1 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 2 Människobarn, lägg fram en gåta och berätta en liknelse för Israels hus, 3 och säg: Så säger Herren GUD: En stor örn med stora vingar och långa vingpennor och täckt med brokiga fjädrar kom till Libanon och tog cederträdets topp. 4 Han bröt av toppen från dess späda kvistar och förde den till köpmännens land och satte den i en handelsstad. 5 Sedan tog han av landets säd och planterade det i bördig jord. Han satte det där det fanns mycket vatten och satte det som ett pilträd. 6 Och det växte upp och blev ett vinträd med många grenar och låg stam. Dess rankor vände sig mot honom och dess rötter var under honom. Så blev det ett vinträd som bar grenar och sköt skott. 7 Där fanns också en annan stor örn med stora vingar och många fjädrar, och se, detta vinträd böjde sina rötter mot honom, och sträckte sina rankor mot honom, för att han skulle vattna det, i de fåror där det var planterat. 8 Det var planterat i god jord där det fanns mycket vatten, för att det skulle få grenar och bära frukt, så att det skulle bli ett utsökt vinträd. 9 Säg: Så säger Herren GUD: Ska det blomstra? Kommer han inte rycka upp dess rötter, och skära av dess frukt, så att det vissnar? Alla dess spirande blad ska vissna. Det krävs varken stor kraft eller mycket folk för att skilja det från rötterna. 10 Ja, se, det är planterat. Kommer det att blomstra? Ska det inte torka bort helt, när östanvinden blåser på det? Det ska vissna i fårorna där det växte. 11 Vidare kom HERRENS ord till mig, som sa: 12 Säg nu till det upproriska släktet: Förstår ni inte vad detta betyder? Säg: Se, kungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess kung och dess furstar, och förde dem med sig till Babel. 13 Och han tog en av kungens ättlingar och han slöt ett förbund med honom och lät honom svära en trohetsed. Han förde också bort de mäktiga i landet, 14 för att riket skulle hållas nere så att det inte skulle kunna resa sig, utan för att det skulle bestå genom att hålla hans förbund. 15 Men han gjorde uppror mot honom genom att skicka sina sändebud till Egypten, för att de skulle förse honom med hästar och mycket folk. Kommer han att lyckas? Ska den som gör sådant kunna komma undan? Eller ska han kunna bryta förbundet och komma undan? 16 Så sant jag lever, säger Herren GUD: Sannerligen, på den ort där kungen bor som gjorde honom till kung, vars trohetsed han föraktade och vars förbund han bröt, där hos honom ska han dö, inne i Babel. 17 Inte heller ska Farao med sin mäktiga armé och stora här vara till hjälp för honom i kriget, när vallar kastas upp och en belägringsmur byggs till undergång för många människor. 18 Eftersom han föraktade eden genom att bryta förbundet, märk väl, trots att han hade gett sitt löfte, så har han gjort allt detta. Han ska inte komma undan. 19 Därför säger Herren GUD så: Så sant jag lever: Sannerligen, jag ska låta min ed som han har föraktat och mitt förbund som han har brutit komma över hans eget huvud. 20 ✝ Och jag ska breda ut mitt nät över honom och han ska fångas i min snara och jag ska föra honom till Babel. Och där ska jag gå till rätta med honom för den otrohet, med vilken han har förbrutit sig mot mig. 21 Och alla hans flyktingar med alla hans trupper ska falla för svärdet, och de som blir kvar ska skingras för alla vindar. Och ni ska inse, att jag, HERREN, har talat. 22 Så säger Herren GUD: Och jag ska ta en kvist från den höga cederns topp och plantera den. Jag ska bryta av en mjuk och späd kvist från dess topp och plantera den på ett högt och mäktigt berg. 23 På Israels höga berg ska jag plantera den, och den ska få grenar och bära frukt och bli till en utsökt ceder. Och fåglar av alla slag ska bo under den, de ska bo i skuggan av dess grenar. 24 Och alla träd på marken ska inse, att jag, HERREN, har fällt det höga trädet, upphöjt det låga trädet, låtit det friska* trädet torka och låtit det torra trädet grönska. Jag, HERREN, har talat, och jag har gjort detta.