Jó 39

1 Kennst du die Zeit, da die Steinböcke gebären, oder hast du beobachtet, wann die Hindinnen werfen? 2 Zählst du die Monde, die sie erfüllen sollen, und weißt du die Zeit ihres Gebärens? 3 Sie legen sich nieder, werfen ihre Jungen und sind ihrer Wehen los. 4 Ihre Jungen erstarken, wachsen im Freien auf, verlassen sie und kommen nicht mehr zurück. 5 Wer hat den Wildesel frei laufen lassen, und wer hat die Bande des Wildlings aufgelöst, 6 dem ich die Steppe zur Wohnung angewiesen habe, das salzige Land zum Aufenthalt? 7 Er lacht der lärmenden Stadt, und das Geschrei des Treibers hört er nicht; 8 er ersieht die Berge zu seiner Weide und läuft allen grünen Kräutern nach. 9 Wird der Büffel willig sein, dir zu dienen? Bleibt er an deiner Krippe über Nacht? 10 Kannst du den Büffel mit einem Stricke binden, daß er dir Furchen mache oder hinter dir her den Talgrund egge? 11 Vertraust du ihm wegen seiner großen Kraft und überlässest du ihm deine Arbeit? 12 Rechnest du auf ihn, daß er dir deine Ernte einbringe oder deine Tenne fülle? 13 Die Straußin schwingt fröhlich ihre Flügel; sind es aber fromme Schwingen und Federn? 14 Nein, sie überläßt ihre Eier der Erde und läßt sie im Sande ausbrüten. 15 Sie vergißt, daß ein Fuß sie zertreten und ein wildes Tier sie verderben kann. 16 Sie ist hart gegen ihre Jungen, als gehörten sie ihr nicht; es macht ihr keinen Kummer, wenn sie sich umsonst abgemüht hat; 17 denn Gott hat ihr die Weisheit versagt und ihr keinen Verstand zugeteilt. 18 Zur Zeit, da sie ihre Flügel in die Höhe schlägt, verlacht sie Roß und Reiter. 19 Hast du dem Roß Stärke verliehen und seinen Hals mit der flatternden Mähne umhüllt? 20 Lehrst du es springen wie eine Heuschrecke, daß sein stolzes Schnauben furchtbar klingt? 21 Es scharrt den Boden, freut sich seiner Stärke und läuft den Waffen entgegen; 22 es lacht der Furcht, ist unverzagt und weicht vor dem Schwerte nicht zurück; 23 über ihm klirrt der Köcher, blitzen Speer und Wurfspieß. 24 Es scharrt den Boden mit Ungestüm und bleibt nicht stehen, wenn die Posaune ertönt; 25 sobald die Posaune erklingt, spricht es: Hui! Von ferne wittert es die Schlacht, die Donnerstimme der Führer und das Feldgeschrei. 26 Macht es dein Verstand, daß der Habicht fliegt und seine Flügel gen Süden ausbreitet? 27 Schwingt sich auf dein Geheiß der Adler empor und legt sein Nest in der Höhe an? 28 Er wohnt in Felsspalten und horstet auf Klippen und Bergesspitzen. 29 Von dort aus erspäht er sich Beute, seine Augen schweifen weit umher; 30 seine Jungen schlürfen Blut, und wo ein Aas ist, da ist er.

1 *Ps 104:21. Jagar du byte

åt lejonhonan?

Stillar du

de unga lejonens hunger

2 *Job 37:8. när de kryper ihop i sina hålor

eller ligger på lur i snåret?

3 *Ps 145:15, 147:9, Matt 6:26, Luk 12:24. Vem skaffar mat åt korpen,

när hans ungar ropar till Gud

och flaxar omkring utan föda?

4 Vet du när stengetterna ska föda,

vakar du över när hindarna

ska kalva?

5 Räknar du månaderna

de går dräktiga,

vet du tiden när de ska föda?

6 De böjer sig ner och föder sina foster

och blir fria från sina värkar.

7 Deras ungar blir starka

och växer upp i det fria,

de springer sin väg

och vänder inte tillbaka.

8 *Job 24:5. Vem släppte vildåsnan fri,

vem lossade hennes band?

9 Jag gav henne stäppen till hem,

saltöknen till sin boning.

10 Hon ler åt bullret i staden

och hör ingen pådrivares rop.

11 Hon söker sitt bete på bergen

och letar efter allt som är grönt.

12 *4 Mos 24:8. Har vildoxen lust att tjäna dig

och stanna vid din krubba

över natten?

13 Kan du tvinga vildoxen

att gå i fåran med töm

och harva markerna efter dig?

14 Kan du lita på hans stora styrka

och anförtro ditt arbete åt honom?

15 Litar du på att han för hem din säd

och samlar den vid din tröskplats?

16 Strutshonans*39:16StrutshonanVar med sina oskyddade ägg på marken en bild för bristande ömhet (Klag 4:3). Strutsar levde i den arabiska öknen under biblisk tid. vingar

flaxar med fröjd,

men visar hennes vingar och fjädrar

ömhet?

17 Hon lämnar sina ägg på marken

och låter dem värmas i sanden,

18 hon glömmer att en fot

kan krossa dem,

att vilda djur kan trampa på dem.

19 *Klag 4:3. Hon är hård mot sina ungar,

som om de inte var hennes.

Hon bryr sig inte om

att hennes möda

kan vara förgäves,

20 för Gud gav henne inte vishet,

han lät henne inte få förstånd.

21 Men när hon piskar sig

upp till språng,

då ler hon åt både häst

och ryttare.

22 Ger du hästen hans styrka,

klär du hans nacke med man?

23 Får du honom att hoppa

som gräshoppan?

Hans stolta frustning sprider skräck.

24 Han skrapar i marken

och gläds över sin styrka,

han rusar fram mot väpnade skaror.

25 Han ler åt fruktan

och känner ingen rädsla,

han ryggar inte tillbaka för svärd.

26 Runt honom rasslar det av koger,

det blänker av spjut och lansar*39:26det blänker av spjut och lansarAnnan översättning: "klingor av spjut och kroksablar"..

27 Han skakar och eggas

när han vinner terräng,

han kan inte stå still

när basunen har ljudit.

28 För varje basunstöt frustar han till,

redan på avstånd vädrar han strid,

kommandorop och härskri.

29 Är det genom din vishet

som höken stiger

och breder ut sina vingar

mot söder?

30 Är det på din befallning

som örnen stiger högt

och bygger sitt näste på höjden?

31 På klippan bor han och vilar,

på klippans topp och bergsfäste.

32 Därifrån spanar han efter byte,

långt i fjärran spejar hans ögon.

33 *Matt 24:28, Luk 17:37. Hans ungar frossar på blod,

och där de slagna ligger,

där finner man honom.

34 Och Herren svarade Job. Han sade:

35 *Jes 45:9. Du som tvistar med den Allsmäktige,

ska du tillrättavisa honom?

Du som anklagar Gud, ge svar!*39:35 Annan översättning: "Vill en kritiker tvista med den Allsmäktige? Du som anklagar...".

Job svarar Herren

36 Job svarade Herren och sade:

37 *Job 21:5, 29:9, Ords 30:32, Mika 7:16. Jag är för liten.

Vad kan jag svara dig?

Jag sätter handen för munnen.

38 En gång har jag talat,

men jag säger inget mer,

två gånger, men jag gör det inte igen.