Jó 6

1 Da antwortete Hiob und sprach: 2 O daß mein Unmut und mein Unglück gegeneinander abgewogen und zugleich auf eine Waage gelegt würden! 3 Denn nun ist es schwerer als Meeressand; darum sind meine Reden so verwirrt. 4 Denn die Pfeile des Allmächtigen stecken in mir, mein Geist saugt ihr Gift; die Schrecken Gottes bestürmen mich. 5 Schreit auch ein Wildesel beim Gras, brüllt auch ein Ochse, wenn er Futter hat? 6 Kann man auch Fades essen ohne Salz, findet man am Eiweiß irgendwelchen Geschmack? 7 Was meine Seele zu berühren verschmähte, das ist jetzt mein täglich Brot! 8 O daß doch käme, was ich wünsche, und Gott meine Hoffnung erfüllte: 9 daß es doch Gott gefiele, mich zu zermalmen, seine Hand auszustrecken und mich abzuschneiden! 10 So bliebe mir noch der Trost (worüber ich frohlocken würde im schonungslosen Schmerz), daß ich von den Worten des Heiligen nicht abgefallen bin! 11 Wie groß ist denn meine Kraft, daß ich noch ausharren, und wann kommt mein Ende, daß meine Seele sich gedulden soll? 12 Ist mir denn der Steine Kraft gegeben, ist dies mein Fleisch etwa von Erz? 13 Bin ich denn nicht hilflos und des Heils beraubt? 14 Dem Verzagten soll sein Freund Mitleid erzeigen, selbst wenn er von der Furcht des Allmächtigen lassen sollte. 15 Meine Brüder trügen wie ein Wildbach, wie das Bett der Wildbäche, die überlaufen, 16 welche trübe werden vom Eis, wenn der Schnee sich darin birgt, 17 die aber versiegen zur Zeit der Sommerglut und von ihrem Ort verschwinden, wenn es heiß wird. 18 Es biegen ab von ihrem Wege die Karawanen, ziehen in die Wüste und verirren sich; 19 es schauen sie die Karawanen Themas, die Reisegesellschaften Sebas hoffen auf sie. 20 Aber sie werden in ihrer Hoffnung zuschanden; wenn sie dorthin kommen, sind sie enttäuscht. 21 So seid auch ihr mir jetzt geworden; ihr schauet Schreckliches und fürchtet euch davor! 22 Habe ich gesagt: «Gebet mir etwas!» oder «Bringt mir etwas von eurem Vermögen her; 23 rettet mich aus der Hand des Feindes und erlöset mich von des Tyrannen Hand?» 24 Belehret mich, so will ich schweigen, 25 weiset mir nach, wo ich gefehlt! O wie eindringlich sind die Reden der Wahrheit! Aber was bringen eure Zurechtweisungen zu-recht? 26 Gedenket ihr Worte zu bekritteln und haltet die Reden eines Verzweifelten für Wind? 27 Ja, ihr werfet das Los über eine Waise und verhandelt euren Freund! 28 Und nun seid doch so gefällig und schaut mich an, ob ich euch ins Angesicht lügen werde! 29 Kehret um, tut nicht Unrecht! Ja, kehret um! noch bin ich im Recht! 30 Ist denn Unrecht auf meiner Zunge, oder unterscheidet mein Gaumen nicht, was verderblich ist?

Jobs svar på Elifas första tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 O, att min sorg kunde vägas

och min olycka läggas

i samma vågskål!

3 Nu är den tyngre än havets sand,

därför kan jag inte styra mina ord,

4 *5 Mos 32:23, Job 30:15, Ps 38:3. för den Allsmäktiges pilar

har träffat mig,

min ande dricker deras gift.

Fasor från Gud

går i stridsställning mot mig.

5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,

råmar oxen över sitt foder?

6 Kan det smaklösa ätas utan salt,

finns det någon smak i äggets vita?

7 Jag vägrar röra det,

det är kväljande mat för mig.

8 O, att min begäran blev hörd

och att Gud uppfyllde min längtan,

9 *4 Mos 11:15. att Gud ville krossa mig,

räcka ut sin hand

och skära av mitt liv!

10 Då vore det ändå min tröst,

mitt jubel i skoningslös plåga,

att jag inte förnekat

den Heliges ord.

11 Vad är då min kraft,

att jag skulle hoppas?

Vad är mitt slut,

att jag skulle vara tålig?

12 Är min kraft som stenens,

min kropp av koppar?

13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,

varje utväg är stängd för mig.

14 Den förtvivlade borde få godhet

från sin vän,

men man fruktar inte mer

den Allsmäktige.

15 *Job 19:19. Mina bröder är trolösa som bäckar*6:15trolösa som bäckarÖkenbäckar har inte vatten på sommaren när det som bäst behövs.,

som bäckars rännilar som sinar.

16 De är mörka av is när snön har fallit

och gömt sig i dem,

17 men när hettan kommer torkar de,

försvinner i värmen från sin plats.

18 De ändrar kurs från sitt lopp,

rinner ut i intet och försvinner.

19 Karavaner från Tema*6:19TemaHandelsort vid oas i nordvästra Saudiarabien, längs en viktig karavanväg.

spanar efter dem,

resande från Saba

sätter sitt hopp till dem.

20 De blir svikna i sin förhoppning,

när de kommer fram

blir de bestörta.

21 Så har ni nu blivit till intet,

ni ser det förskräckliga

och blir rädda.

22 Har jag sagt: "Ge mig något,

köp mig loss med er förmögenhet,

23 rädda mig från fiendens hand,

friköp mig från utpressarna?"

24 Undervisa mig så tiger jag,

hjälp mig förstå var jag gått vilse.

25 *Ps 119:103. Hur inträngande

är inte uppriktiga ord!

Men vad hjälper

tillrättavisning från er?

26 Tänker ni märka ord

och betrakta en förtvivlad mans

ord som luft?

27 Skulle ni kasta lott om en faderlös

och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!

Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.

29 Vänd om, låt ingen orätt ske!

Vänd om, min sak är rättfärdig!

30 Bor orätt på min tunga?

Skulle inte min mun förstå ondska?