Jó 33

1 Doch höre nun, Hiob, meine Rede, und fasse alle meine Worte! 2 Siehe doch, ich öffne meinen Mund, es redet die Zunge an meinem Gaumen; 3 Meine Reden kommen aus aufrichtigem Herzen, und meine Lippen sprechen lautere Wahrheit aus. 4 Der Geist Gottes hat mich gemacht, und der Odem des Allmächtigen belebt mich. 5 Kannst du es, so widerlege mich; rüste dich, tritt vor mich hin! 6 Siehe, ich stehe zu Gott, gleich wie du; auch ich bin vom Lehm genommen. 7 Siehe, Furcht vor mir soll dich nicht schrecken, und ich will dir nicht lästig sein. 8 Nun hast du vor meinen Ohren gesagt, und ich habe deine eigenen Worte gehört: 9 «Rein bin ich, ohne Vergehen, unbefleckt und ohne Schuld! 10 Siehe, er erfindet Beschuldigungen gegen mich, er hält mich für seinen Feind; 11 er legt meine Füße in den Stock und lauert auf alle meine Schritte.» 12 Siehe, das sagst du nicht mit Recht, darauf muß ich dir antworten; denn Gott ist größer als der Mensch. 13 Warum haderst du denn mit ihm, da er doch keine seiner Taten zu verantworten hat? 14 Sondern Gott redet einmal und zum zweitenmal, aber man beachtet es nicht. 15 Im Traum, im Nachtgesicht, wenn tiefer Schlaf die Menschen befällt und sie in ihren Betten schlafen, 16 da öffnet er das Ohr der Menschen und besiegelt seine Warnung an sie, 17 damit der Mensch von seinem Tun abstehe und er den Mann vor Übermut beschütze, 18 daß er seine Seele von der Grube zurückhalte, und sein Leben, daß er nicht renne ins Geschoß. 19 Er züchtigt ihn mit Schmerzen auf seinem Lager, ein hartes Gericht geht über seinen Leib, 20 daß ihm das Brot zum Ekel wird, seiner Seele die Lieblingsspeise; 21 sein Fleisch schwindet dahin, man sieht es nicht mehr, und seine Gebeine, die man sonst nicht sah, werden bloß; 22 seine Seele naht sich der Grube und sein Leben den Todesmächten. 23 Wenn es dann für ihn einen Engel gibt, einen Mittler, einen aus Tausenden, der dem Menschen verkündigt seine Gerechtigkeit; 24 wenn er sich über ihn erbarmt und spricht: «Erlöse ihn, daß er nicht zur Grube hinabfahre; ich habe ein Lösegeld gefunden!» 25 Alsdann wird sein Fleisch wieder grünen von Jugendfrische, er wird wiederkehren zu den Tagen seiner Jugend; 26 er wird zu Gott bitten, der wird ihm gnädig sein, ihn sein Angesicht mit Jauchzen sehen lassen und dem Menschen seine Gerechtigkeit wiedergeben. 27 Er wird singen vor den Menschen und sagen: Ich hatte gesündigt und das Recht verkehrt; aber er hat mir nicht vergolten nach Verdienst; 28 er hat meine Seele erlöst, daß sie nicht in die Grube gefahren ist, so daß mein Leben das Licht wieder sieht! 29 Siehe, dies alles tut Gott zwei oder dreimal mit dem Menschen, 30 daß er seine Seele vom Verderben herumhole und ihn erleuchte mit dem Lichte der Lebendigen. 31 Merke auf, Hiob, höre mir zu, schweige, und ich will reden! 32 Hast du aber Worte, so antworte mir, sage her, denn ich wünsche deine Rechtfertigung; 33 wo aber nicht, so höre mir zu, schweige, und ich will dich Weisheit lehren!

1 Men Job, hör nu mina ord,

lyssna till allt jag har att säga!

2 Se, jag öppnar nu mina läppar,

min tunga talar i min mun.

3 Mina ord kommer

från ett uppriktigt hjärta,

det jag förstår ska jag ärligt säga.

4 Guds Ande har gjort mig,

den Allsmäktiges livsande

ger mig liv.

5 Svara mig om du kan,

träd fram inför mig,

gör dig redo.

6 *1 Mos 2:7, Job 4:19, 10:9, 31:15, Pred 12:7. Se, inför Gud är vi båda lika,

också jag är formad av lera.

7 Se, rädsla för mig

behöver inte skrämma dig,

och min myndighet

ska inte trycka ner dig.

8 Men du sade inför mina öron,

så lydde orden jag hörde:

9 *Job 9:21, 10:7, 16:17, 23:10, 27:5f. "Jag är ren och utan synd,

jag är fläckfri och utan skuld.

10 *Job 13:24, 16:9, 19:11. Men se, han vill ansätta mig,

han räknar mig som sin fiende.

11 *Job 13:27. Han sätter mina fötter i stocken,

han vaktar på alla mina vägar."

12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,

för Gud är större än en människa.

13 *Jes 40:13. Hur kan du förebrå honom

att han inte ger ett enda ord till svar*33:13ger ett enda ord till svarAnnan översättning: "ger för sin sak".?

14 Gud talar både en och två gånger,

utan att man bryr sig om det.

15 I drömmen, i en syn om natten,

när sömnen fallit tung

över människorna

och de slumrar i sin bädd,

16 *Job 36:10, 15. då öppnar han människornas öron

och bekräftar*33:16bekräftarAndra handskrifter (Septuaginta): "skrämmer dem med". deras tuktan

17 för att hindra människan

från en ogärning

och hålla henne borta från högmod.

18 Han bevarar hennes själ från graven

och hennes liv

från att falla för svärd.

19 *Job 30:17, Ps 38:4. Hon tuktas med plågor

på sin sjukbädd

och med ständiga smärtor i benen.

20 Hennes sinne äcklas av mat,

hennes själ vid den föda

hon älskade.

21 Hennes kött tärs bort

tills inget finns kvar,

hennes ben blottas

som förr inte syntes.

22 Hennes själ närmar sig graven,

hennes liv dödens makter.

23 *Hebr 1:14. Om det finns en ängel hos henne,

en medlare, en av tusen,

som förkunnar för människan

vad som är rätt,

24 då förbarmar sig Gud över henne

och säger:

"Rädda henne

från att fara ner i graven,

jag har funnit lösen för henne."

25 *2 Kung 5:14, Ps 103:5. Då får hennes kropp

ny ungdomskraft,

hon blir på nytt

som i sin ungdoms dagar.

26 *Job 22:27, Ps 50:15, Jes 58:9. Hon ber till Gud

och han har behag till henne,

hon får se hans ansikte med jubel.

Och Gud återger människan

hennes rättfärdighet.

27 Hon ska sjunga inför människorna:

"Jag syndade

och förvrängde det rätta,

men jag fick inte vad jag förtjänade.

28 Han friköpte min själ

från att hamna i fördärvet,

och mitt liv ska se ljuset."

29 Se, allt detta gör Gud

med en människa,

både två och tre gånger,

30 *Ps 56:14, 103:4. för att återföra hennes själ

från graven

och låta livets ljus stråla över henne.

31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!

Var stilla, så att jag får tala.

32 Men har du något att säga,

så svara mig, tala,

för jag vill gärna ge dig rätt.

33 Om inte, lyssna då till mig.

Var stilla, jag ska lära dig vishet.