1 Kātahi ka haere mai ētahi o ngā kaumātua o Īharaira ki ahau, noho ana i tōku aroaro. 2 Nā, ka puta mai te kupu a Ihowā ki ahau, i mea ia: 3 "E te tama a te tangata, kua oti i ēnei tāngata ā rātou whakapakoko te whakaara ki ō rātou ngākau, kua waiho e rātou te tūtukitanga waewae, tō rātou hē, ki mua i ō rātou mata; kia rapua koia e rātou he tikanga i ahau? 4 Mō reira kōrero ki a rātou, mea atu ki a rātou: Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: Ko te tangata o te whare o Īharaira e whakaara ana i āna whakapakoko ki tōna ngākau, e whakatakoto ana i te tūtukitanga waewae, i tōna hē, ki mua i tōna mata, ā, e haere mai ana ki te poropiti; ko tāku, ko tā Ihowā, e whakahoki ai ki taua tangata i haere mai rā, ka rite ki te maha o āna whakapakoko. 5 Kia hopukia ai te whare o Īharaira i roto i ō rātou ngākau; kua tangata kē hoki rātou katoa ki ahau, nā ā rātou whakapakoko hoki.

6 "Mō reira mea atu ki te whare o Īharaira: Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: Rīpenetā, tahuri mai i ā koutou whakapakoko; tahuri mai anō ō koutou mata i ā koutou mea whakarihariha katoa.

7 "Ā, ko te tangata o te whare o Īharaira, ko te tautangata anō e noho ana i roto i a Īharaira, e whakatangata kē ana ki ahau, e whakaara ana i āna whakapakoko ki tōna ngākau, e whakatakoto ana i te tūtukitanga waewae, i tōna hē, ki mua i tōna mata, ā, e haere mai ana ki te poropiti ki te rapu i tāku tikanga i a ia; māku ake anō, mā Ihowā, e whakahoki kupu ki a ia. 8 Ka ū atu hoki tōku mata ki taua tangata, ka meinga ia e ahau he mīharotanga hei tohu, hei whakatauki, ka hātepea atu anō ia e ahau i roto i tāku iwi; ā, ka mōhio koutou ko Ihowā ahau.

9 "Nā, ki te hē te poropiti i tāna kōrerotanga i tētahi kupu, nāku, nā Ihowā, taua poropiti i hē ai, ka pā tōku ringa ki a ia, ā, ka ngaro ia i ahau i roto i tāku iwi, i a Īharaira. 10 Ka waha anō e rātou tō rātou hē – ko te hē o te poropiti ka rite ki te hē o te tangata e rapu tikanga ana i a ia – 11 he mea kia kore ai te whare o Īharaira e kotiti atu i te whai i ahau ā muri ake nei, kei poke anō rātou ā muri ake nei i ō rātou pokanga kētanga katoa. Engari, kia waiho ai rātou hei iwi māku, ko ahau hoki hei Atua mō rātou, e ai tā te Ariki, tā Ihowā."

12 I puta mai anō te kupu a Ihowā ki ahau, i mea: 13 "E te tama a te tangata, ki te hara te whenua ki ahau, ki te nui rawa te hē, ā, ka totoro tōku ringa ki reira, ā, ka whati i ahau tōna tokotoko, te taro; ka ungā anō e ahau te hemokai ki reira, ka hātepea anō e ahau te tangata me te kararehe o reira. 14 Ahakoa ko ēnei tāngata tokotoru, ko Noa, ko Raniera, ko Hopa, i reira, ko ō rātou wairua ake e ora i a rātou i tō rātou tika, e ai tā te Ariki, tā Ihowā.

15 "Ki te meinga e ahau he kīrehe kino kia tika nā waenganui i te whenua, ā, ka kore i a rātou, ka whakamōtītia, ā, kāhore he tangata e haere ana i reira i te wehi o ngā kīrehe; 16 ahakoa ko ēnei tāngata tokotoru i reira, e ora ana ahau, e ai tā te Ariki, tā Ihowā, e kore e ora ngā tama, ngā tamāhine, i a rātou. Ko rātou anake e ora, ka whakamōtītia ia te whenua.

