har kommit. Alla hjärtan ska förfäras och alla händer sjunka ner. Alla ska tappa modet och alla knän bli som vatten. Se, det kommer, ja, det ska ske! säger Herren Gud."

8 Herrens ord kom till mig: 9 "Män­niskobarn, profetera och säg: Så säger Herren. Säg:

Ett svärd, ett svärd har slipats

och rengjorts.

10 *1 Mos 49:10. Det har slipats för att slakta.

Det har rengjorts för att blixtra.

Eller ska vi glädja oss?

Min sons spira*21:10Min sons spiraAnnan översättning: "Kungen över Guds folk". föraktar allt

som är av trä.

11 Han har lämnat det till polering,

till att gripas med handen.

Svärdet har slipats,

det har rengjorts

för att sättas i en dråpares hand.

12 *Jer 31:19. Ropa och jämra dig,

du människobarn,

för det drabbar mitt folk,

det drabbar alla Israels furstar.

Tillsammans med mitt folk

offras de åt svärdet,

slå dig därför för ditt bröst.

13 Se, prövning kommer,

och vem drabbas

om inte den föraktande spiran?*21:13den föraktande spiranGrundtexten i denna vers är svårtolkad.

Den ska inte bestå,

säger Herren Gud.

14 *Hes 6:11. Men du människobarn,

profetera och slå ihop

dina händer.

Låt svärdet slå två gånger, ja, tre,

ett svärd som dödar.

Det är ett svärd

som fäller den störste,

som angriper dem från alla håll.

15 För att deras hjärtan

ska smälta av ångest

och många falla,

sätter jag i deras portar

svärdet som hugger ner.

O, det är gjort för att

flamma som en blixt,

det är draget för att slakta!

16 Hugg med all kraft åt höger,

måtta åt vänster,

vart än din egg är bestämd.

17 *Hes 5:13. Också jag ska slå ihop mina händer

och släcka min vrede.

Jag, Herren, har talat."

18 Herrens ord kom till mig: 19 "Männi­skobarn, märk ut åt dig två vägar där den babyloniske kungens svärd kan gå fram. Låt båda gå ut från ett och samma land*21:19ett och samma landTroligen Damaskus, där vägar går sydväst mot Israel och söderut mot Rabba, nuvarande Amman, som också hade deltagit i upproret mot Babel (jfr Jer 27:3).. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar. 20 Märk ut den väg där svärdet ska gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem.

21 För Babels kung står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern. 22 I sin högra hand får han då lotten ’Jerusalem’. Där ska han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till stridsrop, höja sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur. 23 Men detta tycks dem vara en falsk spådom. De har ju svurit eder. Men han ska påminna dem om deras missgärning och ta dem till fånga.

24 Därför säger Herren Gud så: Efter­som ni väcker upp minnet av er missgärning, så att era överträdelser har blivit uppenbara och er synd visar sig i allt ni gör, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, därför ska ni komma att gripas med våld.

25 Och du dödligt sårade, ogudaktige furste över Israel*21:25furste över IsraelSidkia, som bröt sin trohetsed till Nebukadnessar och avsattes (2 Krön 36:13)., din dag kommer då din missgärning har nått sin gräns. 26 Så säger Herren Gud: Ta av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Inget ska förbli som det är. Det som är lågt ska upphöjas, och det som är högt ska förödmjukas. 27 *Hes 17:22f. Ruin, ruin, jag ska göra det till en ruin. Det ska inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör*21:27han som det rätteligen tillhörMessias, den rätte konungen. Jfr 1 Mos 49:10. kommer. Honom ska jag ge det.

28 *Hes 25:1f. Människobarn, profetera och säg: Så säger Herren Gud om ammoniterna och om deras hånfulla ord:

Ett svärd, ett svärd är draget,

slipat för att slakta,

för att förgöra, för att blixtra.

29 De har sett

falska profetsyner om dig,

de har spått lögner om dig,

men du ska sättas

på de slagnas halsar,

på ogudaktiga vilkas dag

har kommit,

tiden då missgärningen

har nått sin gräns.

30 Stick svärdet i skidan igen.

På den plats där du skapats,

i det land du härstammar från

ska jag döma dig.

31 Jag ska ösa min vrede över dig

och blåsa min harms eld mot dig.

Jag ska överlämna dig

åt vilda människor

som är mästare på att fördärva.

32 Du ska bli till mat åt elden,

ditt blod ska flyta i landet.

Ingen ska mer tänka på dig,

för jag, Herren, har talat."