Jó 5

1 Rufe doch! Ist einer, der dir antwortet? Und an welchen von den Heiligen willst du dich wenden? 2 Denn den Toren erwürgt der Zorn, und den Einfältigen tötet der Eifer. 3 Ich selbst habe einen Toren gesehen, der Wurzel schlug; sobald ich aber sein Gehöft verfluchte, 4 waren seine Söhne vom Glück verlassen und wurden unterdrückt im Tore, und niemand rettete sie; 5 seine Ernte fraß der Hungrige und nahm sie ihm aus den Dornen heraus, und sein Vermögen schnappten die Habgierigen weg. 6 Denn Unglück wächst nicht aus dem Staub hervor, und Unheil sproßt nicht aus der Erde; 7 sondern der Mensch ist zum Unglück geboren, wie die Funken aufwärts fliegen. 8 Aber doch würde ich Gott suchen und meine Rede an ihn richten, 9 der große, unerforschliche Dinge tut, Wunder ohne Zahl: 10 Er gießt Regen auf die Erde und sendet Wasser über die Fluren; 11 er erhöht die Niedrigen und die Leidtragenden erlangen das Heil; 12 er vereitelt die Anschläge der Listigen, daß ihre Hand nicht helfen kann; 13 er fängt die Weisen in ihrer Klugheit, und der Verschmitzten Rat überstürzt sich selbst; 14 bei Tage stoßen sie an wie im Dunkel und tappen zu Mittag wie in der Nacht. 15 Aber den Armen errettet er vom Schwert und aus ihrem Maul und den Bedürftigen aus der Hand des Starken, 16 daß der Geringe Hoffnung faßt und die Frechheit ihr Maul verschließt. 17 Siehe, wohl dem Menschen, den Gott straft! Darum verwirf die Züchtigung des Allmächtigen nicht! 18 Denn er verwundet und verbindet, er zerschlägt und seine Hand heilt. 19 In sechs Trübsalen wird er dich erretten, und in sieben wird dich kein Leid berühren: 20 In Hungersnot wird er dich vom Tode erlösen und im Kriege von dem Schwert; 21 vor der Geißel der Zunge wirst du geborgen sein und wirst Gewalttätigkeit nicht fürchten, wenn sie kommt; 22 der Verwüstung und Dürre wirst du lachen und vor den wilden Tieren nicht erschrecken; 23 denn mit den Steinen des Feldes stehst du im Bunde, und die Tiere des Feldes halten Frieden mit dir. 24 Du wirst erfahren, daß dein Zelt sicher ist, und untersuchst du deine Wohnung, so fehlt dir nichts. 25 Du wirst erfahren, daß dein Same zahlreich wird und deine Sprößlinge wie das Gras auf Erden. 26 Du wirst in gutem Alter begraben werden, wie man Garben einbringt zu ihrer Zeit. 27 Siehe, das haben wir erforscht, so ist es; vernimm es und merke es dir wohl!

1 *Job 19:7. Ropa du!

Finns det någon

som svarar dig?

Till vem av de heliga vänder du dig?

2 Dåren dödas av sin ilska,

den oförnuftige av sin förbittring.

3 *Ps 37:35f. Jag såg en dåre som slagit rot,

men strax förbannade jag

hans boning.

4 Hans barn är fjärran från frälsning,

de trampas ner i porten

och ingen räddare finns.

5 *Ps 109:11. Den hungrige slukar hans skörd,

den rövas bort

till och med bland törnen.

De törstiga flämtar

efter*5:5 De törstiga flämtar efterAnnan översättning: "Snaran snappar efter". deras rikedom,

6 för nöden kommer inte ur stoftet,

olyckan skjuter inte upp ur marken.

7 *1 Mos 3:19, Job 14:1, Matt 6:34. Men människan föds till möda

liksom eldens gnistor

flyger mot höjden.

8 Men jag skulle söka Gud

och inför Gud lägga fram min sak.

9 *Job 9:10, 37:14f, Ps 72:18, 86:10, Rom 11:33. Han gör stora och outgrundliga ting,

fler under än någon kan räkna.

10 *Job 36:27, 37:11f, Ps 65:10f. Han ger jorden regn

och sänder vatten över markerna.

11 *1 Sam 2:7f, Ps 113:7, Luk 1:52. Han upphöjer de ringa

och hjälper de sörjande.

12 *Neh 4:15, Ps 33:10, Jes 8:10. Han gör de listigas anslag om intet

så att deras händer

inte får framgång.

13 *Job 37:24, 1 Kor 3:19. Han fångar de visa i deras slughet

och låter de svekfulla förhasta sig

vid sina rådslag.

14 *5 Mos 28:29, Jes 59:9f. Om dagen möter de mörker,

de famlar mitt på dagen

som om det var natt.

15 Han räddar från svärdet i deras mun,

den fattige från den mäktiges hand.

16 *Ps 107:42. Den nödställde får åter ett hopp,

orätten måste stänga sin mun.

17 *Ords 3:11f, Hebr 12:5f, Jak 1:12, Upp 3:19. Se, salig är den människa

som Gud tuktar.

Förkasta inte

den Allsmäktiges fostran,

18 *5 Mos 32:39, 1 Sam 2:6f, Jes 30:26, Hos 6:1. för han sargar och förbinder,

han slår och hans händer helar.

19 *Ps 91:3f, Ords 24:16. Sex gånger räddar han dig ur nöden,

och sjunde gången drabbar dig inte

det onda.

20 *Ps 33:19, 37:19, 144:9f. I tider av svält

räddar han dig från döden

och i krig från svärdets våld.

21 *Jes 54:17. Från tungors gissel göms du undan,

du behöver inte vara rädd

när förödelse kommer.

22 Du kan le åt förödelse och svält,

du behöver inte vara rädd

för vilddjur,

23 *Ps 91:12f, Hes 34:25, Hos 2:18. för du står i förbund

med markens stenar,

markens vilddjur håller fred

med dig.

24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,

när du synar din boning

ska inget saknas.

25 Du ska veta att din ätt förökas,

att dina efterkommande

blir som gräset på marken.

26 Du kommer i graven

när du nått full mognad,

som sädeskärven bärgas

när tiden är inne.

27 Se, vi har utforskat detta,

så är det.

Hör det och tänk på det noga.