Jeremias 18

1 Das Wort, welches an Jeremia vonseiten des HERRN erging, lautet also: 2 Mache dich auf und gehe in das Haus des Töpfers hinab, daselbst will ich dich meine Worte hören lassen! 3 Und ich ging in das Haus des Töpfers hinab und siehe, da machte er gerade eine Arbeit auf der Scheibe. 4 Das Gefäß, welches er aus Ton machte, mißlang dem Töpfer unter den Händen. Da fing er von neuem an und machte daraus ein anderes Gefäß, wie es in den Augen des Töpfers richtig war. 5 Da sprach der HERR zu mir: 6 Kann ich mit euch nicht tun wie dieser Töpfer, du Haus Israel? spricht der HERR. Siehe, wie der Ton in der Hand des Töpfers, also seid ihr in meiner Hand, Haus Israel! 7 Plötzlich rede ich wider ein Volk oder ein Königreich, dasselbe auszurotten, zu verderben und zugrunde zu richten; 8 kehrt aber jenes Volk, über welches ich geredet habe, von seiner Bosheit um, so lasse auch ich mich des Unglücks gereuen, das ich über sie zu bringen gedachte. 9 Ebenso plötzlich aber, wenn ich rede von einem Volk oder Königreich, es zu bauen oder zu pflanzen, 10 und jenes Volk übeltut vor mir und meiner Stimme nicht gehorcht, so lasse auch ich mich des Guten gereuen, das ich mir vorgenommen hatte, ihnen zu tun. 11 Darum sage nun den Männern Judas und den Einwohnern Jerusalems: So spricht der HERR: Sehet, ich bereite Unglück wider euch und nehme mir gegen euch etwas vor. Darum kehret um, ein jeder von seinem bösen Weg, und bessert eure Wege und eure Taten! 12 Aber sie sagen: «Daraus wird nichts, denn nach unsern Ratschlägen wollen wir wandeln und wollen ein jeder nach der Verstocktheit seines bösen Herzens handeln!» 13 Darum spricht der HERR also: Fraget doch unter den Heiden; wer hat dergleichen gehört? Gar abscheulich hat die Jungfrau Israel gehandelt. 14 Verläßt auch der Schnee des Libanon den Fels des Gefildes, oder versiegen die quellenden, kühlen, fließenden Wasser? Aber mein Volk hat meiner vergessen. 15 Sie haben den eiteln Götzen geräuchert und sind auf ihren Wegen, den ewigen Pfaden, gestrauchelt, um auf Steigen ungebahnter Wege zu wandeln, 16 um also ihr Land zum Entsetzen und ewigen Gespött zu machen, daß jeder Vorübergehende sich entsetzen und sein Haupt schütteln wird. 17 Wie durch den Ostwind will ich sie vor dem Feinde zerstreuen; den Rücken und nicht das Angesicht will ich ihnen zeigen am Tage ihres Unglücks! 18 Da sprachen sie: «Kommt, laßt uns wider Jeremia Anschläge ersinnen! Denn es wird weder das Gesetz dem Priester, noch der Rat dem Weisen, noch das Wort dem Propheten verlorengehen. Wohlan, laßt uns ihn mit der Zunge niederschlagen, daß wir auf keines seiner Worte merken müssen!» 19 Merke du auf mich, o HERR, und horche auf die Stimme meiner Widersacher! 20 Soll Gutes mit Bösem vergolten werden, da sie meiner Seele eine Grube gegraben haben? Gedenke, wie ich vor dir gestanden habe, zu ihrem Besten zu reden, um deinen Zorn von ihnen abzuwenden! 21 So übergib nun ihre Söhne dem Hunger und liefere sie dem Schwerte aus! Ihre Weiber sollen der Kinder beraubt und Witwen werden; ihre Männer sollen von der Pest getötet, ihre Jünglinge im Krieg mit dem Schwert erschlagen werden! 22 Wehgeschrei erhebe sich aus ihren Häusern, wenn du unversehens ein Kriegsheer über sie führen wirst; denn sie haben eine Grube gegraben, um mich zu fangen, und haben meinen Füßen Fallstricke gelegt. 23 Du aber weißt, o HERR, alle ihre Ratschläge, die sie gefaßt haben, um mich zu töten; decke ihre Missetat nicht zu, und tilge ihre Sünden nicht vor deinem Angesicht! Als Gestürzte laß sie vor deinem Angesicht liegen! Zur Zeit deines Zorns handle wider sie!

