1 I puta mai anō te kupu a Ihowā ki ahau, i mea: 2 "E te tama a te tangata, whakaaria atu he paki, kōrerotia atu he kupu whakarite ki te whare o Īharaira. 3 Mea atu: Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: He ēkara nui, he nui ngā parirau, he roroa ngā hou, kapi tonu i te huruhuru, he mea kōtingotingo, i haere mai ia ki Repanōna, tangohia ana e ia te kāuru rawa o te hīta. 4 Katohia ana e ia te pito o ōna manga ngāwari, kawea ana ki te whenua hokohoko, waiho iho e ia i te pā o ngā kaihokohoko.

5 "I tīkina anō e ia ētahi o ngā purapura o te whenua, whakatōkia iho e ia ki te māra hua, kawea ana e ia ki te taha o ngā wai maha, whakatōkia ana ānō he wirou. 6 Ā, ka tupu taua mea, he wāina pāpaku e torotoro ana, ko ōna manga i anga atu ki a ia, ā, ko ōna pakiaka i raro i a ia. Nā, ka whakawāina, ka tupu ōna manga, ā, ka totoro ōna peka.

7 "Nā tērā anō tētahi atu ēkara nui, he nunui ngā parirau, ā, he maha ngā huruhuru. Nā, i piko atu ngā pakiaka o te wāina nei ki a ia, i toro atu ōna manga ki a ia i ngā wāhi i whakatōkia ai, kia whakamākūkūtia ai e ia. 8 He mea whakatō ia ki te māra pai ki te taha o ngā wai maha, kia tupu ai he manga, kia hua ai he hua, kia tino pai ai taua wāina.

9 "Mea atu koe: Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: E tupu rānei? E kore ianei e hūtia atu e ia ōna pakiaka? E kore ianei e tapahia ōna hua, e maroke ai, e maroke anō ai ōna rau katoa e pihi ana? Ahakoa kāhore e nui te ringa, e nui rānei te iwi hei huaranga. 10 Āe rā, nā, i te mea kua whakatōkia, e tupu rānei? E kore ianei e maroke rawa ina pā te hau marangai ki a ia? Ka maroke anō i te tupuranga i pihi ai."

11 I puta mai anō te kupu a Ihowā ki ahau, i mea: 12 "Tēnā, mea atu ki te whare whakakeke: Kāhore rānei koutou e mōhio ki te tikanga o ēnei mea? Mea atu: Nanā, i tae mai te kīngi o Papurōna ki Hiruhārama, ā, tangohia ana e ia tō reira kīngi, ō reira rangatira, kawea ana ki Papurōna. 13 Nā, i mau ia ki te uri kīngi, whakaritea ana he kawenata ki a ia; i whakaoatitia anō ia e ia, (ā, mauria atu ana anō e ia te hunga nunui o te whenua), 14 kia tūtūā ai tōna kīngitanga, kia kaua ai e ara ake ki runga, engari he tūranga mōna ko te pupuri i tāna kawenata. 15 Heoi, whakakeke ana ia ki a ia, ungā ana e ia āna karere ki Īhipa kia hōmai ētahi hōiho ki a ia, me ētahi tāngata, he tini. E tika rānei tāna? E mawhiti rānei te kaimahi o ēnei mea? E whakatakā rānei e ia te kawenata, ā, mawhiti ake?

16 "E ora ana ahau, e ai tā te Ariki, tā Ihowā, inā, i te wāhi anō o te kīngi nāna nei ia i whakakīngi, nāna nei te oati i whakahāweatia e ia, nāna nei te kawenata i whakatakā e ia, i tōna taha anō i waenganui o Papurōna ka mate ia. 17 Nā, e kore a Parao me tāna ope nui, me tōna huihui nui, e whai wāhi ki a ia i te whawhai, ina whakahaupūtia ake e rātou he pukepuke, hangā rānei he taumaihi, e hātepea atu ai ngā tāngata tokomaha. 18 Kua whakahāweatia hoki e ia te oati, i tāna whakatakanga i te kawenata; nanā, kua hoatu e ia tōna ringa, otiia kua mahia e ia ēnei mea katoa; e kore ia e mawhiti.

19 "Mō reira ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: E ora ana ahau, inā ka utua e ahau ki runga ki tōna mātenga tāku oati i whakahāweatia e ia, me tāku kawenata i whakatakā e ia. 20 Ka horahia anō e ahau tāku kupenga ki runga ki a ia, ā, ka mau ia i tāku rore, ka kawea anō ia e ahau ki Papurōna, ka whakawākia e ahau ki reira mō tōna hē i hē ai ia ki ahau. 21 Nā, ko ōna whati katoa, i roto i ōna rōpū katoa, ka hinga i te hoari, ka whakamararatia atu hoki ngā mōrehu ki ngā hau katoa; ā, ka mōhio koutou nāku, nā Ihowā, te kupu."

22 "Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: Ka tangohia anō e ahau tētahi wāhi o te kāuru o te hīta tiketike, ā, ka whakatupuria. Ka katohia mai e ahau tētahi mea ngāwari i te matamata o ōna rārā hou, ā, ka whakatōkia ki runga ki te maunga tiketike e pūrero ana ki runga. 23 Ka whakatōkia e ahau ki te maunga tiketike o Īharaira; ā, ka wana ōna manga, ka hua ngā hua, ā, ko te putanga, he hīta pai; ka noho hoki ngā manu katoa, ia parirau, ia parirau, ki raro i a ia; ka noho rātou ki te taumarumarunga iho o ōna manga. 24 Ā, ka mōhio ngā rākau katoa o te pārae, nāku, nā Ihowā. I whakaiti te rākau tiketike, nāku i tiketike ai te rākau pāpaku. Nāku i whakamaroke te rākau kaiota, nāku hoki i tupu ai te rākau maroke.

