1 I puta mai anō te kupu a Ihowā ki ahau, i mea: 2 "E te tama a te tangata, kōrero ki ngā tamariki a tōu iwi, mea atu ki a rātou: Ki te kawea e ahau te hoari ki tētahi whenua, ā, ka mau ngā tāngata o te whenua ki tētahi tangata o rātou, ka whakaritea e rātou hei tūtei; 3 mehemea, i tōna kitenga i te hoari e puta ana ki te whenua, ka whakatangihia e ia te tētere, hei whakatūpato i te iwi. 4 Nā, ko te tangata e rongo i te tangi o te tētere, ā, kāhore ia e tūpato, ki te tae mai te hoari, ā, ka riro ia, hei runga anō i tōna māhunga ōna toto. 5 I rongo ia i te tangi o te tētere, ā, kīhai i tūpato; ki runga anō i a ia ōna toto. Tēnā ia, mehemea ia i tūpato, ka mawhiti i a ia tōna wairua. 6 Engari, ki te kite te tūtei i te hoari e puta ana, ā, kīhai i whakatangi i te tētere, kīhai i whakatūpato i te iwi, ā, ka tae mai te hoari, ka riro tētahi o rātou; ka riro ia i runga i tōna kino, otiia ka rapua e ahau ōna toto i te ringa o te tūtei.

7 "Inā, ko koe, e te tama a te tangata, kua waiho koe e ahau hei tūtei mō te whare o Īharaira; ā, me whakarongo koe ki te kupu a tōku māngai, ko koe anō tāku hei whakatūpato i a rātou. 8 Ki te mea ahau ki te tangata kino, ‘E te tangata kino, ko te mate kau mōu,’ ki te kore koe e kōrero, e whakatūpato i te tangata kino ki tōna ara; ka mate taua tangata kino i runga i tōna hē, ka rapua ia e ahau ōna toto i tōu ringa. 9 Tēnā ko tēnei, ka whakatūpato koe i te tangata kino ki tōna ara, kia tahuri mai ia i reira, ā, e kore ia e tahuri mai i tōna ara; ka mate ia i runga i tōna kino, ka ora ia i a koe tōu wairua."

10 "Nā, ko koe e te tama a te tangata, kōrero ki te whare o Īharaira, ‘Ko tā koutou kī tēnei, e mea nā koutou: "Kei runga i a mātou ō mātou hē, ō mātou hara, ā, ka memeha atu mātou i runga i aua hē; mā te aha rā mātou ka ora ai?" ’ 11 Mea atu ki a rātou, ‘E ora ana ahau, e ai tā te Ariki, tā Ihowā, kāhore ōku ngākau koa ki te matenga o te tangata kino; engari kia tahuri te tangata kino i tōna ara, kia ora; tahuri mai, tahuri mai koutou i ō koutou ara kino; kia mate hoki koutou hei aha, e te whare o Īharaira?’

12 "Nā, ko koe, e te tama a te tangata, me kī atu ki ngā tamariki a tōu iwi, ‘E kore te tika o te tangata tika e whakaora i a ia i te rā e poka kē ai ia; me te kino anō o te tangata kino e kore tērā e whakahinga i a ia i te rā e tahuri mai ai ia i tōna kino; e kore anō te tangata tika e ora i tōna tika i te rā e hara ai ia.’ 13 Ki te mea ahau ki te tangata tika, ka ora ia; ā, ka whakawhirinaki ia ki tōna tika, ka mahi hoki i te hē, e kore āna mahi tika katoa e maharatia; engari ka mate ia i runga i tōna hē i mahia e ia. 14 Ki te mea anō ahau ki te tangata kino, ‘Ko te mate kau mōu,’ ā, ka tahuri mai ia i tōna hara, ka mahi i te mea e tika ana, e rite ana – 15 ki te whakahokia te taunaha e te tangata kino, ki te utua te mea i pāhuatia e ia, ki te haere ia i runga i ngā tikanga o te ora, ā, ka kore e mahi i te hē – he pono ka ora ia, e kore ia e mate. 16 E kore tētahi o ōna hara i hara ai ia e maharatia ki a ia. Kua mahia e ia te mea e tika ana, e rite ana; he pono ka ora ia.

