1 I karanga anō ia ki ōku taringa, he nui te reo, i mea, "Kia whakatata mai ngā kaitirotiro o te pā, me tāna patu whakangaro i te ringa o tēnei, o tēnei." 2 Nā, tokoono ngā tāngata e haere mai ana i te ara o tō runga kūwaha e anga ana ki te raki, me tāna patu whakamate anō i te ringa o tēnei, o tēnei. Ko tētahi tangata anō i roto i a rātou he rīnena tōna kākahu, he pounamu anō nā te kaituhituhi i tōna taha. Nā, tomo ana rātou, tū ana i te taha o te āta parāhi.

3 Nā, kua kake atu te korōria o te Atua o Īharaira i te kerupa, ko tōna taunga nei tērā, ki te paepae o te whare. Nā, ka karanga tērā ki te tangata, he rīnena nei tōna kākahu, ki tērā kei tōna taha nei te pounamu a te kaituhituhi; 4 ā, ka mea a Ihowā ki a ia, "E tika nā waenganui i te pā, nā waenga i Hiruhārama, ka whakapiri i tētahi tohu ki ngā rae o ngā tāngata e auē ana, e tangi ana, mō ngā mea whakarihariha katoa e mahia ana i waenganui o konei."

5 I mea anō ia ki ērā atu, me te whakarongo anō ahau, "E tika koutou nā waenganui o te pā i muri i a ia patu ai. Kaua ō koutou kanohi e manawapā, kaua e tohu. 6 Patua kia ngaro te kaumātua, te taitama, te kōtiro, me ngā kōhungahunga, me ngā wāhine; kaua ia e tata ki tētahi tangata i a ia nei te tohu; me tīmata ki tōku wāhi tapu." Nā, kua tīmata rātou ki ngā kaumātua i te aronga o te whare.

7 I mea anō ia ki a rātou, "Whakapokea te whare, whakakīia ngā marae ki te tūpāpaku. Haere koutou!" Heoi, haere ana rātou, nā, kei te patu i roto i te pā. 8 Nā, i a rātou e patu ana, ā, ka mahue ahau, ka tāpapa ahau, ka karanga, ka mea, "Auē, e te Ariki, e Ihowā! Ka ngaro ianei i a koe ngā mōrehu katoa o Īharaira, i te mea ka ringihia nei e koe tōu weriweri ki runga ki Hiruhārama?"

9 Anō rā ko ia ki ahau, "He nui rawa te hē o te whare o Īharaira rāua ko Hūrā, kua kī hoki te whenua i te toto, kua kī anō te pā i te whakariroinga o te whakawā. E mea ana hoki rātou, ‘Kua mahue te whenua i a Ihowā, e kore a Ihowā e kite.’ 10 Nā, ko ahau nei hoki, e kore tōku kanohi e manawapā, e kore ahau e tohu; ka hoatu e ahau te utu o tō rātou ara ki runga ki tō rātou māhunga."

11 Nā, ko te tangata i te kākahu rīnena, tērā kei tōna taha rā te pounamu mangumangu, kōrerotia ana e ia taua mea, i kī ia, "Kua oti i ahau tāu i whakahau rā ki ahau."

1 Jag hörde honom ropa med hög röst: "Kom hit, ni som ska straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen." 2 *Hes 8:3, Upp 15:1, 6. Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid höften. De kom och ställde sig vid sidan av koppar­altaret*9:2kopparaltaretTillverkat på Mose tid (2 Mos 38:30, 1 Krön 1:5f) men undanflyttat till förmån för ett utländskt altare (2 Kung 16:14f)..

3 *Hes 1:5f, 10:4, 7, 11:22. Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel, och den ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid höften. 4 *2 Mos 12:23, Jer 5:1, Hes 6:11, 21:6, Upp 7:3.Herren sade till honom: "Gå igenom Jerusalems stad och sätt ett kors*9:4korsHebr. taw, den sista bokstaven i det hebreiska alfabetet. I dåtidens gammalhebreiska hade den formen av ett kors. Jfr 1 Mos 4:15, Upp 7:3. i pannan på dem som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som görs därinne."

5 Till de andra hörde jag honom säga: "Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! 6 *2 Krön 36:17, Jer 25:29, Hes 8:16, 1 Petr 4:17, Upp 9:4. Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni ska döda för att förgöra, men rör ingen som har korset på sig. Börja vid min helgedom*9:6Börja vid min helgedomVersen används av Petrus i 1 Petr 4:17.." Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. 7 Han sade till dem: "Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Dra ut!" Och de drog ut och slog folket i staden.

8 När de slog folket blev jag ensam kvar. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade: "O, Herre Gud! Tänker du förgöra allt som är kvar av Israel när du öser din vrede över Jerusalem?" 9 *2 Kung 21:16, Hes 7:23, 8:12, 11:6. Han sade till mig: "Is­raels och Judas missgärning är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av orätt, för de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte. 10 *Hes 5:11, 8:18, 11:21, 16:43. Därför ska inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag ska låta deras gärningar komma över deras egna huvuden."

11 Mannen som var klädd i linne­kläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och med­dela­de: "Jag har gjort som du befallde mig."