1 So sprach der HERR: Gehe hinab ins Haus des Königs von Juda und rede daselbst diese Worte: 2 Höre das Wort des HERRN, du König von Juda, der du auf dem Thron Davids sitzest, du samt deinen Knechten und deinem Volk, die zu diesen Toren eingehen! 3 So spricht der HERR: Schaffet Recht und Gerechtigkeit; errettet den Beraubten aus der Hand des Unterdrückers; den Fremdling, die Waise und die Witwe bedrückt und vergewaltigt nicht, vergießet kein unschuldiges Blut an diesem Ort! 4 Denn so gewiß ihr dieses Wort befolget, so sollen durch die Tore dieses Hauses Könige einziehen, die auf dem Throne Davids sitzen, reitend auf Wagen und Rossen, sie und ihre Knechte und ihr Volk. 5 Wenn ihr aber diesen Worten nicht gehorcht, so schwöre ich bei mir selbst, spricht der HERR, daß dieses Haus zur Ruine werden soll! 6 Denn also spricht der HERR über das Haus des Königs von Juda: Gilead gleich giltst du mir, einem Gipfel des Libanon; gewiß will ich dich zur Wüste machen, zu einer unbewohnten Stadt! 7 Ich habe Verderber wider dich geweiht, einen jeden mit seinen Waffen; die werden deine auserlesenen Zedern abhauen und ins Feuer werfen. 8 Und es werden viele Heiden an dieser Stadt vorüberziehen und einer zum andern sagen: Warum hat der HERR dieser großen Stadt also getan? 9 Und man wird antworten: Weil sie den Bund des HERRN, ihres Gottes, verlassen und andere Götter angebetet und ihnen gedient haben! 10 Beweinet nicht den Verstorbenen und beklaget ihn nicht! Beweinet vielmehr den, der hinwegzieht; denn er kehrt nicht wieder und sieht sein Vaterland nicht mehr! 11 Denn also spricht der HERR von Sallum, dem Sohne Josias, des Königs von Juda, der anstelle seines Vaters Josia regierte und von diesem Orte weggezogen ist: Er wird nicht mehr hierher zurückkehren, 12 sondern an dem Ort, dahin man ihn gefangen geführt hat, soll er sterben und dieses Land nicht wiedersehen! 13 Wehe dem, der sein Haus mit Unrecht baut und sein Söller mit Ungerechtigkeit, der seinen Nächsten umsonst arbeiten läßt und ihm den Lohn nicht gibt, der da spricht: 14 «Ich will mir ein geräumiges Haus und luftige Söller bauen», und sich viele Fenster darein macht, sie mit Zedern täfelt und mit roter Farbe anstreicht! 15 Bist du damit König, daß du dich im Bau von Zedernpalästen hervortun kannst? Hat nicht dein Vater auch gegessen und getrunken und doch Recht und Gerechtigkeit geübt? Damals stand es gut mit ihm. 16 Ja, wenn man den Bedrängten und Armen zum Recht verhilft, dann steht es gut; heißt solches nicht, mich erkennen? spricht der HERR. 17 Aber deine Augen und dein Herz sind auf nichts anderes als auf deinen Gewinn aus und auf das Vergießen unschuldigen Blutes und auf Bedrückung und Mißhandlung, sie auszuüben. 18 Darum spricht der HERR also wider Jojakim, den Sohn Josias, den König von Juda: Man wird nicht um ihn klagen: «Ach, mein Bruder!» oder «ach, meine Schwester!» Man wird auch nicht um ihn klagen: «Ach, mein Herr!» oder «ach, seine Majestät!», 19 sondern er soll wie ein Esel begraben werden, indem man ihn fortschleift und hinwirft, fern von den Toren Jerusalems! 20 Steige auf den Libanon und schreie; erhebe deine Stimme in Basan und schreie vom Abarim herunter; denn alle deine Liebhaber sind zerschmettert! 21 Ich habe zu dir geredet, als es dir noch wohl ging; aber du sprachst: Ich mag nicht hören! Das war deine Art von deiner Jugend an, daß du nicht auf meine Stimme horchtest. 22 Der Sturmwind wird alle deine Hirten weiden, und deine Liebhaber müssen in die Gefangenschaft wandern; denn dann wirst du zuschanden werden und dich schämen müssen ob aller deiner Bosheit. 23 Die du jetzt auf dem Libanon wohnst und auf Zedernbäumen nistest, wie wirst du stöhnen, wenn dich Wehen ankommen werden, Krämpfe wie eine, die gebären soll! 24 So wahr ich lebe, spricht der HERR, wenn gleich Konja, der Sohn Jojakims, der König von Juda, ein Siegelring an meiner Hand wäre, so wollte ich dich doch davon abreißen. 25 Und ich will dich in die Hand derer geben, die nach deinem Leben trachten, in die Hand derer, vor welchen du dich fürchtest, und in die Hand Nebukadnezars, des Königs zu Babel, und in die Hand der Chaldäer; 26 und ich will dich samt deiner Mutter, die dich geboren hat, in ein fremdes Land schleudern, darin ihr nicht geboren seid, und daselbst sollt ihr sterben! 27 Aber in das Land, dahin sie zurückzukehren verlangen, sollen sie nicht wieder kommen! 28 Ist dieser Mann, dieser Konja, nicht ein verworfenes, zerschmissenes Gefäß? Ist er nicht ein Geschirr, an dem man kein Gefallen findet? Warum würde er sonst samt seinem Samen weggeschleudert und hingeworfen in ein Land, das ihnen unbekannt ist? 29 O Land, Land, Land, höre des HERRN Wort! 30 So spricht der HERR: Schreibet diesen Mann ein als einen Verlassenen, als einen Menschen, dem es sein Leben lang nicht gelingen wird; ja, es soll keinem seiner Nachkommen gelingen, auf den Thron Davids zu kommen und wiederum über Juda zu herrschen!