17 "Heoi, kei te mea ngā tamariki a tōu iwi, ‘Kāhore e rite te ara o te Ariki.’ Nā, ko rātou nei, kāhore tō rātou ara e rite. 18 Ki te tahuri atu te tangata tika i tōna tika, ā, ka mahia e ia te hē, ka mate ia i aua hē. 19 Ki te tahuri mai anō te tangata kino i tōna kino, ā, ka mahia e ia te mea e tika ana, e rite ana, ka ai ēnā hei whakaora i a ia. 20 Heoi, kei te mea nā koutou, ‘Kāhore e rite te ara o te Ariki.’ E te whare o Īharaira, ka rite ki tōna ara, ki tōna ara, tāku whakawā mō koutou."

21 Nā, i te tekau mā rua o ngā tau o tō mātou whakaraunga, i te tekau o ngā marama, i te rima o ngā rā o te marama, ka tae mai ki ahau tētahi o ngā oranga o Hiruhārama, ā, ka mea, "Kua patua te pā." 22 Nā, kua pā te ringa o Ihowā ki ahau i te ahiahi i mua ake o te taenga mai o taua oranga nei; meinga ana e ia kia kuihi tōku māngai, ā tae noa mai ia ki ahau i te ata. Nā, kua meinga e ia kia kuihi tōku māngai, ā, kore ake tōku wahangū.

23 Nā, ka puta mai te kupu a Ihowā ki ahau, i kī ia: 24 "E te tama a te tangata, ko te hunga e noho ana i ēnei ururua i te whenua o Īharaira, e kōrero ana, e mea ana, ‘He kotahi a Āperahama, ā, riro ana i a ia te whenua; ko tātou ia he tokomaha; kua hōmai te whenua ki a tātou hei kāinga tupu.’ 25 Mō reira kī atu ki a rātou, Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: Ko tā koutou kai, he mea kīnaki ki te toto, e anga ana hoki ō koutou kanohi ki ā koutou whakapakoko, e whakaheke toto ana hoki koutou; ā, e mau rānei te whenua i a koutou? 26 Ko tō koutou tūranga ko ā koutou hoari, e mahia ana e koutou te mea whakarihariha, e whakapokea ana e koutou te wahine a tōna hoa, a tōna hoa; ā, e mau rānei te whenua i a koutou?

27 "Kia pēnei tāu kī atu ki a rātou: Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: E ora ana ahau, inā, ka hinga i te hoari te hunga i ngā ururua, ā, ko te tangata i te mata o te pārae, ka hoatu ia e ahau hei kai mā ngā kīrehe, ā, ko te hunga i ngā taumaihi, i ngā ana, ka mate rātou i te mate urutā. 28 Ka ururua rawa i ahau te whenua, ka waiho hei keteketenga, ā, ka mutu te whakapehapeha o tōna kaha; ka ururua anō ngā maunga o Īharaira, e kore e haerea e te tangata. 29 Ā, ka mōhio rātou ko Ihowā ahau, ina meinga e ahau te whenua hei ururua, hei keteketenga, mō ā rātou mea whakarihariha katoa i mea ai rātou.

30 "Nā, ko koe, e te tama a te tangata, e kōmuhumuhua ana koe e ngā tama a tōu iwi i te taha o ngā pakitara, i ngā tatau anō o ngā whare, e kōrerorero ana tētahi ki tētahi, ki tōna hoa, ki tōna hoa, e mea ana, ‘Tēnā, kia haere tātou, kia rongo ai tātou i te kupu e puta mai ana i a Ihowā.’ 31 Ā, ko tā rātou haere mai ki a koe rite tonu ki te haerenga mai o te iwi; ko tā rātou noho i tōu aroaro rite tonu anō ki tō tāku iwi; e rongo ana hoki rātou ki āu kupu, kāhore ia e mahi. Ko ō rātou māngai hoki hei whakaahuareka mai, ko ō rātou ngākau kei te whai i tā rātou apo taonga. 32 Nanā, ki a rātou, e rite ana koe ki te waiata rōreka a te reo pai, a te tangata he pai te rangi o tāna mea whakatangi; e rongo ana hoki rātou ki āu kupu, kāhore ia e mahi.

