Jó 19

1 Und Hiob antwortete und sprach: 2 Wie lange wollt ihr doch meine Seele betrüben und mich mit euren Reden niederdrücken? 3 Ihr habt mich nun zehnmal geschmäht; schämt ihr euch nicht, mich so zu mißhandeln? 4 Habe ich aber gefehlt, so trifft doch wahrlich mein Vergehen mich selbst! 5 Wollt ihr aber wirklich großtun gegen mich und mir meine Schmach vorwerfen, 6 so erkennet doch, daß Gott mich gebeugt und sein Netz über mich geworfen hat. 7 Klage ich über Gewalttätigkeit, so erhalte ich keine Antwort, und schreie ich um Hilfe, so finde ich kein Recht. 8 Undurchdringlich hat er mir den Weg verzäunt und über meine Pfade Finsternis gebreitet. 9 Er hat mich meiner Herrlichkeit entkleidet und mir die Krone vom Haupte weggenommen. 10 Er hat mich gänzlich niedergerissen, so daß ich vergehe, und hat meine Hoffnung entwurzelt wie einen Baum. 11 Sein Zorn ist wider mich entbrannt, und er sieht mich an als seinen Feind. 12 Seine Scharen rücken allzumal aus und bahnen sich einen Weg gegen mich und lagern sich um meine Hütte her. 13 Meine Brüder hat er von mir verscheucht, und die mich kennen, tun fremd gegen mich. 14 Meine Verwandten bleiben aus, und meine Bekannten verlassen mich. 15 Meine Hausgenossen und meine Mägde halten mich für einen Fremden, sie sehen mich als einen Unbekannten an. 16 Rufe ich meinen Knecht, so antwortet er mir nicht, ich muß ihn mit meinem Munde anflehen. 17 Mein Atem ist meinem Weibe zuwider und mein Gestank den Söhnen meiner Mutter. 18 Sogar Buben verachten mich; stehe ich auf, so reden sie wider mich. 19 Alle meine Vertrauten verabscheuen mich, und die ich liebte, haben sich gegen mich gewandt. 20 An meiner Haut und meinem Fleisch klebt mein Gebein, und ich habe kaum noch Haut, um meine Zähne zu behalten. 21 Erbarmt, erbarmt euch meiner, ihr, meine Freunde, denn die Hand Gottes hat mich getroffen! 22 Warum verfolgt ihr mich wie Gott und werdet nicht satt, mich zu zerfleischen? 23 O daß doch meine Worte aufgezeichnet und daß sie in ein Buch eingetragen, 24 daß sie mit eisernem Griffel in Blei oder auf ewig in einen Felsen gegraben würden: 25 Ich weiß, daß mein Erlöser lebt, und er wird zuletzt über dem Staube stehen. 26 Und nachdem diese meine Hülle zerbrochen ist, alsdann werde ich, von meinem Fleische los, Gott schauen. 27 Den werde ich mir ansehen, meine Augen werden ihn schauen, ohne [Ihm] fremd zu sein. Es schmachten meine Nieren in mir! 28 Denn ihr sprechet: «Wie wollen wir ihn verfolgen!» und die Wurzel der Sache sei in mir zu finden! 29 Nehmet euch in acht vor dem Schwert! denn das Schwert wird die Sünden rächen, damit ihr wisset, daß ein Gericht ist.

Jobs svar på Bildads andra tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 Hur länge ska ni plåga min själ

och krossa mig med ord?

3 *Job 16:20. Tio gånger har ni hånat mig

och kränkt mig utan att rodna.

4 Om jag verkligen har gått vilse,

då är förvillelsen min egen sak.

5 Även om ni förhäver er mot mig

och använder min förnedring

emot mig,

6 så ska ni veta

att Gud har gjort mig orätt

och spänt sitt nät omkring mig.

7 *Job 30:20. Jag ropar mot våldet

men får inget svar,

jag ropar men där finns ingen

rättfärdighet.

8 *Job 3:23, Klag 3:5f. Han har spärrat min väg

så att jag inte kommer fram,

över mina stigar lägger han mörker.

9 Han har klätt av mig min ära

och tagit kronan från mitt huvud.

10 Han bryter ner mig från alla sidor

tills jag går under.

Han rycker upp mitt hopp

som ett träd.

11 *Job 13:24, 16:9, 33:10, Klag 2:5. Han har tänt sin vredes eld

mot mig

och räknar mig som sin fiende.

12 Hans skaror samlas

och förbereder sitt anfall mot mig,

de slår läger runt mitt tält.

13 *Ps 31:12, 38:12, 88:9, 19. Han har drivit bort

mina bröder från mig,

alla jag känner

är som främlingar för mig.

14 Mina närmaste har gett sig av,

mina vänner har glömt mig.

15 Min familj och mina tjänarinnor

ser mig som en främling,

en främmande är jag i deras ögon.

16 Om jag kallar på min tjänare

svarar han inte,

jag måste vädja

till honom ödmjukt.

17 Min andedräkt är vidrig

för min hustru,

jag äcklar min egen familj.*19:17min egen familjOrdagrant: "min mages barn". Syftar troligen på Jobs syskon, de som är födda ur samma moderliv som han själv, eftersom hans egna barn var döda (1:19).

18 *Job 30:1. Även små barn föraktar mig,

så snart jag reser mig

hånar de mig.

19 *Ps 41:10, 55:13f, 88:9. För alla mina vänner

är jag avskyvärd,

de jag älskade

har vänt mig ryggen.

20 *Job 16:8, 30:30, 33:21, Ps 102:6. Mina ben tränger ut

genom hud och kött,

jag har bara tandköttet kvar.

21 *Job 1:11, Ps 32:4. Var barmhärtiga, ni mina vänner,

var barmhärtiga mot mig,

för Guds hand har slagit mig.

22 Varför förföljer ni mig

som Gud gör?

Blir ni aldrig mätta av mitt kött?

23 O, att mina ord skulle skrivas ner,

att de skulle nertecknas i en bok

24 och för evigt ristas in i klippan

med järnstift och bly!*19:24blyAnvändes för att fylla i en inskrift i sten.

25 *Job 16:19, Ps 78:35, 110:1, Jes 41:14, 47:4, Hos 13:14, 1 Kor 15:25f, Upp 1:18. Men jag vet att min återlösare lever*19:25min återlösare leverMöjlig profetia om Kristus (jfr 1 Kor 15).,

att han till sist ska träda fram

över stoftet.

26 *Jes 26:19, Dan 12:2, Joh 5:28f, 1 Kor 13:12. När sedan min sargade hud

är borta,

ska jag i mitt kött skåda Gud.

27 *Ps 17:15, 73:26, 2 Kor 5:2, 1 Joh 3:2. Jag själv ska få skåda honom,

jag ska se honom

med egna ögon,

inte med någon annans.

Därefter längtar jag i mitt innersta.

28 Men ni säger:

"Hur ska vi förfölja honom?"

Roten till olyckan

har ni funnit hos mig*19:28har ni funnit hos migAndra handskrifter (så Septuaginta): "finns hos honom"..

29 *Ps 58:12, Pred 12:14, Matt 5:22. Var rädda för svärdet,

för vrede hör till synder

som straffas med svärd.

Därför ska ni veta

att det kommer en dom.