Jeremias 25

1 Das Wort, welches an Jeremia über das ganze Volk Juda erging im vierten Jahre Jojakims, des Sohnes Josias, des Königs von Juda, (das ist das erste Jahr Nebukadnezars, des Königs von Babel), 2 das der Prophet Jeremia an das ganze jüdische Volk und an alle Einwohner von Jerusalem richtete, indem er sprach: 3 Seit dem dreizehnten Jahr Josias, des Sohnes Amons, des Königs von Juda, bis zum heutigen Tage, diese dreiundzwanzig Jahre hindurch ist das Wort des HERRN an mich ergangen, und ich habe zu euch geredet, frühe und fleißig habe ich geredet, aber ihr habt nicht gehört. 4 Dazu hat der HERR alle seine Knechte, die Propheten, immer wieder zu euch gesandt, aber ihr wolltet nicht hören und neigtet eure Ohren nicht, auf das zu hören, was sie sagten: 5 Kehrt doch um ein jeder von seinem bösen Wege und von euren schlimmen Taten, damit ihr bleiben könnt in dem Lande, welches der HERR euch und euren Vätern gegeben hat, von Ewigkeit zu Ewigkeit! 6 Und wandelt nicht fremden Göttern nach, dienet ihnen nicht, verehret sie nicht und reizet mich nicht zum Zorn mit dem Werk eurer Hände, so will ich euch nichts Böses tun! 7 Aber ihr habt mir nicht gehorcht, spricht der HERR, sondern habt mich erzürnt durch eurer Hände Werk, euch selbst zum Schaden. 8 Darum spricht der HERR der Heerscharen also: 9 Weil ihr meinen Worten nicht gehorcht habt, siehe, so sende ich nach allen Geschlechtern des Nordens und hole sie herbei, auch nach meinem Knecht Nebukadnezar, dem König zu Babel, und lasse sie kommen über dieses Land und über alle seine Bewohner und über alle diese Völker ringsum, und ich will sie dem Bann preisgeben und sie zum Entsetzen und zum Gespött und zu ewigen Wüsteneien machen 10 und will daselbst verstummen lassen das Jubel und Freudengeschrei, die Stimme des Bräutigams und der Braut; keine Mühle soll mehr klappern und die Lampe nicht mehr leuchten; 11 und dieses ganze Land soll zur Wüste und zum Entsetzen werden, und diese Völker sollen dem babylonischen König dienen, siebzig Jahre lang. 12 Wenn dann die siebzig Jahre vollendet sind, so will ich am babylonischen König und an jenem Volk ihre Schuld heimsuchen, spricht der HERR, auch am Lande der Chaldäer, und will es zur ewigen Wüste machen. 13 Und ich will über jenes Land alle meine Worte bringen, welche ich wider dasselbe geredet habe, alles, was in diesem Buche geschrieben steht, was der Prophet Jeremia über alle Heiden geweissagt hat. 14 Denn auch sie werden in die Knechtschaft großer Völker und mächtiger Könige geraten, und ich will ihnen nach ihren Taten und nach den Werken ihrer Hände vergelten. 15 Denn also sprach der HERR, der Gott Israels, zu mir: Nimm diesen Kelch voll Glutwein aus meiner Hand und tränke damit alle Völker, zu welchen ich dich sende, 16 daß sie trinken und taumeln und voll werden vor dem Schwert, das ich unter sie sende! 17 Da nahm ich den Kelch aus der Hand des HERRN und tränkte damit alle Völker, zu welchen der HERR mich sandte, 18 nämlich Jerusalem und die Städte Judas, ihre Könige und ihre Fürsten, um sie zur Einöde, zum Entsetzen, zum Gespött und zum Fluch zu machen, wie sie es heute sind; 19 auch den Pharao, den König von Ägypten, samt seinen Knechten, seinen Fürsten und seinem ganzen Volk, 20 dazu das ganze Völkergemisch und alle Könige des Landes Uz und alle Könige des Philisterlandes, Askalon und Gaza, Ekron und den Überrest von Asdod; 21 Edom und Moab und die Kinder Ammon; 22 auch die Könige von Tyrus und alle Könige von Zidon, und die Könige der Inseln jenseits des Meeres; 23 Dedan, Thema und Bus und alle, die den Bart stutzen, 24 alle Könige Arabiens und alle Könige des Völkergemisches, die in der Wüste wohnen; 25 alle Könige von Simri und alle Könige von Elam samt allen Königen von Medien; 26 dazu alle Könige des Nordens, die nahen und die fernen, einen wie den andern, kurz, alle Könige der Erde, die auf dem Erdboden wohnen, und der König von Sesach soll nach ihnen trinken! 27 Und du sollst zu ihnen sagen: So spricht der HERR der Heerscharen, der Gott Israels: Trinket und werdet trunken und speiet aus und fallet also hin, ohne wieder aufzustehen vor dem Schwert, das ich unter euch senden werde! 28 Sollten sie sich aber weigern, den Kelch aus deiner Hand zu nehmen und daraus zu trinken, so sollst du zu ihnen sagen: So spricht der HERR der Heerscharen: Ihr müßt dennoch trinken! 29 Denn seht, bei der Stadt, die nach meinem Namen genannt ist, fange ich an, Übles zu tun, und ihr solltet ungestraft bleiben? Ihr sollt nicht ungestraft bleiben, sondern ich rufe das Schwert über alle Bewohner der Erde, spricht der HERR der Heerscharen. 30 Und du sollst ihnen alle diese Worte weissagen und zu ihnen sagen: Der HERR wird von der Höhe herab brüllen und von seiner heiligen Wohnung her seine Stimme erschallen lassen; er wird laut brüllen über seine Aue hin, ein Lied wie die Keltertreter wird er anstimmen über alle Bewohner der Erde. 31 Es dringt ein Lärm bis an die Enden der Erde; denn der HERR hat einen Rechtsstreit mit den Heiden, er hält Gericht mit allem Fleisch, die Gottlosen übergibt er dem Schwert, spricht der HERR. 32 So spricht der HERR der Heerscharen: Siehe, es geht Unglück aus von einem Volk zum andern, und ein gewaltiger Sturm erhebt sich von den Enden der Erde her, 33 und es werden an jenem Tage die Erschlagenen des HERRN daliegen von einem Ende der Erde bis zum andern; sie werden nicht beklagt, nicht gesammelt und nicht begraben werden; zu Dünger auf dem Lande sollen sie werden. 34 Heulet, ihr Hirten, und schreiet, wälzet euch in Asche, ihr Beherrscher der Herde! Denn nun ist eure Zeit da, daß man euch schlachte, und ihr sollt zerschmettert und hingeworfen werden wie kostbares Geschirr. 35 Da gibt es keine Zuflucht mehr für die Hirten und kein Entrinnen für die Beherrscher der Herde. 36 Man hört die Hirten schreien und die Beherrscher der Herde heulen, weil der HERR ihre Weide verwüstet hat, 37 und weil die Auen des Friedens verwüstet sind von der Zornglut des HERRN. 38 Er hat wie ein Löwe sein Dickicht verlassen, also, daß ihr Land zur Wüste geworden ist vor seinem grausamen Schwert und vor der Glut seines Zornes.

