Jeremias 15

1 Und der HERR sprach zu mir: Wenn gleich Mose und Samuel vor mir stünden, so wollte ich doch mein Herz diesem Volk nicht zuwenden. Treibe sie fort von meinem Angesicht, sie sollen gehen! 2 Und wenn sie zu dir sagen: Wo sollen wir hingehen? so sage du ihnen: Der HERR antwortet euch also: Wer dem Tode verfallen ist, der gehe zum Tode; wer dem Schwerte, zum Schwerte; wer dem Hunger, zum Hunger; wer der Gefangenschaft, der gehe in die Gefangenschaft! 3 Denn ich will viererlei über sie bringen, spricht der HERR: Das Schwert soll sie erwürgen; die Hunde sollen sie herumschleifen; die Vögel des Himmels und die Tiere des Feldes sollen sie fressen und vertilgen! 4 Und ich will sie zur Mißhandlung hingeben allen Königreichen der Erde, wegen Manasse, des Sohnes Hiskias, des Königs in Juda, wegen dessen, was er getan hat zu Jerusalem. 5 Denn wer sollte sich deiner erbarmen, o Jerusalem? Und wer sollte dir Beileid bezeugen? Oder wer sollte bei dir einkehren, um sich nach deinem Wohlergehen zu erkundigen? 6 Du hast mich zurückgestoßen, spricht der HERR; du bist rückwärts gegangen; darum habe ich meine Hand wider dich ausgestreckt, dich zu verderben. Ich bin des Erbarmens müde geworden. 7 Darum habe ich sie mit der Wurfschaufel geworfelt in den Toren des Landes; ich habe mein Volk der Kinder beraubt, es umgebracht; denn von ihren eigenen Wegen kehrten sie nicht um. 8 Ihrer Witwen sind mehr geworden als des Sandes am Meer; ich habe über die Mutter der Jünglinge am hellen Mittag einen Verwüster gebracht, ich habe sie unversehens mit Angst und Schrecken überfallen. 9 Die, welche sieben Kinder geboren hat, ist verwelkt; sie hauchte ihre Seele aus; ihre Sonne ist noch bei Tage untergegangen; sie ist zuschanden und schamrot geworden. Was von ihnen übrig ist, will ich vor ihren Feinden dem Schwerte preisgeben, spricht der HERR. 10 O wehe mir, meine Mutter, daß du mich geboren hast, einen Mann, mit dem jedermann hadert und zankt im ganzen Land! Ich habe nichts ausgeliehen, und sie haben mir nichts entlehnt, und doch fluchen sie mir alle! 11 Der HERR antwortete: Wahrlich, ich will dich erhalten zum Besten! Wahrlich, ich will verschaffen, daß zur Zeit der Not und der Angst der Feind dich um Fürbitte angehen soll! 12 Kann man auch Eisen zerbrechen, Eisen vom Norden und Erz? 13 Deine Habe und deine Schätze will ich zur Beute geben ohne Entschädigung, und zwar um aller deiner Sünden willen und in allen deinen Grenzen. 14 Und ich mache dich zu Knechten deiner Feinde in einem Lande, das du nicht kennst; denn das Feuer, das durch meinen Zorn angezündet worden ist, wird über euch lodern! 15 HERR, du weißt es, so gedenke nun meiner; nimm dich meiner an und räche mich an meinen Verfolgern! Nach deiner Langmut raffe mich nicht hin; bedenke, daß ich um deinetwillen Schmach leide! 16 Fand ich deine Worte, so verschlang ich sie; deine Worte sind zur Freude und Wonne meines Herzens geworden, weil ich nach deinem Namen genannt bin, HERR, Gott der Heerscharen! 17 Ich saß nicht in scherzender Gesellschaft, um mich zu belustigen; aus Furcht vor deiner Hand saß ich allein; denn du hattest mich mit Entrüstung erfüllt. 18 Warum ist mein Schmerz dauernd geworden und meine Wunde tödlich, unheilbar? Willst du mir denn sein wie ein trügerischer Bach, wie Wasser, welches versiegt? 19 Darum spricht der HERR also: Wenn du umkehrst, so will ich dich wieder vor mein Angesicht treten lassen; und so du das Edle von Unedlen scheidest, sollst du sein wie mein Mund. Jene sollen sich zu dir wenden; du aber sollst dich nicht zu ihnen wenden! 20 Und ich will dich diesem Volke gegenüber zur festen, ehernen Mauer machen, daß, wenn sie wider dich streiten, sie dich nicht zu überwältigen vermögen; denn ich bin bei dir, um dich zu retten und zu befreien, spricht der HERR. 21 Und ich will dich erretten aus der Hand der Bösen und dich erlösen aus der Faust der Tyrannen.