33 "Ā, ina puta tēnei – nanā, tēnei te haere mai nei – kātahi rātou ka mōhio tēnei tonu he poropiti i roto i a rātou e noho ana."

1 Herrens ord kom till mig:

2 *Hes 3:17f. "Människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Anta att jag låter svärdet drabba ett land, och folket i landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare. 3 Om han ser svärdet ­komma över landet och blåser i hornet och varnar folket, 4 men den som hör hornstöten ändå inte låter sig varnas utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud. 5 Han hörde hornstöten men lät sig inte varnas. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit sig varnas skulle han ha räddat sitt liv.

6 Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet och folket inte blir varnat, och svärdet kommer och tar ett liv bland dem, då dör han genom sin egen missgärning, men hans blod ska jag utkräva av väktarens hand.

7 *Jes 62:6, Hes 3:17. Människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag ska varna dem när du hör ett ord från min mun. 8 När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så ska den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 9 Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går för att han ska vända om från den, och han ändå inte vänder om från sin väg, då ska han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.

10 *3 Mos 26:39, Hes 24:23. Människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: ’Våra brott och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?’ 11 *Jes 55:7, Hes 18:23, 30f, Joel 2:12f. Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?

12 *Hes 3:20, 18:24, 26f. Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rätt­färdighet ska inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige ska inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige ska inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. 13 Om jag säger till den rättfärdige att han ska få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så ska ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han ska dö för det orätta han har gjort.

14 *Hes 18:21f, 28. Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör det som är rätt och rättfärdigt, 15 *2 Mos 22:26, 5 Mos 24:13, Hes 18:7f, Luk 19:8. så att den ogudaktige ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då ska han sannerligen få leva och inte dö. 16 Man ska inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, ska han sannerligen få leva.

17 *Hes 18:25f. Men när dina landsmän säger: ’Herrens väg är inte rätt’, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt. 18 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö. 19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då ska han få leva. 20 Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt.’ Men jag ska döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus."

21 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden,*33:21 tolfte året ... femte dagen i tionde månaden19 jan 585 f Kr. kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: "Staden har fallit." 22 *Hes 24:26f. På kvällen före flyktingens ankomst hade Herrens hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.

23 Herrens ord kom till mig: 24 "Män­niskobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet! 25 *1 Mos 9:4, 3 Mos 19:26, Hes 18:6. Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet? 26 *Jer 5:8, Hes 22:11. Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet?

27 *Hes 6:12, 7:15. Så ska du säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna ska falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet ska jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor ska dö genom pest. 28 Jag ska göra landet öde och tomt och dess stolta makt ska upphöra. Israels berg ska läggas öde, så att ingen går fram där. 29 Då ska de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla avskyvärda ting de har gjort.

30 Men du, människobarn, dina landsmän talar om dig vid murarna och i ingångarna till husen. De talar med varandra och säger: Kom och hör vad det är för ett ord som kommer från Herren. 31 *Jes 42:20, 53:1, Hes 14:1, Matt 7:26, Jak 1:22. De kommer till dig som de brukade och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men gör inte efter dem. De talar kärleksord*33:31kärleksordAndra handskrifter (Septuaginta): "lögner". med munnen, men deras hjärtan strävar efter oärlig vinst. 32 Och se, du är för dem som en som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem. 33 *Jer 28:9, Hes 2:5. Men när det kommer – och se, det kommer – då ska de inse att en profet har varit ibland dem."