1 Alors Éliphaz, de Théman, prit la parole, et dit:
2 Le sage répond-il par une science vaine, et remplit-il de vent sa poitrine?
3 Discute-t-il avec des propos qui ne servent de rien, et avec des paroles sans profit?
4 Bien plus, tu abolis la piété, et tu détruis la prière qui s’adresse à Dieu.
5 Ton iniquité inspire ta bouche, et tu as choisi le langage des rusés.
6 Ta bouche te condamne, et non pas moi; et tes lèvres témoignent contre toi.
7 Es-tu le premier-né des hommes, et as-tu été formé avant les montagnes?
8 As-tu entendu ce qui s’est dit dans le conseil de Dieu, et as-tu pris pour toi la sagesse?
9 Que sais-tu que nous ne sachions? Quelle connaissance as-tu que nous n’ayons aussi?
10 Il y a aussi parmi nous des cheveux blancs, des vieillards, plus riches de jours que ton père.
11 Est-ce donc peu de chose pour toi que les consolations de Dieu et les paroles dites avec douceur?
12 Pourquoi ton cœur s’emporte-t-il? Et pourquoi tes yeux regardent-ils de travers?
13 C’est contre Dieu que tu tournes ta colère, et que tu fais sortir de ta bouche de tels discours!
14 Qu’est-ce qu’un mortel pour qu’il soit pur, et un fils de femme pour qu’il soit juste?
15 Voici, Dieu ne se fie pas à ses saints, et les cieux ne sont pas purs à ses yeux.
16 Combien plus est abominable et corrompu, l’homme qui boit l’iniquité comme l’eau!
17 Je t’instruirai, écoute-moi. Je te raconterai ce que j’ai vu,
18 Ce que les sages ont proclamé, ce qu’ils n’ont point caché, l’ayant tenu de leurs pères.
19 A eux seuls ce pays avait été donné, et l’étranger n’avait pas pénétré chez eux:
20 "Toute sa vie, le méchant est tourmenté, et un petit nombre d’années sont réservées au malfaiteur.
21 Des bruits effrayants remplissent ses oreilles; en pleine paix, le destructeur vient sur lui.
22 Il ne croit pas pouvoir sortir des ténèbres, et il se voit épié par l’épée;
23 Il court çà et là, cherchant son pain; il sait que le jour des ténèbres lui est préparé.
24 La détresse et l’angoisse l’épouvantent; elles l’assaillent comme un roi prêt au combat;
25 Parce qu’il a levé la main contre Dieu, et a bravé le Tout-Puissant:
26 Il a couru vers lui, avec audace, sous le dos épais de ses boucliers.
27 L’embonpoint avait couvert son visage, et la graisse s’était accumulée sur ses flancs;
28 C’est pourquoi il habite des villes détruites, des maisons désertes, tout près de n’être plus que des monceaux de pierres.
29 Il ne s’enrichira pas, et sa fortune ne subsistera pas, et ses propriétés ne s’étendront pas sur la terre.
30 Il ne pourra pas sortir des ténèbres; la flamme desséchera ses rejetons, et il s’en ira par le souffle de la bouche de Dieu.
31 Qu’il ne compte pas sur la vanité qui le séduit; car la vanité sera sa récompense.
32 Avant le temps, il prendra fin, et ses branches ne reverdiront point.
33 On arrachera ses fruits non mûrs, comme à une vigne; on jettera sa fleur, comme celle d’un olivier.
34 Car la famille de l’hypocrite est stérile, et le feu dévore les tentes de l’homme corrompu.
35 Il conçoit le tourment, et il enfante la peine; et son ventre prépare une déception. "
Elifas andra tal
1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Job 6:26, Hos 12:2. Ska en vis man tala så i vädret
och fylla sitt bröst
med östanvind?
3 Ska han försvara sin sak
med värdelöst tal,
med ord till ingen nytta?
4 Ja, du gör gudsfruktan om intet
och hindrar andakt inför Gud,
5 för din synd lägger orden i din mun
och du väljer listigt tal.
6 Job 18:7, Matt 12:37. Din egen mun dömer dig, inte jag,
dina egna läppar vittnar emot dig.
7 Job 38:4, Ords 8:25. Var du den första människa
som föddes?
Blev du till innan höjderna fanns?
8 Jes 40:13, Jer 23:18, Rom 11:34, 1 Kor 2:16. Var du åhörare i Guds hemliga råd?
Har du tagit visheten
för dig själv?
9 Job 12:3, 13:2. Vad vet du som vi inte vet?
Vad förstår du som vi inte förstår?
10 Job 32:7. Här hos oss finns
både gråhårsman och åldring,
mycket äldre än din far.
11 Är inte Guds tröst nog för dig,
de milda ord som talas till dig?
12 Varför leds du bort av ditt hjärta
och varför gnistrar dina ögon?
13 Du vänder din ande mot Gud
och öser ut ord ur din mun.
14 1 Kung 8:46, 2 Krön 6:36, Job 25:4f, Ps 14:2f, Ords 20:9, Pred 7:21, 1 Joh 1:8f. Vad är en människa,
att hon skulle vara ren,
att en av kvinna född
skulle vara rättfärdig?
15 Job 4:17f. Gud kan inte lita på sina heliga,
inför hans ögon
är inte himlarna rena,
16 hur mycket mindre då den
som är avskyvärd och fördärvad,
en människa
som dricker orättfärdighet
som vatten!
17 Lyssna, jag vill säga dig något,
det som jag sett vill jag berätta,
18 vad visa män fört vidare
från sina fäder och inte förtigit,
19 från dem som ensamma fick landet
utan att någon främling
trängde in bland dem:
20 Jes 48:22. Den gudlöse plågas av ångest
i alla sina dagar,
den våldsammes år är räknade.
21 3 Mos 26:36, 5 Mos 28:65, Job 18:11. Skräckröster ljuder i hans öron.
I hans trygghet kommer förhärjaren
över honom.
22 Han har inget hopp om räddning
ur mörkret,
svärdet är bestämt för honom.
23 Job 18:12, 30:3. Han irrar efter bröd
och undrar var det finns.
Han vet att mörkrets dag är nära.
24 Ångest och nöd skrämmer honom,
de slår ner honom
som en kung rustad till strid,
25 för han har lyft sin hand mot Gud
och förhäver sig
mot den Allsmäktige.
26 Med styv nacke
stormar han mot honom,
väl skyddad bakom sina sköldar.
27 Ps 73:7. Han har täckt sitt ansikte med fetma
och hans midja sväller av fett.
28 Han bosätter sig i ödelagda städer,
i hus där man inte kan bo,
som är bestämda till ruiner.
29 Han blir inte rik,
hans välstånd ska inte bestå,
hans skördar ska inte luta tungt
mot marken.
30 Job 4:9, 20:26, 31:12, Ps 55:24, Pred 9:12, Jes 11:4. Han kan inte fly undan mörkret,
hans knoppar ska förtorka
av hetta,
han ska förgås
genom Guds15:30GudsOrdagrant: "hans". muns ande.
31 Han ska inte lita till tomhet,
då bedrar han sig,
för tomhet blir hans lön.
32 Job 22:16, Ps 55:24, Pred 7:17, 9:12. I förtid ska hans mått bli fyllt,
och hans krona
ska inte grönska mer.
33 Han ska tappa sina omogna druvor
som en vinstock,
fälla sina blommor som ett olivträd,
34 för den gudlöses hus
blir ofruktsamt
och eld förtär de hus där mutor tas.
35 Job 4:8, Ps 7:15, Jes 59:4. De går havande med elände
och föder fördärv,
deras moderliv alstrar förvillelse.