Profetia om sjuttioårig fångenskap

1 *Jer 1:2, 36:1, 46:2. Detta ord kom till Jeremia om hela Juda folk i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår, som var Babels kung Nebukadressars första regeringsår*25:1Nebukadressars första regeringsårÅr 605 f Kr, när han besegrade Egyptens armé vid Karkemish (kap 46) och tog över hela Mellanöstern (jfr Dan 1:1 med not).. 2 Detta är vad profeten Jeremia talade till hela Juda folk och Jerusalems alla invånare:

3 *Jer 1:2, 2 Krön 34:1f. Ända från Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår och till i dag, i tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har talat till er gång på gång, men ni har inte velat höra. 4 *2 Kung 17:13f, Jer 7:13, 25f, 26:5, 35:15, 44:4f.Herren har sänt er alla sina tjänare profeterna gång på gång, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra. 5 *Jer 18:11, 35:15, Hes 14:6, 18:30, Sak 1:4. De sade: "Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar! Då ska ni få bo kvar i landet som Herren har gett er och era fäder för all framtid. 6 *5 Mos 8:19, 2 Kung 17:35, Jes 3:9, Jer 7:6, 35:15. Följ inte andra gudar för att tjäna och tillbe dem, och väck inte min vrede med era händers verk. Då ska jag inte låta någon olycka drabba er." 7 *Jes 3:9, Jer 2:17, 32:30f. Men ni har inte lyssnat till mig, säger Herren, utan väckt min vrede med era händers verk till er egen olycka.

8 Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, 9 *Jer 1:15, 27:6, 28:14, 43:10. ska jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag ska skicka efter min tjänare Nebukadressar,*25:9min tjänare NebukadressarAnvänd för Guds dom (liksom Assur i Jes 10:5). Nebukadnessar erkände också själv till slut Guds överhöghet (Dan 3:28f, 4:31f). Babels kung. Och jag ska låta dem anfalla detta land och dem som bor här och alla hednafolken runt omkring. Jag ska viga dem åt förintelse, och de ska bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse. 10 *Jer 7:34, 16:9, 33:11, Upp 18:22f. Jag ska bland dem göra slut på jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, kvarnens buller och lampans ljus. 11 Hela detta land ska ödeläggas och förstöras, och dessa länder ska tjäna Babels kung i sjuttio år*25:11tjäna Babels kung i sjuttio årKanske räknat från ca 609 f Kr, då Nebukadnessars far Nabopolassar krossade Assyriens sista motståndsfäste (jfr 2 Kung 23:29 med not) och fick makten i regionen, till 539 f Kr då perserna intog Babel (Dan 5, Esra 1)..