I krukmakarens hus

1 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 "Res dig och gå ner till krukmakarens*18:2krukmakarenHebr. josér betyder också "skapare" (jfr Jes 45:9). hus. Där ska jag låta dig höra mina ord." 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.

5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 *Jes 45:9, Rom 9:21. "Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus. 7 *Jer 1:10, 31:28. Ena gången talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 *Jer 26:19, Hes 18:21, 33:11, Joel 2:13, Jona 3:10. Men om folket som jag talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot dem.

9 En annan gång talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker bygga upp och plantera det. 10 *1 Mos 6:6, 1 Kung 11:11. Men om de då gör det som är ont i mina ögon och inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag skulle göra mot dem.

11 *2 Kung 17:13, Jer 7:3, 25:5, 35:15. Säg nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka för er och tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 *Jes 65:2, Jer 2:25, 7:24, 16:12, 44:16f. Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi tänker följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta."

Ett onaturligt avfall

13 *Jer 2:10, Hos 6:10. Därför säger Herren så:

Fråga bland hednafolken:

Vem har hört något sådant?

Hemska saker har hon gjort,

jungfrun Israel*18:13jungfrun IsraelHebr. betulá används om en ung flicka som bor hos sin far och står under hans överinseende (jfr 5 Mos 22:21)..

14 Försvinner Libanons snö*18:14Libanons snöSvårtolkad vers. Libanons högsta bergstoppar är i dag snötäckta nästan hela året.

från fältens klippor?

Sinar de friska vattnen

som flödar fjärran ifrån?

15 *Jer 2:32, 3:21, 6:16. Men mitt folk har glömt mig

och tänder rökelse åt avgudar,

som har fått dem på fall

på deras vägar,

de urgamla vägarna.

De slår in på obanade vägar

och stigar.

16 *Jer 19:8, 48:27. Så blir deras land öde

och ständigt utsatt för hån.

Alla som går förbi ska förundra sig

och skaka på huvudet.

17 Som en östanvind

ska jag skingra dem för fienden.

Jag ska vända ryggen åt dem

och inte ansiktet

på deras olyckas dag.

18 *Hes 7:26, Mal 2:7. Men de sade: "Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord."

Vädjan om Guds ingripande

19 Herre, lyssna på mig

och hör vad mina motståndare

säger.

20 *Ps 7:16, 9:16, 35:12, Ords 17:13, Rom 12:17. Ska gott få lönas med ont?

De har grävt en grop

för att ta mitt liv!

Tänk på hur jag har stått

inför ditt ansikte

och manat gott för dem

för att vända bort din vrede

från dem.

21 *Ps 63:11, 109:10f, Jer 20:4. Överlämna därför deras barn

åt svälten

och utlämna dem själva

åt svärdet,

så att deras hustrur

blir barnlösa och änkor,

deras män dödade av pesten

och deras unga män slagna

med svärd i striden.

22 Låt sorgerop höras från deras hus

när du plötsligt skickar rövarband

över dem,

för de grävde en grop

för att fånga mig

och lade ut snaror för mina fötter.

23 *Neh 4:5, Ps 5:11. Men du, Herre, känner

alla deras planer att döda mig.

Förlåt dem inte deras missgärning

och utplåna inte deras synd.

Låt dem komma på fall inför dig.

Grip in mot dem

på din vredes dag.