Jeremias 9

1 (08-23) O daß mein Haupt zu Wasser würde und mein Auge zum Tränenquell, so würde ich Tag und Nacht die Erschlagenen der Tochter meines Volkes beweinen! 2 (09-1) O daß ich in der Wüste eine Wandererherberge hätte, daß ich mein Volk verlassen und von ihm wegziehen könnte! Denn sie sind alle Ehebrecher und ein treuloser Haufe. 3 (09-2) Sie haben ihre Zunge wie einen Bogen gespannt; mit Lügen und nicht durch Wahrheit sind sie mächtig geworden auf Erden; denn von einer Bosheit gehen sie zur andern über, mich aber kennen sie nicht! spricht der HERR. 4 (09-3) Ein jeder hüte sich vor seinem Nächsten, und keiner traue seinem Bruder! Denn jeder Bruder übt Hinterlist, und jeder Nachbar geht als Verleumder umher. 5 (09-4) Einer betrügt den andern, und die Wahrheit reden sie nicht; sie haben ihre Zungen ans Lügen gewöhnt; sie ermüden sich mit Unrechttun. 6 (09-5) Deine Wohnung ist mitten in Arglist; aus Arglist wollen sie mich nicht kennen, spricht der HERR. 7 (09-6) Darum spricht der HERR der Heerscharen also: Siehe, ich will sie schmelzen und läutern; denn wie sollte ich anders handeln wegen der Bosheit der Tochter meines Volkes? 8 (09-7) Ihre Zunge ist ein tödlicher Pfeil, Lügen redet sie: mit dem Munde redet man freundlich mit seinem Nächsten, aber im Herzen legt man ihm einen Hinterhalt. 9 (09-8) Sollte ich sie um dergleichen Dinge willen nicht strafen? spricht der HERR. Und sollte sich meine Seele an einem solchen Volke nicht rächen? 10 (09-9) Auf den Bergen will ich ein Weinen und Klagen anheben und auf den Auen der Wüste ein Trauerlied anstimmen, weil sie so gar verbrannt sind, daß niemand mehr sie durchwandert; man hört das Blöken der Herde nicht mehr; die Vögel des Himmels und das Vieh sind entflohen, hinweggezogen. 11 (09-10) Ich will Jerusalem zu einem Steinhaufen machen, zu einer Wohnung für Schakale, und die Städte Judas will ich so wüste machen, daß niemand mehr darin wohnt. 12 (09-11) Wer ist so weise, daß er dies erkenne? Und zu wem hat der Mund des HERRN geredet, daß er es kundtue, weshalb das Land zugrunde geht und warum es verbrannt ist gleich einer Wüste, die niemand durchwandert? 13 (09-12) Und der HERR spricht: Darum, weil sie mein Gesetz verlassen, das ich ihnen gegeben, und meiner Stimme nicht gehorcht haben und nicht darnach lebten, 14 (09-13) sondern dem Starrsinn ihres Herzens und den Baalen nachgelaufen sind, wie ihre Väter sie gelehrt haben. 15 (09-14) Darum spricht der HERR der Heerscharen, der Gott Israels, also: Siehe, ich will dieses Volk mit Wermut speisen und sie mit Giftwasser tränken; 16 (09-15) und ich will sie unter die Völker zerstreuen, welche weder sie noch ihre Väter gekannt haben, und will ein Schwert hinter ihnen herschicken, bis ich sie aufgerieben habe. 17 (09-16) So spricht der HERR der Heerscharen: Merkt auf und ruft die Klageweiber herbei und laßt sie kommen und schickt nach weisen Frauen, 18 (09-17) daß sie herkommen und eilends über uns ein Trauerlied singen, daß Tränen aus unsern Augen rinnen und Wasser aus unsern Wimpern fließe. 19 (09-18) Denn man hört ein klägliches Geschrei von Zion: «Wie sind wir so verwüstet! Wie sind wir so jämmerlich geschändet! Denn wir mußten unser Land verlassen; denn sie haben unsere Wohnungen niedergerissen!» 20 (09-19) So hört nun, ihr Frauen, das Wort des HERRN, und fasset zu Ohren das Wort seines Mundes, und lehrt eure Töchter Klagelieder und eine jede ihre Nachbarin den Trauergesang. 21 (09-20) Denn der Tod ist durch unsere Fenster hereingestiegen; er ist in unsere Paläste gekommen, um die Kinder von der Straße und die jungen Männer von den Plätzen wegzuraffen. 22 (09-21) Sage: So spricht der HERR: Die Leichname der Menschen werden fallen wie Dünger auf dem Felde und wie Garben hinter dem Schnitter, die niemand sammelt. 23 (09-22) So spricht der HERR: Der Weise rühme sich nicht seiner Weisheit, der Starke rühme sich nicht seiner Stärke, der Reiche rühme sich nicht seines Reichtums; 24 (09-23) sondern wer sich rühmen will, der rühme sich dessen, daß er Einsicht habe und mich erkenne, daß ich der HERR bin, der Barmherzigkeit, Recht und Gerechtigkeit übt auf Erden! Denn an solchem habe ich Wohlgefallen, spricht der HERR. 25 (09-24) Siehe, es kommen Tage, spricht der HERR, daß ich heimsuchen werde alle, die, obgleich beschnitten, doch unbeschnitten sind: 26 (09-25) die Ägypter, die Juden, die Edomiter, die Ammoniter, die Moabiter und alle mit abgestutztem Haar, die in der Wüste wohnen; denn alle Heiden sind unbeschnitten, das ganze Haus Israel aber hat ein unbeschnittenes Herz.