12 *2 Krön 36:21f, Esra 1:1, Jer 29:10, Dan 9:2, Sak 1:12. Men när sjuttio år har gått ska jag straffa Babels kung och folket där för deras missgärning, säger Herren, och kaldeernas land ska jag göra till en ödemark för all framtid. 13 Jag ska låta alla de ord som jag talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk. 14 Också dem ska mäktiga folk och stora kungar lägga under sig, och jag ska ge dem efter deras gärningar och deras händers verk.

Guds dom över folken

15 *Jer 48:26, 51:7, Upp 14:10, 16:19. För så sade Herren, Israels Gud, till mig: "Ta denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla hednafolk dit jag sänder dig dricka av den. 16 De ska dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag ska sända bland dem."

17 Och jag tog bägaren ur Herrens hand och gav åt alla folk*25:17fgav åt alla folkDe uppräknade områdena (18-25) härjades alla av Nebukadnessar. De låg i Negev och Gaza (20), Jordanien (21), Libanon och Cypern (21-22), norra Arabien (23-24) och Iran (25). dit Herren sände mig att dricka. 18 Det var Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett, 19 *Jer 46:2f. sedan farao, Egyptens kung, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk 20 *Jer 47:1f. och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Ashkelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Ashdod, 21 *Jer 48:1f, 49:1f, 7f. vidare Edom, Moab och ammoniterna och alla kungar i Tyrus, 22 *Jes 23:1f, Jer 9:26. alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet, 23 dessutom Dedan, Tema, Bus och alla som har kantklippt hår, 24 alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen 25 samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien, 26 *Jer 51:41, Hab 2:15f. och alla kungar i landet i norr – både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre – och alla andra riken i världen över jordens yta. Och Sheshaks*25:26Sheshakär ett kryptogram för Babel. Det hebreiska alfabetets första bokstav ersätts med den sista, den andra med den näst sista osv. kung ska dricka efter dem.

27 *Jer 51:7, Hes 21:4f. Du ska säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller utan att kunna resa er, på grund av det svärd som jag ska sända bland er. 28 Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! 29 *Ords 11:31, Jer 49:12, Hes 9:6, 1 Petr 4:17. För se, jag ska börja straffdomen med den stad som är uppkallad efter mitt namn. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni ska inte bli ostraffade, utan jag ska kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger Herren Sebaot.

30 *Jes 16:9f, Jer 51:14, 48:33, Joel 3:16, Amos 1:2. Allt detta ska du profetera för dem och säga till dem:

Herren ryter från höjden,

han höjer sin röst

från sin heliga boning.

Han ryter högt över sitt land

och höjer skörderop

som en vintrampare

över jordens alla invånare.

31 *Jes 34:2, Hes 20:35f. Larmet hörs till jordens ände,

för Herren går till rätta

med hednafolken,

han ska döma allt kött.

De ogudaktiga överlämnar han

åt svärdet, säger Herren.

32 Så säger Herren Sebaot:

Se, en ofärd går ut

från folk till folk

och en väldig storm stiger upp

från jordens yttersta ände.

33 *Jes 66:16, Jer 8:2, 9:22, 16:4. De som blir slagna av Herren

på den dagen

ska ligga från jordens ena ände

till den andra.

Man ska inte hålla dödsklagan

efter dem,

inte samla upp och begrava dem,

utan de ska bli gödsel på marken.

34 Jämra er, ni herdar, och klaga!

Vältra er på marken,

ni ledare för hjorden,

för tiden är inne

då ni ska slaktas.

Ni ska skingras

och falla som ett fint kärl.*25:34ett fint kärlAndra handskrifter (Septuaginta): "fina baggar".

35 *Job 11:20, Amos 2:14. Ingen tillflykt finns för herdarna,

ingen möjlighet att komma undan

för hjordens ledare.

36 Hör herdarna ropa

och ledarna för hjorden jämra sig,

för Herren ödelägger

deras betesmark

37 och de fridfulla ängarna förstörs

på grund av Herrens

brinnande vrede.

38 Likt ett ungt lejon

drar han ut ur sitt snår.

Deras land blir en ödemark

på grund av förtryckarens svärd

och hans brinnande vrede.