Jó 3

1 Darnach tat Hiob seinen Mund auf und verfluchte den Tag seiner Geburt. 2 Hiob hob an und sprach: 3 Verloren gehe der Tag, da ich geboren bin, die Nacht, da es hieß: Ein Knabe ist gezeugt! 4 Verfinstert werde dieser Tag; Gott in der Höhe frage nicht nach ihm, und niemals falle ein Lichtstrahl darauf! 5 Finsternis und Todesschatten nehme ihn ein, Gewölk umhülle ihn und überfalle diesen trüben Tag! 6 Und jene Nacht; Das Dunkel raffe sie weg, sie freue sich in des Jahres Tagen nie und komme nicht in die Zahl der Monde. 7 Ja, jene Nacht sei unfruchtbar, kein Jubel ertöne in ihr! 8 Die, so den Tagen Böses losen und imstande sind, den Drachen aufzuwecken, sollen sie verfluchen. 9 Verfinstert müssen ihrer Dämmerung Sterne sein, sie warte auf Licht und es bleibe aus; sie schaue auch die Wimpern der Morgenröte nicht! 10 Weil sie den Mutterleib mir nicht verschloß und den Jammer nicht vor meinen Augen verbarg. 11 Warum starb ich nicht gleich bei der Geburt und kam nicht um, sobald ich aus Mutterschoße ging? 12 Warum kamen mir Knie entgegen und wozu Brüste, daß ich sog? 13 Denn jetzt läge ich da und wäre stille; wäre ich entschlafen, so hätte ich nun Ruhe 14 mit Königen und Landesräten, die sich Steinhaufen erbaut haben, 15 oder mit Fürsten, reich an Gold, die in ihren Häusern Silber häuften. 16 Oder wäre ich gar niemals dagewesen, wie eine verborgene Fehlgeburt, den Kindlein gleich, die nie das Licht gesehen haben! 17 Dort hört der Frevler Toben auf, dort finden die Erschöpften Ruh; 18 alle Gefangenen sind dort in Frieden, sie hören die Stimme des Treibers nicht mehr; 19 Kleine und Große sind daselbst, und der Knecht ist frei von seinem Herrn! 20 Warum läßt er Lebensmüde noch die Sonne sehen und zwingt er betrübte Seelen noch zu leben? 21 die auf den Tod harren, und er kommt nicht, die nach ihm graben, mehr als nach Schätzen; 22 die sich freuen würden und jubelten, die frohlockten, wenn sie ein Grab fänden. 23 [Was soll das Leben] dem Manne, dem sein Weg verborgen ist, den Gott rings umzäunt hat? 24 Denn statt zu essen, seufze ich, und meine Klage ergießt sich wie ein Wasserstrom. 25 Denn was ich gefürchtet habe, das ist über mich gekommen, und wovor mir graute, das hat mich getroffen. 26 Ich kann nicht ruhen und nicht rasten, und kaum habe ich mich erholt, so kommt ein neuer Sturm über mich.

Jobs första tal:

1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:

3 *Jer 15:10, 20:14f. Låt dagen då jag föddes

bli utplånad,

och natten som sade:

"En pojke är född."

4 Låt den dagen vändas i mörker,

må Gud i höjden

inte fråga efter den

och inget dagsljus lysa över den.

5 Låt mörker och dödsskugga

återkräva den

och molnen sänka sig

över den.

Låt mörker slå den med skräck

under dagen.

6 Låt den natten gripas

av tjockaste mörker,

låt den inte räknas

bland årets dagar

eller få rum i månadernas krets.

7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,

låt inget jubel höras under den.

8 *Jer 27:1. Låt dem som besvärjer dagar

förbanna den,

de som kan mana fram*3:8besvärjer dagar … kan mana framAnnan översättning: "förbannar dagar … är redo att väcka". I hednisk vidskepelse ansågs vissa dagar mindre lyckosamma än andra. Leviatan*3:8LeviatanSe not till 40:20..

9 Låt dess stjärnor förmörkas

innan dagen gryr,

låt den förgäves vänta efter ljus,

låt den aldrig få se

gryningens strålar,

10 för den stängde inte dörrarna

till min moders liv

och dolde inte olyckan

för mina ögon.

11 *Job 10:18f, Pred 4:2. Varför fick jag inte dö vid födseln,

förgås när jag kom

ur min moders liv?

12 Varför fanns knän

som tog emot mig,

varför bröst där jag fick dia?

13 Då hade jag legat i ro,

jag hade sovit och vilat

14 tillsammans med kungar

och jordens rådsherrar

som byggde sig palatslika gravar,

15 eller med furstar som ägde guld

och fyllde sina hus med silver.

16 *Ps 58:9, 139:16, Pred 6:3. Eller varför blev jag inte nergrävd

som ett dödfött foster,

som ett barn

som aldrig såg ljuset?

17 *Jes 57:2, Upp 14:13. Där rasar inte de gudlösa längre,

där vilar de som uttömt sin kraft.

18 Där har alla fångar fått ro,

de hör inte slavdrivarens röst.

19 Små och stora är där lika,

och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige

och liv åt plågade själar,

21 *Upp 9:6. som längtar efter döden

utan att den kommer

och söker den mer än någon skatt,

22 som gläds i jubel och fröjdar sig

när de finner sin grav?

23 *Job 19:8. Varför ges liv

åt en man vars väg är dold,

åt den som är instängd av Gud?

24 *Ps 42:4, 80:6, 102:10. Suckar har blivit mitt dagliga bröd,

mina sorgerop strömmar

som vatten,

25 för det jag var rädd för

har drabbat mig,

det jag fasade för kommer över mig.

26 *Job 7:13f. Jag får ingen rast,

ingen ro, ingen vila,

ångest kommer över mig.