Budskapet till Juda kungar
1 Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord 2 Jer 17:20. och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3 2 Mos 22:21f, 3 Mos 19:33, 5 Mos 10:19, Jer 7:5f, 21:12. Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och bruka inte våld mot dem. Spill inte oskyldigt blod på denna plats!
4 Jer 17:25. För om ni verkligen handlar efter detta ord, ska kungar som sitter på Davids tron dra in genom portarna till detta hus med vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. 5 Men om ni inte hör dessa ord svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus ska läggas i ruiner.
6 För så säger Herren
om Juda kungahus:
Du är som Gilead för mig,
som Libanons topp.
Men jag ska sannerligen
göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7 Jag ska inviga fördärvare mot dig,
var och en med sina vapen,
och de ska hugga ner
dina ståtliga cedrar22:7dina ståtliga cedrarDyrbart träslag i kungens palats (1 Kung 7:2f).
och kasta dem i elden.
8 5 Mos 29:24, 1 Kung 9:8f, 2 Krön 7:21f, Jer 16:10f. Många hednafolk ska gå förbi denna stad och fråga varandra: "Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?" 9 Man ska då svara: "Därför att de övergav förbundet med Herren sin Gud och tillbad andra gudar och tjänade dem."
Guds dom över Shallum (Joahas)
10 Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över honom
som vandrar bort,
för han ska aldrig mer
komma tillbaka
och se det land där han föddes.
11 2 Kung 23:30. För så säger Herren om Josias son Shallum22:11ShallumKallades också Joahas. Var kung under tre månader år 609 f Kr tills han fängslades av farao Neko (2 Kung 23:33), som också hade dödat hans far Josia (2 Kung 23:29)., Juda kung som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han ska aldrig mer komma tillbaka hit. 12 Han ska dö på den plats dit han förts i fångenskap, och aldrig mer återse detta land.
Guds dom över Jojakim
13 3 Mos 19:13, 5 Mos 24:14f, Jer 17:11, Hab 2:9, Jak 5:4. Ve den som bygger sitt hus
med orätt
och sina salar
med orättfärdighet,
som låter sin nästa arbeta
för ingenting
och inte ger honom hans lön.
14 Ve den som säger:
"Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar"
och gör sig stora fönster,
klär huset med cederträ22:14cederträDyrbart doftrikt trä från Libanons berg (jfr 1 Kung 7).
och målar det rött med dyrbar färg!
15 2 Kung 22:2, Pred 3:13, 5:18, Jer 42:6. Är det att vara kung,
att tävla med cederträ?
Din far åt och drack,
men han utövade rätt
och rättfärdighet,
och då gick det honom väl.
16 Han skaffade rätt
åt den bedrövade och den fattige,
och då gick allt väl.
Är inte det att känna mig?
säger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjärta
ser bara efter egen vinning
och att spilla oskyldigt blod,
att utöva förtryck och våld.
18 1 Kung 13:30, Jer 34:5. Därför säger Herren så om Jojakim22:18JojakimKung i Juda 609-598 f Kr, son till den fromme Josia (vers 15). Se 2 Kung 23:34f., Josias son, Juda kung:
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
"O, min broder! O, min syster!"
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
"O, herre! O, hur ståtlig han var!"
19 2 Krön 36:6, Jes 14:19f, Jer 36:30. Som man begraver en åsna
ska han begravas.
Han ska släpas bort och kastas ut,
långt utanför Jerusalems portar.
Jerusalems öde
20 5 Mos 32:49. Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan
och ropa från Abarim22:20Libanon … Bashan … AbarimBergsområden i utkanten av Israel (norr, nordost och sydost).,
för alla dina älskare är krossade.
21 Jer 3:25, 6:16f. Jag talade till dig
när det gick dig väl,
men du sade:
"Jag vill inte lyssna."
Sådan har du varit
ända från din ungdom,
du har inte velat lyssna
till min röst.
22 Alla dina herdar
ska vallas av vinden,
och dina älskare
ska gå i fångenskap.
Då ska du vara skamsen
och förödmjukad
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på Libanon
och har ditt näste i cedrarna,
hur ska du inte jämra dig
när värkarna drabbar dig
och ångest
som hos en födande kvinna!
Guds dom över Konja
24 2 Kung 24:6, Höga V 8:6, Hagg 2:24. Så sant jag lever, säger Herren: Även om du Konja22:24KonjaKortform för Jekonja eller Jojakin, kung under belägringen dec 598 till mars 597 f Kr då han fördes bort av Nebukadnessar (2 Kung 24:8f)., Jojakims son, Juda kung, vore en signetring22:24signetringPersonlig stämpel för att signera (jfr Est 3:10, 8:2, Hagg 2:24). på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. 25 Jer 21:7, 34:20. Jag ska överlämna dig till dem som vill ta ditt liv och som du är rädd för, nämligen Babels kung Nebukadressar och kaldeerna. 26 2 Kung 24:12, 15. Jag ska slunga bort dig och din mor som har fött dig till ett annat land där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27 De ska inte få komma tillbaka till det land dit de längtar att återvända.
28 Jer 17:4, Hos 8:8. Är då denne Konja ett föraktat, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har han och hans avkomlingar slungats ut och kastats bort till ett land som de inte känner? 29 O land, land, land, hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: Skriv upp den mannen som barnlös, som en man som inte lyckas under sin livstid. För ingen av hans avkomlingar ska lyckas sitta på Davids tron och råda över Juda i framtiden.