17 "Ki te kawea atu rānei e ahau te hoari ki runga ki taua whenua, ā, ka mea, ‘E tika, e te hoari, nā waenganui i te whenua,’ ā, ka hātepea atu e ahau te tangata me te kararehe o reira; 18 ahakoa ko ēnei tāngata tokotoru i reira, e ora ana ahau, e ai tā te Ariki, tā Ihowā, e kore e ora ngā tama, ngā tamāhine i a rātou. Ko rātou anake e ora.

19 "Ki te tukua rānei e ahau te mate urutā ki taua whenua, ā, ka ringihia e ahau tōku weriweri ki runga ki taua wāhi, he mea toto, kia hātepea atu ai te tangata me te kararehe o reira; 20 ahakoa ko Noa, ko Raniera, ko Hopa, i reira, e ora ana ahau, e ai tā te Ariki, tā Ihowā, e kore te tama, te tamāhine rānei e ora i a rātou; ko rātou anake e ora i tō rātou tika.

21 "Nō te mea ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: Tērā noa ake ina tukua e ahau āku whakawā kino e whā, te hoari, te hemokai, te kīrehe kino, te mate urutā ki Hiruhārama, hei hātepe atu i te tangata, i te kararehe o reira. 22 Otiia, nanā, ka toe ētahi mōrehu ki reira, ā, ka whakaputaina he tama, he tamāhine. Nanā, ka puta rātou ki a koutou, ā, ka kite koutou i tō rātou ara, i ā rātou mahi; ka whai whakamārietanga anō koutou mō te kino i kawea e ahau ki Hiruhārama, arā mō ngā mea katoa i kawea e ahau ki taua wāhi. 23 Ka whai whakamārietanga anō koutou i a rātou, ina kite koutou i tō rātou ara, i ā rātou mahi; ā, ka mōhio koutou, nā, ko tāku mahinga i ngā mea katoa i mahia e ahau ki reira, ehara i te mea kore take, e ai tā te Ariki, tā Ihowā."

1 *Hes 8:1, 20:1, 33:31. Några av Israels äldste kom till mig och satte sig ner framför mig. 2 Då kom Herrens ord till mig: 3 *Jes 58:2. "Människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? 4 Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom ska jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. 5 Så ska jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar. 6 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud:

Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter! 7 *3 Mos 17:8f. För om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom ska jag, Herren, själv svara. 8 *5 Mos 28:37, Jer 24:9, Hes 5:15, 15:7. Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni ska inse att jag är Herren.

9 *1 Kung 22:20f, Hes 13:2f, 2 Tess 2:11. Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, Herren, låtit den profeten bli förledd. Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. 10 De ska båda bära straffet för sin synd – profeten har lika stor synd som den som frågat – 11 *Hes 11:20, 44:10. detta för att Israels hus inte mer ska föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren Gud."

12 Herrens ord kom till mig:

13 *Jes 3:1, Hes 4:16, 5:16, 15:8, 20:27. "Män­niskobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända svält över det och där utrota både människor och djur. 14 *1 Mos 6:8f, Job 42:8, Dan 2:18f. Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel*14:14DanielProfeten Daniel i Babel var yngre än Hesekiel men redan berömd för sin vishet (Dan 2-4). Det har även föreslagits en identifikation med Danel, en legendarisk utombiblisk kung i syriska Ugarit som liksom Noa (1 Mos 6-9) och Job var en ansedd urtida icke-israelit. och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 15 *3 Mos 26:22, 2 Kung 17:25, Hes 5:17. Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, 16 och dessa tre män fanns där – så sant jag lever, säger Herren Gud, då skulle de inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de ­själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.

17 Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: ’Svärd, far fram genom landet!’, och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, 18 så skulle, så sant jag lever, säger Herren Gud, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. 19 *1 Krön 21:14. Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, 20 och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.

21 *3 Mos 26:22f, 2 Sam 24:13, Jer 15:3, Hes 33:27, Upp 6:8. Därför säger Herren Gud: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, svält, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. 22 *Hes 12:16. Men se, några ska räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de ska föras bort. De ska komma hit*14:22några ska räddas … komma hitDe som fördes till Babel 587 f Kr (2 Kung 25:11). till er, och när ni får se hur de lever och handlar ska ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. 23 De ska vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni ska då inse att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren Gud."