1 ✝ Och det hände i det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden, att några av de äldste i Israel kom för att fråga HERREN, och satte sig ner framför mig. 2 Då kom HERRENS ord till mig, som sa: 3 Människobarn, tala till Israels äldste, och säg till dem: Så säger Herren GUD: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, säger Herren GUD, jag låter mig inte rådfrågas av er. 4 ✝ Vill du döma dem, människobarn, vill du döma dem? Låt dem få veta deras fäders avskyvärda handlingar, 5 ✝ och säg till dem: Så säger Herren GUD: På den dag, då jag utvalde Israel och lyfte min hand inför avkomlingarna till Jakobs hus och gjorde mig känd för dem i Egyptens land, då lyfte jag min hand inför dem och sa: Jag är HERREN, er Gud. 6 ✝ På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land till det land som jag hade utsett åt dem, som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7 ✝ Och jag sa till dem: Var och en av er ska kasta bort era ögons styggelser, och inte orena er själva med Egyptens avgudar! Jag är HERREN, er Gud. 8 ✝ Men de var upproriska mot mig, och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de styggelser som deras ögon fäst sig vid, inte heller övergav de Egyptens avgudar. Då sa jag: Jag vill tömma ut min vrede över dem och släcka min förbittring på dem, mitt i Egyptens land. 9 Men jag handlade som jag gjorde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat inför de hednafolk som de levde bland, och i vilkas åsyn jag gjort mig känd inför dem genom att föra dem ut ur Egyptens land. 10 Därför lät jag dem gå ut ur Egyptens land och förde dem in öknen, 11 ✝ och jag gav dem mina stadgar och visade dem mina förordningar, att om en människa gör dem ska han också leva genom dem. 12 ✝ Jag gav dem också mina sabbater till ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är HERREN som helgar dem. 13 ✝ Men israeliterna var upproriska mot mig i öknen. De vandrade inte efter mina stadgar och de föraktade mina förordningar, trots att den människa som gör efter dem också ska leva genom dem. Och mina sabbater vanhelgade de svårt. Då sa jag: Jag vill tömma ut min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. 14 ✝ Men jag handlade som jag gjorde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat inför hedningarna, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut. 15 Ändå lyfte jag upp min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle föra dem in i det land som jag hade gett dem, som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder, 16 eftersom de föraktade mina förordningar och inte vandrade enligt mina stadgar, utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de efter sina avgudar. 17 Ändå såg jag till att skona dem och fördärvade dem inte, inte heller gjorde jag slut på dem i öknen. 18 Men jag sa till deras barn i öknen: Vandra inte efter era fäders stadgar och håll inte deras förordningar, och orena er inte heller med deras avgudar. 19 ✝ Jag är HERREN, er Gud. Vandra efter mina stadgar och håll mina förordningar, och gör efter dem, 20 och helga mina sabbater. De ska vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är HERREN, er Gud. 21 Trots det gjorde barnen uppror mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar, och höll inte mina föreskrifter, så att de gjorde efter dem, trots att den människa som gör efter dem, också ska leva genom dem. De vanhelgade mina sabbater. Då sa jag: Jag vill tömma ut min vrede över dem och släcka min förbittring på dem i öknen. 22 Men jag drog tillbaka min hand, och handlade som jag gjorde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat inför hedningarna, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut. 23 Jag lyfte också upp min hand inför dem i öknen och svor att jag skulle skingra dem bland hedningarna och sprida ut dem i länderna, 24 eftersom de inte hade gjort efter mina förordningar, utan hade föraktat mina stadgar och orenat mina sabbater, och deras ögon hade följt efter deras fäders avgudar. 25 Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda och förordningar som de inte skulle leva efter, 26 ✝ och jag lät dem orena sig genom sina offergåvor då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, för att jag skulle slå dem med förfäran*, så att de skulle inse att jag är HERREN. 27 Därför, människobarn, tala till israeliterna, och säg till dem: Så säger Herren GUD: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet* mot mig. 28 För när jag hade fört dem in i landet, för vilket jag med upplyft hand hade lovat att ge dem, då såg de alla höjderna där och alla lummiga träd och de offrade där sina slaktoffer och retade mig med sina offergåvor. Och där tände de välluktande rökelse och hällde där ut sina drickoffer. 29 Då sa jag till dem: Vad är det för offerhöjd ni går till? Och det kallas för offerhöjd* än i dag. 30 Säg därför till israeliterna: Så säger Herren GUD: Har ni orenat er på samma sätt som era fäder, och har ni begått hor med deras styggelser? 31 För än i dag när ni frambär era offergåvor, när ni låter era barn gå genom eld, orenar ni er själva med alla era avgudar. Och jag ska låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Så sant jag lever, säger Herren GUD, jag låter mig inte rådfrågas av er. 32 Och det som kommer upp i ert sinne kommer inte att ske, då ni säger: Vi ska bli som hedningarna, som folken i andra länder, och tjäna trä och sten. 33 Så sant jag lever, säger Herren GUD: Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag sannerligen regera över er. 34 Och jag ska föra ut er från folken med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede och samla er från de länder dit ni har blivit utspridda. 35 ✝ Och jag ska föra er in i folkens öken och där ska jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. 36 Liksom jag gick till rätta med era fäder i öknen i Egyptens land, så ska jag också gå till rätta med er, säger Herren GUD, 37 och låta er gå under herdestaven och jag ska föra er in i förbundets band. 38 Och jag ska rensa bort från er de upproriska och dem som sätter sig upp mot mig. Jag ska föra ut dem ut ur det land där de bor som främlingar, men de ska inte få komma in i Israels land. Och ni ska inse att jag är HERREN. 39 När det gäller er, o Israels hus, så säger Herren GUD: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill höra på mig. Men orena inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och med era avgudar. 40 För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren GUD, där ska hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där ska jag ta emot dem, och där ska jag ta emot era offergåvor och förstlingen av era gåvor, allt vad ni helgar. 41 Jag ska ta emot er med er välluktande rökelse när jag för er ut från folken och samlar er från de länder dit ni blivit utspridda. Och jag ska visa mig helig bland er inför hedningarna. 42 Och ni ska inse, att jag är HERREN, när jag låter er komma in i Israels land, till det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder, 43 ✝ och där ska ni komma ihåg era vägar och alla era gärningar som ni har blivit orenade med, och ni ska känna avsky inför er själva för all er ondska som ni har begått. 44 Och ni ska inse, att jag är HERREN, när jag har handlat så med er för mitt namns skull, och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren GUD. 45 Och HERRENS ord kom till mig, som sa: 46 Människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder och profetera mot skogslandet i söder, 47 och säg till skogen i söder: Hör HERRENS ord. Så säger Herren GUD: Se, jag ska tända en eld i dig, och den ska förtära alla gröna träd, och alla förtorkade träd i dig. Den flammande lågan ska inte släckas, och alla ansikten från söder till norr ska bli brända av den. 48 Och allt kött ska se, att jag, HERREN, har tänt den. Den ska inte släckas. 49 Då sa jag: O, Herre GUD! De säger om mig: Talar han inte i liknelser?