Folket måste straffas

1 *2 Mos 32:11f, 4 Mos 14:13f, 1 Sam 7:9f, Ps 99:6, Hes 14:14f. Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel*15:1Mose och SamuelStora bedjare som bad om nåd för folket (2 Mos 32:30f, 4 Mos 14:11f, 1 Sam 7:8, 12:23). trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.

2 *Jer 43:11, Sak 11:9, Upp 13:10. Om de frågar dig: "Vart ska ni gå?" ska du svara dem: Så säger  Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen. 3 *3 Mos 26:16, 5 Mos 28:26, Jer 7:33. Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem. 4 *5 Mos 28:25, 2 Kung 21:11, 23:26, 24:3, 2 Krön 29:8, Jer 24:9. Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse*15:4ManasseUtövade våld, barnoffer och grov avgudadyrkan (se 2 Kung 21)., Hiskias son, har gjort i Jerusalem.

5 För vem har förbarmande

med dig, Jerusalem,

vem har medlidande med dig?

Vem tar en omväg för att fråga

hur det är med dig?

6 *2 Mos 32:12, 14, 5 Mos 32:15, Jes 1:4. Du har förkastat mig, säger Herren,

och vänt mig ryggen.

Därför har jag räckt ut min hand

mot dig för att förgöra dig.

Jag är trött på att hålla tillbaka.

7 Jag kastade dem med kastskovel*15:7kastskovelRensade ut agnarna från vetet (Matt 3:12 med not).

vid landets portar,

jag gjorde dem barnlösa,

jag förgjorde mitt folk –

men de vände inte om

från sina vägar.

8 Deras änkor blev fler inför mig

än sandkornen i havet.

Mödrarna till deras unga män

lät jag härjas av inkräktare

mitt på ljusa dagen.

Plötsligt lät jag ångest och skräck

drabba dem.

9 *1 Sam 2:5, Amos 8:9. Den som hade fött sju söner

svimmade och gav upp andan.

Hennes sol gick ner

medan det ännu var dag,

hon får blygas och skämmas.

De som är kvar av dem

ska jag överlämna

åt deras fienders svärd,

säger Herren.

Profetkallets vånda

10 *Job 3:1f, 11, 10:18, Jer 11:18f, 20:1f, 14, 26:7f, 38:6. "Ve mig, min mor,

att du fött mig,

en man som skapar strid

och osämja för hela landet!

Jag har inte lånat dem något

och de har inte gett lån till mig.

Ändå förbannar alla mig."

11 *Jer 21:1f, 37:3, 42:1f. Men Herren svarade: "Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?

13 *Ps 44:13, Jes 52:3f, Jer 17:3f. Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 *5 Mos 32:22f. Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er."

15 Herre, du förstår.

Tänk på mig

och ta hand om mig,

och ge mig hämnd

på mina förföljare.

Ryck inte bort mig,

du som är sen till vrede.

Tänk på hur jag hånas

för din skull.

16 *Ps 119:103, Hes 3:1f. Dina ord kom och jag åt dem,

ditt ord blev mitt hjärtas fröjd

och glädje,

för jag är uppkallad

efter ditt namn,

Herre Gud Sebaot.

17 *Jes 8:11, Jer 6:11, Hes 3:14. Jag har inte suttit tillsammans

med gycklare för att roa mig.

Eftersom din hand var över mig

satt jag ensam,

för du har fyllt mig med vrede.

18 *Job 6:15f, Mika 1:9, 14. Varför ska jag ständigt plågas,

och varför är mitt sår oläkbart?

Det vill inte läka.

Du har blivit för mig

som en sinande bäck,

som ett vatten

som ingen kan lita på.

19 Därför säger Herren så:

Om du vänder om

låter jag dig komma tillbaka,

och du ska få tjäna mig.

Om du skiljer det äkta

från det oäkta

ska du bli som min mun.

Folket ska vända tillbaka till dig,

men du ska inte vända tillbaka

till dem.

20 *Jer 1:8, 18f, 6:27, Hes 3:8f. Jag ska göra dig till en fast

kopparmur mot detta folk.

De ska strida mot dig,

men de kan inte besegra dig,

för jag är med dig

för att hjälpa dig och rädda dig,

säger Herren.

21 Jag ska rädda dig

ur de ondas våld

och befria dig

ur våldsmännens hand.