"Nāku, nā Ihowā, te kupu, nāku anō i mahi."

1 Herrens ord kom till mig:

2 "Män­niskobarn, ge Israels hus en gåta och tala till dem i en liknelse, och säg: 3 *Jer 48:40, 49:22. Så säger Herren Gud:

En stor örn med stora vingar

och långa vingpennor

och täckt med brokiga fjädrar

kom till Libanon

och tog bort toppen på cedern.

4 Han bröt av dess översta gren

och förde den

till köpmännens land

och satte den i en handelsstad.

5 Han tog en planta

som växte i landet,

och planterade den i fruktbar jord.

Han förde den till mycket vatten

och satte den som ett pilträd där.

6 Den växte upp och blev en vinstock

med många grenar,

men med låg stam

för att dess rankor

skulle vända sig till honom

och dess rötter vara under honom.

Den blev en vinstock

som bar grenar och sköt skott.

7 Men det fanns också en annan

stor örn med stora vingar

och många fjädrar.

Och se, vinstocken sköt

längtansfullt ut

sina rötter till den.

Och från platsen

där den var planterad

sträckte den sina rankor

mot honom,

för att han skulle vattna den.

8 Den var planterad i god jord

vid mycket vatten,

för att den skulle få grenar

och bära frukt

och bli en utsökt vinstock.

9 Säg: Så säger Herren Gud:

Kan det gå väl

för den vinstocken?

Ska han inte rycka upp rötterna

och riva av frukten,

så att den torkar

och alla de spirande bladen

vissnar?

Det behövs inte stor kraft

eller mycket folk

för att rycka upp den

med rötterna.

10 Visst står den fast planterad,

men kan det sluta väl för den?

När östanvinden når den,

ska den då inte helt torka bort?

På den plats där den vuxit upp

ska den torka bort."

11 Herrens ord kom till mig:

12 *2 Kung 24:10f. "Säg nu till det upproriska släktet:

Förstår ni inte

vad detta betyder?

Säg dem: Se, Babels kung

kom till Jerusalem

och tog kungen*17:12kungenJojakin, som fördes bort år 597 f Kr (2 Kung 24:15f). och furstarna

och förde dem med sig till Babel.

13 *2 Kung 24:17f, 2 Krön 36:10f. Sedan tog han en ättling*17:13en ättlingSidkia, som gjorde uppror mot Nebukadnessar 589 f Kr (2 Kung 24:17f).

av kungahuset

och slöt förbund med honom

och lät honom avlägga ed*17:13avlägga edLydkungar svor trohet i sin egen guds namn (2 Krön 36:13), och eder till Herren måste hållas (jfr Jos 9:19, Pred 5:3)..

Men de mäktiga i landet

förde han med sig bort,

14 så att riket skulle vara obetydligt

och inte kunna resa sig

utan hålla förbundet med honom,

om det skulle bestå.

15 *Jer 37:5, 52:3. Men han avföll från honom

och skickade sina sändebud

till Egypten,

för att man där skulle ge honom

hästar och mycket folk.

Kan det gå väl för honom?

Kan han komma undan?

Kan den som bryter förbund

komma undan?

16 Så sant jag lever, säger Herren Gud: Han ska dö i Babel där den kung bor som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han gett honom och bröt förbundet han slutit med honom. 17 *2 Kung 25:1, Hes 4:2. Inte heller ska farao med stor här och mycket folk hjälpa honom i kriget, när man kastar upp en vall och bygger en belägringsmur till undergång för många människor. 18 Han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta, fastän han hade gett sitt löfte. Han ska inte komma undan.

19 Därför säger Herren Gud:

Så sant jag lever,

jag ska låta min ed

som han har föraktat

och mitt förbund som han har brutit

komma över hans huvud.

20 *2 Kung 25:6f, Hes 12:13, 32:3. Jag ska breda ut mitt nät

över honom,

och han ska fångas i min snara.

Jag ska föra honom till Babel

och döma honom där

för den otrohet

som han har begått mot mig.

21 Alla hans flyktingar

och alla hans skaror

ska falla för svärd,

och de som räddas

ska spridas för vinden.

Och ni ska inse att

jag, Herren, har talat.

22 *Jes 11:1, 53:2, Jer 23:5, 33:15f. Så säger Herren Gud:

Jag ska själv ta en kvist

från den höga cederns topp*17:22kvist från den höga cederns toppRiket skulle återupprättas genom kung Jojakins ätt. Hans sonson Serubbabel ledde återuppbyggnaden av Jerusalem 538 f Kr (1 Krön 3:17f, Esra 2:2, 3:2f) och var juridisk förfader till Jesus Kristus (Matt 1:12).

och plantera den.

Av dess översta grenar

ska jag bryta av en späd kvist

och själv plantera den

på ett högt och brant berg.

23 *Jes 2:2, Matt 13:31f. På Israels höga berg

ska jag plantera den,

och den ska få grenar och bära frukt

och bli en utsökt ceder.

Alla slags fåglar ska bo under den

och finna skugga

under grenarna.

24 *1 Sam 2:8, Hes 21:26, Luk 1:52. Alla markens träd ska förstå

att jag, Herren,

har böjt ner det höga trädet

och upphöjt det låga trädet,

och låtit det friska trädet torka

och det torra trädet grönska.

Jag, Herren, har talat

och ska göra det."