Klagan över folkets ogudaktighet

1 *Jes 22:4, Jer 4:19, 13:17, 14:17, Klag 1:16, 2:18. O, att mitt huvud

vore en vattenbrunn

och mina ögon en källa av tårar!

Då skulle jag gråta dag och natt

över de slagna

hos dottern mitt folk.

2 *Ps 55:7f. O, att jag hade en viloplats i öknen,

så att jag kunde lämna mitt folk

och gå bort från dem,

för de är alla äktenskapsbrytare,

en samling trolösa.

3 *Ps 64:4, Jes 59:4, Jer 5:27f. De spänner sin tunga som en pilbåge,

lögn och inte sanning

härskar i landet.

De går från illdåd till illdåd,

mig vill de inte veta av,

säger Herren.

4 *Jer 12:6, Mika 7:5f, Matt 10:35f. Var och en ska vara på sin vakt

för sin vän,

ingen kan lita

ens på sin bror,

för varje bror är en listig bedragare*9:4bedragarePå hebreiska "Jakob" (se 1 Mos 25:26 med not).

och varje vän går med förtal.

5 *Ps 52:4f, Mika 6:11f. Var och en sviker sin vän,

ingen talar sanning.

De lär sina tungor att tala lögn,

de tröttar ut sig med att göra illa.

6 Du bor mitt ibland svek,

i sin svekfullhet vill de inte

veta av mig, säger Herren.

7 *Jes 48:10, Mal 3:3. Därför säger Herren Sebaot så:

Se, jag smälter dem

och prövar dem,

för vad annat kan jag göra

med dottern mitt folk?

8 *Jer 5:26, Ps 12:2, 28:3, 55:22, 62:5. Deras tunga är en mördande pil,

deras mun talar svek.

De talar vänligt till sin nästa,

men i hjärtat lägger de fällor

för honom.

9 *Jes 1:24, Jer 5:9, 29. Skulle jag inte straffa dem för sådant?

säger Herren.

Skulle jag inte hämnas

på ett sådant folk som detta?

10 *Jer 4:25, 29, 12:4, Hos 4:3. Jag vill gråta och sjunga sorgesång

över bergen,

jag vill höja sorgesång

över betesmarkerna i öknen,

för de är förbrända,

ingen går fram där mer,

och inga läten av boskap

hörs längre.

Både himlens fåglar

och de vilda djuren har flytt,

de är alla borta.

11 *Ps 79:1, Jes 34:13f, Jer 10:22, 26:18, Mika 3:12. Jag ska göra Jerusalem

till ett stenröse,

till en boning för schakaler,

och Juda städer till en ödemark

där ingen bor.

12 *Ps 107:43, Hos 14:10. Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?

13 Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 *Dom 6:25, Jes 65:2, Jer 3:17, 7:24. utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.

15 *Jer 8:14, 23:15, 25:15. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 *3 Mos 26:33, 5 Mos 28:64, Jer 13:24, Hes 5:12. Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.

Nöden vid Jerusalems undergång

17 *2 Krön 35:25, Amos 5:16. Så säger Herren Sebaot:

Se er om och kalla på gråterskor*9:17gråterskorYrkeskvinnor som anlitades vid begravningar.

så att de kommer,

sänd efter kunniga kvinnor,

låt dem komma.

18 Låt dem snabbt stämma upp

en sorgesång över oss,

så att våra ögon rinner av tårar

och vattnet strömmar

från våra ögonlock,

19 för sorgesång hörs från Sion:

"Vilken förödelse

som har drabbat oss!

Vi skäms djupt,

vi måste lämna landet,

för de har rivit våra hem."

20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,

öppna era öron

för ordet från hans mun.

Lär era döttrar sorgesång,

lär varandra klagosång,

21 för döden stiger in

genom våra fönster

och kommer in i våra palats.

Den rycker bort barnen från gatan

och de unga männen från torgen.

22 *Ps 83:11, Jer 8:2, 16:4, 25:33. Säg: Så säger Herren:

Människornas döda kroppar

ligger som gödsel på marken,

som kärvar efter skördemannen,

och ingen samlar upp dem.

23 Så säger Herren:

Den vise ska inte berömma sig

av sin vishet,

den starke inte av sin styrka

och den rike inte av sin rikedom.

24 *1 Kor 1:31, 2 Kor 10:17. Den som vill berömma sig,

han ska berömma sig av

att han har insikt och känner mig:

Att jag är Herren,

som verkar med nåd,

rätt och rättfärdighet på jorden,

för i det har jag min glädje,

säger Herren.*9:24 Citeras av Paulus i 1 Kor 1:31 och 2 Kor 10:17.

25 *Jer 25:17f, Rom 2:25. Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla omskurna*9:25omskurna … oomskurnaFör grannfolken var omskärelsen inte ett förbundstecken (se not till 1 Mos 17:10). som ändå är oomskurna: 26 *3 Mos 19:27, 5 Mos 30:6, Jer 4:4, 25:23, 49:32, Apg 7:51, Rom 2:28. Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. För hednafolken är alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.